12.2. Ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön
Med farliga och skadliga ämnen avses ämnen eller föreningar som nämns i statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (1022/2006). Till dem hör bland annat tungmetaller och organiska föreningar. I förordningen fastställs miljökvalitetsnormer (EQS) för dessa ämnen och föreningar, vilket innebär de halter i ytvatten eller vattenorganismer som inte får överskridas med tanke på skyddet antingen av människors hälsa eller vattenorganismer. Många ämnen som är farliga för vattenmiljön är giftiga redan vid små halter, och när de ackumuleras i organismerna kan de orsaka bl.a. fortplantnings- och utvecklingsstörningar.
Ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön kan släppas ut i ytvattnen både från punktkällor och som diffusa utsläpp. Olika skadliga och farliga ämnen har ackumulerats i bottensedimenten under årtionden i synnerhet i områden som industrin smutsat ner samt bland annat via fartygs och båtars bottenfärger. Organiska tennföreningar (TBT) som är farliga för vattenmiljön har hittats i bottensedimenten i Nylands kustvatten. De förorenade sedimenten begravs ofta under nybildade, renare bottenskikt och de förorenade sedimenten kräver i allmänhet inte omedelbara eller omfattande iståndsättningsåtgärder. Förorenande ämnen är dock mycket bestående och de frigörs på nytt i miljön om sedimentet blandas till exempel i samband med muddring, vid andra åtgärder som berör bottnen eller på grund av verksamhet som av annan orsak blandar bottnen, såsom fartygstrafiken. All slags verksamhet som flyttar bottensediment kräver således omsorgsfull planering och korrekt genomförande. Man känner emellertid inte till alla risker och därför behövs fortsatta undersökningar och övervakning.
Kvicksilver som transporterats med luftnedfallet har lett till att miljökvalitetsnormen för kvicksilver har överskridits i flera vattenförekomster i hela landet och även i Nyland. Nedfallet av kvicksilver har minskat tack vare internationella begränsningar, men transporteras fortfarande vidare från marken till vattendragen. I vattendrag där avloppsreningsverken släpper ut vatten och i vattendrag som ligger nära mark som förorenats av släckskum kan det finnas höga PFOS-halter. I några vattendrag i Nyland har man också observerat halter som överskrider miljökvalitetsnormerna för PAH-föreningar, vilka uppstår vid ofullständig förbränning av organiskt material. Dessutom har förhöjda kadmiumhalter konstaterats i sjöar (Määrjärvi, Orijärvi och Seljänalanen) som befunnit sig inom gruvverksamhetens influensområde på gränsen mellan Nyland och Egentliga Finland.
Marktäktsverksamhet, bränsle- och oljeutsläpp från maskiner och lager i anslutande stödverksamhet, kringfunktioner i områdena bl.a. som deponeringsområden för överskottsjord samt olika funktioner för cirkulär ekonomi kan orsaka belastning på närliggande ytvatten. Fasta partiklar som följer med regn- och smältvatten från deponeringsområdena kan även transportera PAH-föreningar och tungmetaller som kan ha skadliga ekologiska verkningar. Sprängämnen som används vid bergtäkt samt täktområden som är belägna till exempel i arsenik- och svavelhaltiga klippområden kan ha skadliga verkningar även på ytvattnen.
Utsläppskällorna för ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön har utretts med hjälp av en belastningsinventering som färdigställdes 2019. Utsläppskällorna måste dock utredas noggrannare. De ämnen som överskrider miljökvalitetsnormerna i Nyland analyseras närmare i kapitlen 13 och 14.
