12.3. Vattenbyggande och reglering

Reglering och produktion av vattenkraft

Vid reglering ändras vattenståndet och vattenföringen genom kontinuerliga åtgärder utifrån tillståndsbestämmelserna, den rådande vattensituationen samt väder- och vattendragsprognoserna. Reglering förutsätter alltid att det byggs någon slags damm i vattnet så att avtappningen av vatten kan regleras. I samband med dammen kan det också finnas ett kraftverk. En del av regleringarna sköts med fjärrstyrning, i en del av de äldre dammarna måste regleringen göras manuellt på plats. Syftet med regleringen kan vara t.ex. att förhindra eller minska översvämningsskador, att utnyttja vattenkraften eller att utöka den, att främja flottning eller sjötrafik eller att förbättra vattenförsörjningen. I Nylands vattendrag har flottning inte förekommit på flera decennier. Reglering förändrar och försämrar vattnets ekologiska status.

I miljöförvaltningens VESTY-register finns 47 regleringsobjekt i Nyland. En del av projekten gäller relativt små tjärnar. En betydande del av alla regleringar har genomförts för samhällenas eller industrins vattenförsörjning. Övriga regleringar tjänar främst kraftekonomin och rekreationsanvändningen. Regleringarna är i praktiken relativt lindriga och i Nyland förekommer ingen korttidsreglering. Regleringen är kraftigast i Lojo sjö. Syftet med all reglering av Vanda å, en del av regleringen av Karis å samt regleringen av Bodomsjön och Noux Långträsk i Esbo å är att trygga vattentillgången i huvudstadsregionen. Efter att Päijännetunneln blev klar är dessa i första hand reservvattenkällor vid eventuella avbrott i användningen av tunneln. Regleringen av källsjöarna för Karis å i området för NTM-centralen i Tavastland har upphört.

Regleringarnas betydelse har förändrats under årens lopp. Från och med 1980-talet har man i samband med regleringarna fäst mera uppmärksamhet än tidigare vid bl.a. användningen av vatten för rekreationen, fisket, vattenkvaliteten och vattnens naturvärden. Vid regleringen strävar man efter att vattenavtappningarna och vattenstånden ska betjäna flera mål samtidigt så väl som möjligt. Under de senaste årtiondena har knappt några nya regleringsprojekt genomförts. Däremot har regleringsmetoderna utvecklats i flera sjöar antingen på det sätt som de gällande tillstånden möjliggör eller genom att man ansökt om ändringar i de gamla tillståndsbestämmelserna. Klimatförändringen medför också ett tryck på att se över regleringarnas funktion nu och i framtiden.

Byggande i vattendrag

Vattenbyggnadsåtgärderna i Nyland är synnerligen omfattande och det finns inte längre några å- eller bäckfåror kvar som hela vägen skulle vara i naturtillstånd. Det är också sällsynt med kortare å- eller bäcksträckor som skulle vara i naturtillstånd eller nära nog naturtillstånd.

I huvudstadsregionen har småvattendragens tillstånd under de senare åren i allt högre grad påverkats av att nya bostadsområden och affärslokaler placerats invid vattendrag. I anslutning till byggandet har det särskilt i Esbo förekommit tryck på att flytta bäckar och diken och leda dem genom rör.

I samband med rensningar som gjorts för översvämningsskyddet och flottningen har fåror rätats ut, breddats och fördjupats, och nästan alla forsar har sprängts bort eller så har de rensats på stenar. På grund av jord- och skogsbrukets torrläggningsbehov har skogs- och åkerdiken grävts och rätats ut. Mångfalden har minskat i de rensade fårorna och livsområdena för många organismer som lever i strömmande vatten har krympt eller försvunnit helt och hållet. Rensade fåror är ofta i behov av underhåll på grund av problem som orsakas av ras och alltför tät vattenväxtlighet. Forsar har också rensats i anslutning till utbyggnaden av vattenkraft och det har förekommit att forsar har hamnat på flera meters djup under kraftverkens dämningsbassänger.

Dammar som stänger fåran har byggs för att reglera vattendragen på grund av elproduktion och vattenförsörjning samt för att få vattenkraft för kvarnars och sågars behov (bild 18). I vattendragen har grunddammar byggts för att garantera tillräckligt vattenstånd för rekreationsmöjligheter och för att förhindra att slänterna till rensade fåror rasar. I små vattendrag har det dessutom byggts flera obestämbara dammar för att få vatten till fisk-, kräft-, bad- och bevattningsdammar. Dessutom har det byggts otaliga vägtrummor och broar för att man ska kunna ta sig över diken, bäckar, åar och älvar. Hindren skiljer bl.a. öringstammarna från varandra och de små, isolerade öringstammar som uppkommit på detta sätt är känsliga för utrotning till följd av t.ex. ett tillfälligt utsläpp av föroreningar eller exceptionell torka. Exempelvis i Svartån (Karis å) finns tre genetiskt isolerade lokala öringstammar. Hindren stör också andra vattenorganismer.

Under de senaste åren har småvattenkraftverk som redan upphört med verksamheten tagits i bruk på nytt i Svartån och Vanda å. I Forsby å har ett gammalt småvattenkraftverk renoverats. Vattenkraften har marknadsförts som en förnybar och utsläppsfri energiform. Utbyggd vattenkraft står dock i skarp konflikt med målet att uppnå god ekologisk status i vattendragen, om fiskarnas vandringsmöjligheter och vattendragsnaturens mångfald inte tryggas samtidigt. Exempelvis i Svartsån har fiskarnas vandringsmöjligheter inte förbättrats, då man inte nått samförstånd om byggandet av en fiskväg samt tillståndsvillkoren för den vattenmängd som ska ledas till fiskvägen. Förutom vandringshindren störs fiskarnas vandring också av att kraftverken i bl.a. Vanda ås mynning och i Borgå å är i gång under den tid fiskarna vandrar samt av vattenuttaget för industrins behov i Svartsån.

Havsöringen är en vandringsfisk som förökar sig i åarnas och bäckarnas strömmande vatten, men som lever som fullvuxen och växer till fångststorlek i havet. Havsöringsbeståndet förökade sig till en början i nästan alla finska åar och älvar som rinner ut i Östersjön. Idag lever det bestånd som betraktas som ursprungligt endast i 15 åar och älvar, varav 9 mynnar ut i Finska viken eller dess närområde. I Nyland lever det ursprungliga beståndet i fem åar som mynnar ut i Finska viken: Ingarskila å, Sjundeå å, Esbo å, Mankån, Sibbo å. Dessutom har havsöringen observerats föröka sig bland annat i Kymmene älv, Forsby å, Vanda å, Fiskars å samt i flera stadsbäckar som mynnar ut i havet i Helsingfors och Esbo. De största hoten mot de nuvarande vilda havsöringstammarna är fisket, vattenföroreningen, vattenbyggandet samt annan markanvändning. De ursprungliga stammarna hotas också av utplanteringar av främmande stammar samt för kraftigt havsfiske. För att återuppliva Finska vikens havsöringstammar har det utarbetats ett program (Lempinen 2001), vars mål är att skydda de nuvarande vilda öringstammarna, återinföra vilda stammar i de tidigare öringsåarna och stärka öringstammarna så att de klarar av fisket.

Också andra fiskar som betraktats som mera lokala arter vandrar efter föda, rastplatser och övervintringsområden. Exempelvis vimba, sik, harr, abborre, gädda, mört, färna, gös och asp företar lekvandringar i fårorna. Nejonögats livscykel motsvarar åter havsöringens levnadssätt.

Bild 18. Vandringshinder utgjorda av dammar i Nyland (VESTY-systemet 11.11.2021).

Muddringar

I Nyland utförs många muddringar i anslutning till både vattenbyggande och restaureringsmuddringar. I Nyland gjordes 218 muddringsanmälningar under 2019. Tillståndsförfarandet enligt vattenlagen omfattar årligen cirka 10 muddringsprojekt. Enligt de nuvarande bestämmelserna måste arten av de massor som deponeras utredas, om inte muddringen görs på ett obelastat område och massorna är små. Vid inlandsvatten deponeras massorna oftast på land, i kustvatten deponeras muddermassorna också i havet.

Hydromorfologiska modifieringar

Hydromorfologiska modifieringar som orsakas av vattenbyggande och reglering har fastställts för Nylands ytvattenförekomster (bild 19). De hydromorfologiska faktorer som bedöms är flödesförhållanden, uppehållstid, vattenstånd, djupförhållanden, bottnens och strandzonens struktur, hydrologiska förändringar till följd av markanvändningen i avrinningsområdet samt förbindelse med grundvattnet (Statsrådets förordning om vattenvårdsförvaltningen 1040/2006, 9 §).

När det gäller sjöar bedöms modifieringar i vattenstånd och deras variationsrytm som orsakats av reglering, annan fördämning eller sjösänkning. I älvar beror de största modifieringarna på vattenföringsförändringar som orsakats av reglering eller byggande, förändringar i morfologin av fåror och stränder orsakade av vandringshinder utgjorda av dammar och byggande. I kustvatten bedöms inverkan av byggd strandlinje, havsbotten som förändrats genom muddringar och uppläggningar samt broar och vallar på statusen av vattenförekomsten.

Om modifieringarna har varit mycket stora och de hydromorfologiska åtgärder som är nödvändiga för att uppnå en god ekologisk status skulle orsaka betydande skada på den viktiga användningen av vattendraget, kan vattenförekomsten kallas kraftigt modifierad eller konstgjord. Information om kraftigt modifierade förekomster i Nyland finns i kapitel 12.4.

Bild 19. Ytvattnens hydromorfologiska status i Nyland 2020.