13.2.1. Ekologisk status

I klassificeringen av vattnens ekologiska status bedöms hur människans verksamhet har påverkat vattnen. Ju mer ett vattendrag avviker från det naturliga tillståndet, desto sämre är dess ekologiska status. Före klassificeringen har man fastställt en naturlig typ för varje vattenförekomst. För alla typer har man fastställt jämförelseförhållanden som motsvarar det naturliga tillståndet.

Den senaste klassificeringen av ytvattnens ekologiska status färdigställdes hösten 2019 (bild 21 och 22). Den ekologiska klassificeringen gjordes tidigare, åren 2008 och 2013. Klassificeringsuppgifterna om vattenförekomsterna finns i miljöförvaltningens Hertta-system www.syke.fi/avointieto > Ympäristötietojärjestelmät, i karttjänsten http://paikkatieto.ymparisto.fi/vesikartta samt i bilaga 1 till åtgärdsprogrammet.

Finlands miljöcentral har utvecklat klassificeringssystemet för vattnens status och beräknat variablerna som beskriver statusen. Naturresursinstitutet har ansvarat för behandlingen och klassificeringen av fiskbeståndsmaterial. Det slutliga arbetet med att klassificera vattnen har utförts vid NTM-centralerna. Klassificeringssystemet har beskrivits ingående i publikationerna Vuori m.fl. (red.) 2009, Aroviita m.fl. 2012 samt Aroviita m.fl. 2019.

Bild 21. Ytvattnens ekologiska status i Nyland 2019.

Bild 22. Andelen statusklasser för ytvatten enligt sjöarnas och kustvattnens areal och åarnas och älvarnas längd.

I klassificeringen som blev färdig 2019 användes i huvudsak material som samlats under 2012–2017. I klassificeringen har man använt vattenkvalitetsdata samt material om biologiska variabler som är växtplankton, bottendjur, kiselalger, vattenväxtlighet och fiskbestånd. I klassificeringen av den ekologiska statusen beaktas dessutom vattenförekomstens hydromorfologiska modifieringar, som beskrivs närmare i kapitel 12.3. Nivån på klassificeringen fastställs enligt hur omfattande material det har funnits tillgängligt. Biologiskt material har samlats in från många vattendrag (ekologisk klassificering baserad på omfattande och begränsat material), men för vissa vattenförekomster har endast uppgifter om vattenkvaliteten funnits att tillgå (bild 23). I klassificeringsarbetet har man använt NTM-centralens eget övervakningsmaterial, material från obligatorisk kontroll samt annat användbart och tillförlitligt material bl.a. om kommunernas vattendragsövervakningar.

Bild 23. Omfattningen av det material som användes i klassificeringen av ytvattnens ekologiska status 2019.

Om den ekologiska klassen har ändrats under den tredje klassificeringsomgången har orsaken till ändringen fastställts (bild 24). Förändringen i statusen är ofta kalkylmässig på grund av ändringar i klassificeringsmetoden samt nytt uppföljningsmaterial som preciserar klassificeringsresultaten. Betydande förändringar i den ekologiska statusen sker i allmänhet inte särskilt snabbt, så förändringarna i den ekologiska statusen är inte heller alltid verkliga. Den ekologiska statusen kan också variera på gränsen mellan två klasser, till exempel måttlig och otillfredsställande. I klassificeringen som färdigställdes 2019 konstaterades bl.a. att surheten i Orajärvi i Esbo har minskat och eutrofieringsnivån i Kvarnträsket i Raseborg har sjunkit. Dessa sjöars tillstånd hade verkligen förbättrats.

Bild 24. Ändring av ytvattnens ekologiska status jämfört med klassificeringen under andra perioden.

Strömmande vatten

Å- och älvvattendragen i Östra och Mellersta Nyland hör till största delen till den ekologiska klassen måttlig. Till följd av diffusbelastning och punktbelastning i vattendragen observerar man ofta höga närings- och bakteriehalter i dem. I avrinningsområdet för Karis å i västra Nyland finns många flodfåror som har god ekologisk status.

I vattenförekomsterna i Nylands åar och älvar har 27 procent av längden god status och under 1 procent av längden har hög status. Över 70 procent av vattenförekomsterna i åarna och älvarna har sämre än god status (61 procent måttlig status, 11 procent otillfredsställande status och under 1 procent dålig status).

Sjöar

Största delen av Nylands sjöar har god eller måttlig ekologisk status. Till arealen har 47 procent av sjöarna god status och 5 procent hög status. Av de klassificerade sjöarna har 48 procent sämre än god status (37 procent måttlig status, 7 procent otillfredsställande status och 4 procent dålig status). Nylands största sjö Lojo sjö har fortfarande mestadels god status. Den näststörsta sjön Hiidenvesi har måttlig status. Sjöar med hög ekologisk status finns huvudsakligen i vattendragens övre delar, där människans påverkan är liten. Jordbruket, byggandet och avloppsvattnet belastar vattendragen och en del av sjöarna har blivit kraftigt eutrofierade. Skogsavverkning och dikning hotar många källsjöars status. Vattenståndet i flera sjöar regleras med hjälp av fördämningar, men fördämningarna hindrar fiskens vandring och försämrar på så sätt sjöarnas ekologiska status.

Restaureringen av sjöarna är ett långsiktigt arbete som ofta kräver åtgärder också i avrinningsområdet. Satsningen är emellertid lönsam. Exempelvis i Tusby träsk har man lyckats förbättra statusen från otillfredsställande till måttlig.

Kustvatten

I kustvattnen i Nyland har statusen förbättrats något jämfört med den föregående klassificeringen. Vattenförekomsterna i den yttre skärgården har till största delen måttlig status.  Förekomsterna i den inre skärgården har till största delen otillfredsställande status. Endast Klobbfjärden i Lovisa har fortfarande dålig status. Det finns inga kustvattenförekomster som har god eller hög status. Av kustvattenförekomsternas areal har 66 procent måttlig status, cirka 34 procent otillfredsställande status och under 1 procent dålig status. Nylands kust har indelats i 37 vattenförekomster.

Den största förändringen i den yttre skärgården i Helsingfors och Östra Nyland jämfört med tidigare är att näringshalterna minskar. Den inre skärgården är fortfarande kraftigt eutrofierad.  En positiv förändring i Västra Nylands inre skärgårds status är att syresituationen förbättrats i djupvattnet. De senaste åren har syrebristen inte nått temperatursprångskiktet. När syreläget förbättrats har den ekologiska statusen i vattenförekomsterna i den inre skärgården i Västra Nyland förbättrats från dålig till otillfredsställande.

Kustvattnens status försämras av den rikliga näringsbelastningen från landbaserade källor. Det grunda och skyddade kustområdet försämrar vattenutbytet. I kustvattnen förekommer allmänt blågrönalgblomningar på somrarna, och syresituationen i vattenlagret nära botten är svag i stora områden i slutet av sommaren. På många ställen finns det mycket litet eller inte alls bottendjur på grund av årligen upprepade syrebristperioder.