13.2.2. Kemisk status

Förutom den ekologiska statusen fastställer man en kemisk status för alla vattenförekomster. I klassificeringen av den kemiska statusen beaktar man de på EU-nivå fastställda skadliga och farliga ämnena för vattenmiljön dvs. prioritetsämnena (statsrådets förordning 1022/2006). I klassificeringen används huvudsakligen halter av dessa ämnen som uppmätts i vatten. Under denna klassificeringsomgång mäts halten av flera ämnen än tidigare också i fisk och halten av vissa PAH-föreningar i musslor. Halterna jämförs med miljökvalitetsnormerna enligt förordningen 1022/2006. Klassificeringen av vattnens kemiska status har gjorts i samarbete mellan NTM-centralerna och Finlands miljöcentral.

Ytvattnens kemiska status bestäms i förhållande till miljökvalitetsnormerna för de prioriterade ämnen som EU listat. Det finns två klasser: god och sämre än god. Klassificeringen som färdigställdes 2020 grundar sig på mätresultat från åren 2012–2018 samt på bedömningar av ämnenas användning och utsläpp. Klassificeringsmetoden beskrivs i del 2 i förvaltningsplanen. Efter den föregående klassificeringen ändrades miljökvalitetsnormen för polybromerade difenyletrar (PBDE) så att den gäller fisk i stället för vatten. Den skärpta kvalitetsnormen för PBDE resulterade i att den kemiska statusen blev dålig i hela Finland och därmed också i alla vattenförekomster i Nyland.

Dessutom är ansamlingen av kvicksilver i fisk till följd av långväga föroreningar en orsak till att den kemiska statusen är sämre än god i flera ytvattenförekomster (bild 25). Kvalitetsnormen för kvicksilver i abborre bedöms överskridas i 98 vattenförekomster. I 27 av dessa har kvicksilverhalten mätts. Den bedömning som i huvudsak görs genom modellering preciseras i och med att den information som mäts ständigt ökar. När man tittar på klassificeringen som baserar sig på kvicksilverhalten i abborre bör man beakta att kvalitetsnormen för den fisk som används i den kemiska klassificeringen inte är densamma som gränsvärdet för kvicksilver i fisk som används som föda.

Bild 25. Miljökvalitetsnormen för kvicksilver i ytvattnen i Nyland.

Även halter som överskrider kvalitetsnormerna för andra skadliga och farliga ämnen har observerats i Nyland (bild 26). I kustvattenförekomsterna utanför Helsingfors och Borgå överskrids kvalitetsnormen för tributyltenn (TBT). På grund av metallbelastningen från området kring den stängda gruvan i Orijärvi överskrids kvalitetsnormen för kadmium i Orijärvi, Määrjärvi och Seljänalainen. Kvalitetsnormerna för fluoranten och bens(b)fluoranten, som uppstår vid ofullständig förbränning av organiska ämnen, överskrids i mellersta delen av Vanda å och kvalitetsnormen för bens(ghi)perylen överskrids i Kronbergsfjärden. Utsläppskällan är tills vidare okänd. Halterna av perfluoroktansulfonat (PFOS) överskrider kvalitetsnormen i de nedre delarna av Vanda å, Kervo å och Borgå å, Tusby träsk och i kustvattenförekomsterna Kronobergsfjärden och Emsalö. PFOS-halterna kan vara höga i avloppsreningsverkens utloppsvatten samt i vattendrag där rikligt med släckskum har använts i avrinningsområdet.

Bild 26. Observerade överskridningar av kvalitetsnormerna för andra skadliga och farliga ämnen än kvicksilver och PBDE i ytvattenförekomsterna i Nyland.