15.3.7. Skogsbruk

När det gäller skogsbrukets inverkan på vattendragen är belastningen från fasta partiklar oftast större än näringsbelastningen. Effekterna är lokala och beror på hur kraftigt och med vilka metoder skogen behandlas, jordarten i det område som behandlas, avståndet till vattendraget samt vattendragets egenskaper. Konsekvenserna av belastningen av fasta partiklar och näringsämnen framhävs i källvatten och småvatten, där skogsbruket ofta är den enda mänskliga källan till belastningen. Sådana områden finns i synnerhet i landskapets norra och västra delar. Avlägsnandet av trädbestånd på stranden försämrar också vattenorganismernas levnadsförhållanden i småvattnen. Dikningen, rensningen av strömmande vatten och byggandet av skogsvägar inom skogsbruket har under tidigare årtionden orsakat betydande hydromorfologiska förändringar i vattendragen och deras avrinningsområden. De nuvarande åtgärderna inom skogsbruket är vanligen inte direkt tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagstiftningen, utan tillståndsplikten bestäms utifrån åtgärdernas konsekvenser.

Genomförandet av åtgärder under föregående planeringsperiod

Iståndsättningsdikning gjordes i mindre utsträckning än beräknat, så även baskonstruktioner för vattenskyddet genomfördes på en mindre areal än beräknat (tabell 30). Detta är naturligtvis bättre för vattenskyddet. Få effektivare vattenskyddskonstruktioner byggdes inom ramen för det effektiverade vattenskyddet vid iståndsättningsdikning. Att gårdsstorleken i Nyland är liten kan vara en orsak till den ringa användningen av metoderna, eftersom särskilt våtmarker och ytavrinningsfält kräver ganska mycket utrymme samt ett lämpligt område och lämplig lutning. Antalet hektar skyddsremsor vid förnyelseavverkning och gödsling berodde på mängden förnyelseavverkning och gödsling längs vattendragen. Effektiverad vattenskyddsplanering samt utbildning och rådgivning ägde rum särskilt i slutet av perioden inom ramen för projektet Huomio metsien vesienhoitoon – Fokus på skogsbrukets vattenvård.

Tabell 30. Genomförandet av åtgärder inom skogsbruket under den andra planeringsperioden.

Förslag till vattenvårdsåtgärder inom skogsbruk

Vattenskyddsåtgärderna inom skogsbruket är i huvudsak desamma som under föregående period. Åtgärderna Baskonstruktioner för vattenskydd vid iståndsättningsdikning och Effektiverat vattenskydd vid iståndsättningsdikning har slagits samman under åtgärden Vattenskydd och planering vid iståndsättningsdikning som en del av myrskogsvården. Skyddsremsa vid gödsling har avlägsnats från åtgärderna eftersom det inte finns tillförlitlig information om gödslingsmängderna, placeringen av gödsel och antalet skyddsremsor. Främjandet av vattenskyddet vid gödsling har överförts till styrmedlen. På samma sätt som under de föregående planeringsperioderna gäller vattenvårdsåtgärderna inom skogsbruket i åtgärdsprogrammet landskapet Nyland. Under den tredje planeringsperioden hör endast Vattenskydd och planering av iståndsättningsdikning som en del av myrskogsvården till de övriga grundläggande åtgärderna, resten är kompletterande åtgärder.

Antalet åtgärder har beräknats i samarbete mellan NTM-centralen och experter inom skogsbruket. Vattenvårdsåtgärderna för skogsbruket i Nyland har beskrivits i tabell 31. De effektiverade vattenskyddsåtgärderna inom skogsbruket riktas i första hand till avrinningsområden för de vattendrag som är känsligast för effekterna av skogsbruket och områden där det finns behov av att förbättra vattenskyddet. Vattenskyddet samt utbildningen och rådgivningen som gäller iståndsättningsdikning och förnyelseavverkning genomförs i hela landskapet.

Utöver åtgärderna beskrivs styrmedlen för skogsbruket i förvaltningsplanen för Kymmene älvs-Finska vikens vattenförvaltningsområde för åren 2022–2027 samt i den riksomfattande planeringsanvisningen www.ymparisto.fi/vesienhoito/opas.

Tabell 31. Antalet åtgärder inom skogsbruket och kostnaderna för dem under planeringsperioden 2022–2027.

Åtgärden Vattenskydd och planering av iståndsättningsdikning som en del av myrskogsvården bedömdes på basis av den areal för iståndsättningsdikning som anmäldes till NTM-centralen 2016–2018. Åtgärden omfattar behovsprövning av iståndsättning av diken. Tack vare planeringen behöver en del av dikena inte rensas eller iståndsättningen kan senareläggas om det finns tillräckligt med avdunstande träd. Vid iståndsättningsdikning är baskonstruktionerna sedimenteringsbassänger, grävningsavbrott och slamgropar. Beroende på hur nära beläget vattendraget är och på vattendragets känslighet krävs effektivare metoder (rördammar, ytavrinningsfält, våtmarker). Metoderna för kontinuitetsskogsbruk är ett beaktansvärt alternativ i ekonomiskogarna på torvmark. I synnerhet i sådana strandskogar där lutningen inte är tillräcklig för uppdämda vattenskyddskonstruktioner skulle det vara nödvändigt att klarlägga möjligheten till kontinuitetsskogsbruk.

Skyddsremsan vid föryngringsavverkning har beräknats vara i genomsnitt 15 meter bred och man har uppskattat hur stor del av föryngringsavverkningen som äger rum i strandskogar vid vattendragen åren 2022–2027. I praktiken kan skyddsremsan ha varierande bredd bl.a. beroende på objektets terrängformer.

I den effektiverade vattenskyddsplaneringen som ingår i åtgärden för effektivering av vattenskyddet inom skogsbruket ingår den avrinningsområdesplanering som genomförs som Skogscentralens naturvårdsprojekt. Antalet vattenskyddskonstruktioner för bekämpning av erosionsskador är en uppskattning av de konstruktioner som ska byggas på objekten för planeringen av avrinningsområden.

Utbildningen har beräknats enligt principen att alla skogsbruksaktörer och -entreprenörer i Nyland deltar 1–2 gånger i utbildning om vattenskydd under perioden 2022–2027. I rådgivningen ingår Skogscentralens kundrådgivning (personlig, kurser, naturvårdsprojekt) i vattenskyddsfrågor. Målet är också att genomföra ett informationsförmedlingsprojekt med skogsägarna som målgrupp. Öppen geografisk information om vattendragens känslighet för skogsbrukets konsekvenser har en viktig roll i informationsförmedlingen. På riksnivå är målet att utarbeta ett sådant geoinformationsmaterial och främja att det börja användas inom skogsbruket.

Finansieringssystem och utvecklingen av dem

Skogsägaren ansvarar för skogsbruksåtgärderna. Privata skogsägare kan få statligt stöd för olika skogsvårdsarbeten, skogsvägar och skogsnaturvård.

Det nuvarande finansieringssystemet för hållbart skogsbruk, Kemera, trädde i kraft i juni 2015. Systemet är tidsbundet och gäller som det ser ut nu till slutet av 2023. Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte 11.3.2019 en arbetsgrupp med uppdrag att genomföra en förstudie om ett incitamentsystem för skogsbruket för 2020-talet. Avsikten är att den nuvarande lagen ska förlängas tills det nya incitamentsystemet för skogsbruket träder i kraft.

Stöd för projekt för vård av skogsnaturen kan beviljas bland annat för restaurering av skogs- och myrlivsmiljöer. Detta främjar restaureringsåtgärder enligt skogslagen i anslutning till tryggande av den biologiska mångfalden. Dessutom kan stöd beviljas för att förhindra eller åtgärda olägenheter för vattendrag som orsakats av skogsdikning, om åtgärden är av större än sedvanlig betydelse för vården av vattnen och vattennaturen och kostnaderna inte kan hänföras till en viss förorenare.

Ansvar för genomförande och uppföljning av vattenvårdsåtgärder inom skogsbruket

Skogsägaren ansvarar för vattenskyddet inom skogsbruket. Skogsägaren beställer skogsvårdsarbetena, men den aktör som utför arbetet ansvarar för kvaliteten på det praktiska vattenskyddet. Jord- och skogsbruksministeriet, Forststyrelsen och rådgivningsorganisationerna har en central roll i styrningen av verksamheten.

Utfallsuppgifterna om skogsbruket sammanställs beroende på åtgärd av uppgifter från Finlands skogscentral, Naturresursinstitutets statistik, uppgifter från andra skogsbruksorganisationer och tillsynsanmälningarna.