15.3.8. Reglering, byggande och restaurering i vatten

Regleringsprojekten i Nyland har ursprungligen i de flesta fall grundats för vattenförsörjning eller energiekonomi. Efter att Päijännetunneln färdigställdes har behovet av flera sjöregleringar som inletts särskilt med tanke på vattenförsörjningen i huvudstadsregionen minskat, även om en del av sjöarna i fråga fortfarande fungerar som reservvattenkällor. Idag betjänar flera av dessa regleringsprojekt mer rekreationen och översvämningsskyddet. Regleringen av Karis ås källsjöar (Sakara, Keritty och Punelia) har avvecklats och nuförtiden följer variationerna i vattenståndet den naturliga rytmen.

Byggprojekten betonas allt oftare på restaurering av miljön, utökning av rekreationsvärdena och olika restaureringar som gynnar fiskerinäringen. En del av vattendragsprojekten är inriktade på att hantera vattenhushållningen inom jordbruket och förbättra odlingsförhållandena, i synnerhet genom olika ombyggnads- och underhållsarbeten. I stället för traditionellt enkelspårigt vattenbyggande är syftet i de nya projekten att främja användningen av metoder för ekologiskt vattenbyggande. Även kulturmiljön beaktas vid planeringen av iståndsättning av vattendrag.

Vattendrag restaureras och vårdas bl.a. för att återställa och bevara vatten- och strandnaturen, rekreationsmöjligheterna och värdefulla landskap. Vid restaureringar av sjöar och kustvatten försöker man vanligtvis med hjälp av metoder som kompletterar varandra bekämpa överdriven eutrofiering som tar sig uttryck som bl.a. blågrönalgblomning, rikligt med slem i fisknäten, överstor vattenväxtlighet, karpfiskdominerat fiskbestånd och syrebrist. Ett mål för restaureringar kan också vara att öka sjöns värde med avseende på fågelbeståndet. I åar och bäckar kan ett syfte med en restaurering vara att t.ex. göra det lättare för vandringsfisk, t.ex. havsöringen, att ta sig till forsområden för att föröka sig genom att undanröja vandringshinder. Ofta finns det också behov av att restaurera forsområden för att förbättra vandringsfiskarnas lek- och yngelproduktionsmöjligheter.

Ett centralt mål är att förbättra vattnens ekologiska status. För att åstadkomma bestående resultat är det nödvändigt att vidta åtgärder i både avrinningsområdet och själva sjön eller vattendraget. Ekologisk restaurering är i allmänhet inte en engångsåtgärd, utan kräver långvariga skötselåtgärder som varar längre än planeringsperioden, såsom restaureringen av eutrofierade sjöar har visat.

Med iståndsättning av vattendrag avses i åtgärdsprogrammet restaureringsåtgärder som vidtas i själva vattenförekomsten. Åtgärder för att minska den externa belastningen behandlas som åtgärder inom andra sektorer (t.ex. jord- och skogsbruket).

Genomförandet av åtgärder under föregående planeringsperiod

Reglering och byggande

Under den andra planeringsperioden ansökte Helsingforsregionens miljötjänster HRM om ändringar i regleringstillståndet för de reglerade sjöarna (Hirvijärvi, Ylä-Suolijärvi och Kytäjärvi) i övre delen av Vanda ås avrinningsområde. I ändringen slopades de obligatoriska sänkningarna av vattenståndet på våren och hösten. Målet var också att göra avtappningarna flexibla så att varierande vattenläge beaktas. Regionförvaltningsverket i Södra Finland beviljade ett nytt tillstånd och regleringspraxis enligt tillståndet inleddes våren 2019. Med det nya tillståndet kan man bättre svara på de utmaningar klimatförändringen medför för vattenläget. I det gamla tillståndet var snöfattiga vintrar särskilt problematiska.

En utredning i omfattande samarbete med kommunerna i området och jordbrukarna längs Svartån gjordes för att granska regleringen av Karis å. Utifrån utredningen fastställdes rekommendationer för ändring av regleringen av Lojo sjö och utifrån rekommendationerna utarbetades en ansökan om vattentillstånd. Tillståndsansökan lämnades in till regionförvaltningsverket för behandling i början av sommaren 2019 och behandlingen pågår fortfarande. Genom att justera tillståndet strävar man efter att minska översvämningarna i Svartån och därigenom minska skadorna på jordbruket och urlakningen av näringsämnen. Att göra den obligatoriska sänkningen av vattenståndet på våren (den s.k. vårgropen) flexibel beroende på snöläget och att höja den övre gränsen för regleringen under sensommaren något ger vattenstånd som lämpar sig bättre för rekreationsanvändningen av Lojo sjö.

På basis av de planer som gjorts upp tidigare söker Esbo stad upphävning av regleringen av Bodomsjön, Dämman och Noux Långträsk. I upphävningen av regleringen ingår bland annat att öppna fiskvandringsmöjligheterna och riva regleringsdammen i Noux Långträsk.

Det kan vara nödvändigt att göra regleringsvillkoren mer flexibla i synnerhet på grund av att de hydrologiska förhållandena förändras. På grund av klimatförändringen förväntas mängden snö minska. I och med den obligatoriska vårdsänkningen i flera regleringstillstånd har vattenstånden kunnat bli skadligt låga i början av sommaren.

I alla vattendrag i Nyland har man gjort en preliminär utvärdering av översvämningsrisker enligt lagen om hantering av översvämningsrisker. I utvärderingen har man bl.a. gått igenom regleringarnas inverkan på hanteringen av översvämningsrisker. I Nyland har kustområdena i Helsingfors, Esbo och Lovisa utsetts till områden med betydande översvämningsrisk. Miljökonsekvenserna av verkställandet av planerna för hantering av översvämningsrisker utvärderas i miljöredogörelsen, som görs som en del av planen. De justerade riskhanteringsplanerna för 2022–2027 godkändes av jord- och skogsbruksministeriet i december 2021.

Restaurering av ytvatten

Som iståndsättningsåtgärder för perioden 2016–2021 föreslogs rikligt med utredningar och planer samt genomförande av restaureringar och åtgärder som underlättar fiskvandringen (tabell 32).

För vattenvårdsperioden 2016–2021 föreslogs fyra åtgärder för restaurering av en stor eutrofierad sjö och tre åtgärder för planering av restaureringen av en stor eutrofierad sjö. Alla genomförandeåtgärder har inletts, men inte planeringsåtgärderna. Gällande små sjöar föreslogs åtgärden för restaurering av en eutrofierad sjö för 38 objekt, åtgärden för planering av restaureringen av en eutrofierad sjö för 26 objekt, åtgärden för utredning av restaureringen av en eutrofierad sjö för 28 objekt och åtgärden för användning av iståndsättning och underhåll för en eutrofierad sjö för två objekt. Tjugoen genomförandeåtgärder, fem planeringsåtgärder och endast fyra utredningsåtgärder har inletts. Det finns inga uppgifter om genomförandet av åtgärden för användning och underhåll. Ingen av restaureringarna av sjöarna är klar i den bemärkelsen att den ekologiska statusen i sjöarna skulle ha förbättrats. I många sjöar har det förekommit restaureringsverksamhet; i allmänhet vårdfiske, luftning eller syresättning. För flera sjöar har restaureringsplaner utarbetats tidigare (sammanlagt 27), men åtgärderna i dem har endast delvis genomförts.

Kustvattnen omfattades av de gemensamma åtgärder för jord- och skogsbrukssektorerna samt glesbebyggelsens och samhällenas avloppsvattensektorer som föreslagits för vattenförvaltningsperioden 2016–2021. Det finns inga uppgifter per vattenförekomst om genomförandet av åtgärderna.

Tabell 32. Genomförandet av restaureringsåtgärder under den andra planeringsperioden.

Åtgärdstyper

I restaureringen av eutrofierade sjöar ingår restaureringsåtgärder som riktas direkt mot sjön. Deras mål är att minska eutrofieringen och den inre belastningen. Restaureringsmetoder för eutrofierade sjöar är syresättning, restaurering av näringskedjan, kemisk sedimentering av fosfor, avlägsnande av bottenvattenmassa, avlägsnande av vattenvegetation, muddring, höjning av vattennivån, tillfällig torrläggning och olika metoder för iståndsättning av sediment.

I restaureringen av eutrofierade havsvikar ingår restaureringsåtgärder som riktas direkt mot havsviken. Syftet med åtgärderna är att minska de skador från eutrofieringen, igenslamningen och den interna belastningen som belastningen på havsviken orsakar. Samma åtgärder som för eutrofierade sjöar kan i huvudsak användas i restaureringen av eutrofierade havsvikar. Dessa är till exempel restaurering av näringskedjan, syresättning och avlägsnande av vattenvegetation.

Målet för restaureringen av livsmiljöer i strömmande vatten är att öka och förbättra fiskarnas och andra vattenorganismers befintliga fortplantnings- och yngelproduktionsområden samt att stödja den biologiska mångfalden. Att göra djup- och strömningsförhållandena mångsidigare med hjälp av trösklar, fördjupningar och stenläggningar, öka mängden trä och lekgrus, avlägsna igenslamningar och bevattna uttorkade delar av fåror är exempel på restaureringsmetoder. I restaureringsmetoderna på översvämningsskyddade åsträckor ingår bland annat att göra rätade strandlinjer mångformigare, bredda lugnvattenområden, avlägsna strandskydd eller ändra dem till mer naturenliga och avlägsna vallar eller flytta dem längre bort från strandlinjen. Metoderna och målen för restaurering av livsmiljöerna i bäckar är i huvudsak desamma som i åar och älvar. Sura sulfatjordar ska beaktas när restaureringsåtgärder planeras.

Med åtgärder som underlättar fiskens vandring avses konstruktioner eller ändringar i vattenföringen som förbättrar fiskarnas möjligheter att ta sig förbi vandringshinder. Förbättringsmetoder är till exempel naturliga förbigångsfåror, fiskvägar och andra konstruktioner samt avlägsnande av vandringshinder. Att underlätta fiskarnas nedvandring kan också ingå i åtgärderna för att underlätta fiskvandringen.

Utvecklingsprojekten för reglering har i praktiken alltid flera mål. Utvecklingsprojekt för reglering som utgår från olika behov borde alltid inkludera också kontroller som syftar till att förbättra den ekologiska statusen. Det är svårt att ur separata utvecklingsprojekt för regleringen särskilja åtgärder som syftar till att utveckla den ekologiska statusen, utan projekten måste granskas som helheter.

Till åtgärderna för att minska skadorna från vattenbyggande och sjötrafik hör att minska de hydromorfologiska förändringarna och begränsa sjötrafiken genom t.ex. hastighetsbegränsningar. Man kan minskade de hydromorfologiska förändringarna genom att minska människans verksamhet eller effekterna av den samt genom att i efterhand återställa den förändrade miljön.

Restaureringen av Natura-områden som betecknats som specialområden omfattar åtgärder som har som huvudsakligt syfte att upprätthålla eller förbättra områdets skyddsvärden och som också främjar målen för vattenvården. Sådana åtgärder kan vara till exempel restaurering av fågelvatten, där målet är att återställa öppet vatten på svårt igenvuxna objekt.

Förslag till vattenvårdsåtgärder vid reglering och byggande

Riktlinjerna för vattenskyddsåtgärderna vid byggande och reglering är desamma som under tidigare planeringsperioder. Förberedelsen för klimatförändringen fortsätts genom att granska regleringspraxisen. Målet är att öka flexibiliteten av villkoren för regleringstillstånd för att kunna bereda sig för föränderliga hydrologiska förhållanden. I Nyland har man kontrollerat nästan alla regleringars funktion i det föränderliga klimatet. De dämnings- och avtappningsutredningar som vattenlagen möjliggör har inte gjorts, utan behovet av att ändra regleringen med tanke på översvämningar och torka har kunnat utredas med enklare metoder.  Under den tredje planeringsperioden granskas även de återstående regleringstillstånden och eventuella ändringsbehov i samarbete med tillståndshavarna. De projekt som beviljas tillstånd under den pågående planeringsperioden kan genomföras först under den tredje planeringsperioden.

De föreslagna åtgärderna per vattenförekomst beskrivs i bilaga 2. Sammandrag över åtgärderna och deras kostnader visas i tabell 33.

Kostnaderna för vattenvårdsåtgärder beräknas under planeringsperioden 2022–2027 i huvuddrag på samma sätt som under den första planeringsperioden.

De projekt för uppdatering av regleringen som genomförs under den tredje planeringsperioden är småskaliga och kostnaderna är små. Kostnaderna kan öka betydligt, om de genomförda åtgärderna leder till ersättliga skador. Utgångspunkten i regleringsförändringarna är dock att öka flexibiliteten av tillstånden så att ersättlig skada inte uppstår. I småskaliga projekt kan största delen av kostnaderna bestå av tillståndsavgifter.

Tabell 33. Antalet bygg- och regleringsåtgärder och kostnaderna för dem under planeringsperioden 2022–2027.

Antalet åtgärder vid restaurering av ytvatten och kostnaderna för dem

För att utarbeta åtgärdsprogrammet för Nyland har NTM-centralen låtit Silvestris naturutredning Oy göra en utredning om statusen på strömmande vatten i området och behovet av att iståndsätta dem. I området kartlades cirka 1 000 objekt med strömmande vatten och behovet av iståndsättning bedömdes. Under de två tidigare perioderna sållades objekt som bedömdes vara genomförbara under perioderna i fråga ur materialet. För den tredje perioden föreslås nu enligt de preciserade anvisningarna alla objekt som har hydromorfologiska tryck och som fortfarande behöver iståndsättas. Utifrån dessa uppgifter uppskattas att det i Nyland finns ett motiverat behov av 99 åtgärder som underlättar fiskvandringen och att restaurering av livsmiljöer behövs i 137 vattenförekomster. Utöver dessa finns det behov av att utveckla regleringspraxisen i 21 vattenförekomster.

Av sjöförekomsterna har 86 en sämre ekologisk status än god. Av dessa är 55 sådana som på grund av trycket från den interna belastningen behöver åtgärden Restaurering av en liten eutrofierad sjö och sex sådana som behöver åtgärden Restaurering av en stor eutrofierad sjö. Även Vanjärvi lider av intern belastning, men åtgärden Restaurering av en eutrofierad sjö föreslås inte, eftersom det inte är värt att vidta sådana åtgärder. Det viktigaste för att iståndsätta den är att minska den externa belastningen från det närliggande avrinningsområdet. Dessutom finns det 21 sjöar som inte utsätts för tryck från den interna belastningen, men däremot nog från den diffusa belastningen från avloppsvatten från glesbygd och fritidsbebyggelse, eller från jordbruket. Dessa sjöar är eutrofierade och man tror att deras tillstånd kan förbättras med åtgärden Restaurering av en liten eutrofierad sjö. Därför har den föreslagits som en nödvändig åtgärd. Det är motiverat att inleda restaureringen av eutrofierade sjöar eller åtgärder som syftar till att minska den interna belastningen efter att man vid objektet har vidtagit eller kommer att vidta tillräckliga åtgärder för att minska den externa belastningen.

Vid Nylands kust finns 34 vattenförekomster som lider av intern belastning eller som annars är eutrofierade. Dessa vattenförekomsters status kan förbättras genom att den yttre belastningen minskas och genom att eutrofierade havsvikar restaureras. När man planerar restaureringsåtgärder för eutrofierade havsvikar är det bra att beakta att restaureringsåtgärderna i kustvattenförekomsterna bör inledas i det skede då tillräckliga åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtas i avrinningsområdet för att minska den externa belastningen.

Kostnaderna för åtgärderna vid restaurering av vattendrag och annat vattenbyggande och reglering varierar stort beroende på naturförhållandena i vattenförekomsten och faktorer som orsakar olägenheter. Utan specificerande projektplanering eller -utredning är beräkningen av restaureringskostnader för ett enskilt objekt ungefärlig. Utifrån den långa erfarenheten kan kostnaderna dock beräknas relativt noggrant.

Kostnaderna för restaureringsåtgärderna för ytvatten har under planeringsperioden 2022–2027 i huvudsak beräknats på samma sätt som under den första och andra planeringsperioden. Vid beräkningen av kostnaderna har man anlitat experterna vid Nylands NTM-central samt de kostnadstal som angetts i anvisningarna. De egentliga kostnaderna preciseras i kostnadsplanerna för projekten.

De föreslagna åtgärderna per vattenförekomst beskrivs i bilaga 2. Sammandrag över åtgärderna och deras kostnader visas i tabell 34.

Dessutom föreslås som regionalt styrmedel för perioden 2022–2027 att man utreder hur avtappningspraxisen vid Svartån inverkar på förbättringen av bottenvattenutbytet i Pojoviken och vattenförekomstens status.

Tabell 34. Antalet restaureringar i ytvatten och kostnaderna för dem under planeringsperioden 2022–2027

Finansieringssystem för reglering, byggande och restaurering inom vattenvården och utvecklingen av systemen 

Enligt vattenlagen är medlemmarna i en regleringssammanslutning ansvariga för finansieringen av regleringsprojekt i förhållande till den nytta de får. Tillståndsmyndigheten kan i sitt tillståndsbeslut på ansökan ålägga även en annan nyttotagare att delta i kostnaderna för projektet. Staten betraktas inte som nyttotagare, om inte regleringen medför omedelbar nytta för statens egendom eller för ett statligt regleringsprojekt.

Iståndsättningsprojekt för vattendrag, såsom planering och genomförande av fiskvägar samt andra åtgärder som främjar fiskvandringen och iståndsättning av strömmande vatten, kan stödas med anslag från jord- och skogsbruksministeriet. Av projekten krävs i regel att också andra aktörer deltar i kostnaderna.

De fiskerihushållningsavgifter som fastställs i tillstånden enligt vattenlagen och miljöskyddslagen kan riktas till ovan nämnda projekt genom att man gör upp en sådan dispositionsplan för fiskerihushållningsavgiften att den omfattar ett restaureringsprojekt. Även den s.k. direkta utplanteringsskyldigheten (= fiskevårdsskyldighet) som ingår i tillstånden kan vara flexibla och tillåta att medlen allokeras till restaureringsprojekt. Det har också varit möjligt att använda fiskerihushållningsavgifter i motfinansieringen av EU-projekt från och med anslaget för 2012, vilket ger nya finansieringsmöjligheter. För att fiskerihushållningsavgifterna och fiskevårdsskyldigheten ska kunna inriktas på restaureringsprojekt förutsätts att användningen grundar sig på en godkänd plan och att projektet kan minska de fiskeriekonomiska olägenheter för vilka fiskerihushållningsavgiften har påförts. För närvarande används största delen av fiskerihushållningsavgifterna och fiskevårdsskyldigheterna i Nyland (ca 200 000 €/ år) för utplantering av fisk, men användningen har i någon mån blivit mångsidigare. För småskaliga iståndsättningsprojekt är det också möjligt att använda medel från fiskevårdsavgifter. Möjligheterna till inriktning beror delvis på de tyngdpunktsområden som fastställs årligen.

För att åstadkomma en fiskväg är det också möjligt att pröva en ändring av fiskevårdsskyldigheten, med ett beslut av tillståndsmyndigheten, i sin helhet eller delvis till en tidsbunden fiskerihushållningsavgift med vilken kostnaderna för byggandet av fiskvägen ska täckas. Man söker lösningar på förfarandet i vandringsfiskeprogrammet genom revidering av vattenlagen, varvid en ändring av fiskevårdsskyldigheten på längre sikt kan ge nya möjligheter till finansiering av konstruktioner som underlättar fiskvandringen.

En del av de gamla reglerings- och dammtillstånden innehåller inte alls skyldigheter för att kompensera fiskekonomiska skador. Då kan inte fiskhushållningsskyldigheten mot tillståndsinnehavarens samtycke förordnas i efterhand (HFD 4.4.2013, d. 1160). Detta förhindrar byggande av fiskvägar och betalning av dessa som tillståndsinnehavarens skyldighet i flera objekt vars ekologiska status borde förbättrats. Det finns behov att granska vattenlagen både för att främja genomgångsdugligheten i vattendragen och beakta miljöflödena.

I enlighet med riktlinjerna i fiskvägsstrategin ska nya nationella och internationella finansieringsmöjligheter sökas aktivt och förutsättningslöst för åtgärder som förbättrar fiskvägarna eller på annat sätt underlättar fiskvandringen. I enlighet med den nuvarande regeringens riktlinjer har finansieringen styrts till att ordna hindersfri passage för vandringsfiskar och restaurera livsmiljöer via olika program och understödsformer. Även EU-projektfinansiering kan vara möjlig via olika fonder. Dessa är havs- och fiskerifonden, LIFE+-programmet samt EU:s grannskapsprogram. Dessutom är det möjligt att på ett mångsidigt sätt utnyttja kommunernas, landskapsförbundens eller näringslivets existerande finansieringsmöjligheter.

Huvudmålen för utvecklandet av finansieringssystemen för restaureringar har skrivits in i restaureringsstrategin:

• användningen av olika finansieringskällor ökas i restaureringen av vattnen
• restaureringsprojekten inkluderas i närings-, trafik- och miljöcentralernas resultatstyrning och finansieringsramar
• kommunernas och landskapens betydelse som samarbetsorgan för restaureringen av vattnen och finansiär inom sina områden växer
• de lokala företagen och gemenskaperna ska samarbeta i vattenrestaurerings- och vårdarbetet
• ägare av strand och vattenområden, lokala invånare, innehavare av vattenhushållningstillstånd, delägarlag och fiskeriområden deltar aktivt i vattenvården som nyttotagare
• i restaureringsprojekten tillämpas mer än idag principen upphovsmannen betalar

Ansvar för genomförande och uppföljning av åtgärder vid reglering, byggande och restaurering i vatten

Innehavaren av regleringstillståndet har huvudansvaret för utvecklingen av regleringspraxisen. Utvecklingsprojekten har emellertid varit frivilliga samprojekt med flera mål och finansieringen av projekten har överenskommits från fall till fall. I praktiken har NTM-centralerna genomfört de flesta utredningsprojekten för att utveckla regleringen.

När det gäller främjandet av fiskvägsprojekt är det viktigt att planera och verkställa projekten som ett samarbete mellan olika instanser. Om det inte är möjligt kan man vid objekt som är betydande för återställandet av vandringsfiskar överväga att genomföra projektet på ansökan enligt förfarandet i vattenlagen (3 kap. 22 §). Då granskar tillståndsmyndigheten förutsättningarna för genomförandet genom att ändra eller granska fiskevårdsskyldigheten. Flera fiskvägsprojekt förutsätter i varje fall tillstånd enligt vattenlagen eller ändring av ett befintligt tillstånd.

Åtgärder som underlättar fiskvandringen i åarna och älvarna och restaureringarna av livsmiljöer har i Nyland fram till början av 2000-talet genomförts främst av staten, och NTM-centralen har varit en viktig myndighet. Idag fungerar NTM-centralens miljö- och fiskerimyndigheter huvudsakligen som experter och beviljare av understöd i dessa projekt. De lokala instanserna förväntas ansvara för restaureringsprojekten och genomförandet av dessa samt planeringen och organiseringen av finansieringen. Utredningarna, planeringarna och genomförandet av sjörestaureringsåtgärderna och åtgärderna för livsmiljörestaureringarna i bäckar förutsätter alltid att de lokala instanserna tar ansvaret för genomförandet och i betydande mån också ansvara för finansieringen av dessa.

NTM-centralen kommer även i fortsättningen att delta i nästan alla åtgärder som underlättar fiskvandringen och projekten behöver understöd som NTM-centralerna beviljar. I de flesta åtgärder ska de lokala instansernas finansieringsandel vara minst 50 procent och de lokala parterna önskas också ta ansvar för åtgärderna. Åtgärder som underlättar fiskvandringen i vissa små objekt kan också genomföras av fiskeriområden, företag eller föreningar och stiftelser med rättshandlingsförmåga som kan ansöka om stöd för främjande av fiskerihushållningen för åtgärderna, men som i huvudsak själva ansvarar för finansieringen och genomförandet eller exempelvis tillsammans med kommunen. För åtgärder som underlättar fiskvandringen kan också ansökas EU:s Life-finansiering om projektet uppfyller finansieringsvillkoren. I ett objekt har däremot ägaren av vattenkraftverket skyldighet att delta i kostnaderna för fiskvägen.

NTM-centralen och dess fiskrestaureringsmedel kommer att vara med i en stor del av åtgärderna för restaurering av livsmiljön i åar som oftast är fiskeriekonomiska restaureringar. Åområden som röjts på grund av översvämningsskydd på uppdrag av staten har däremot behov av utredning av möjligheter att göra röjda fåror mångformigare. I dessa kommer NTM-centralen att delta med anslag för användning och vård av vattenresurser. Det önskas att de lokala instanserna skulle ha en betydande roll också i åtgärderna för restaurering av livsmiljöer i åar. Även för dessa är det möjligt att få EU:s Life-finansiering om projektet uppfyller finansieringsvillkoren.

Under den tredje planeringsperioden för vattenvården lämpar sig åtgärderna för att restaurera livsmiljön i bäckar utmärkt för fiskeområden, föreningar och företag. Även hittills har de lokala instansernas insats i restaureringen av bäckar varit betydande. En stor del av arbetet har gjorts som frivilligarbete under ledning av olika aktörer. Statens miljö- och fiskerimyndigheter kan i första hand bevilja understöd för projekt och i mån av möjlighet erbjuda experthjälp.

Det är ofta svårt att låta en enskild aktör ansvara för genomförandet av vattenförvaltningsåtgärder i anslutning till restaurering av vattendrag. Förutom staten har även EU, kommuner, företag, stiftelser och privata vattenanvändare varit med om att finansiera och genomföra restaureringsåtgärder. De som bor på stränderna och andra som använder vattnen har en betydande roll särskilt när det gäller att anhängiggöra, planera och genomföra små restaureringsprojekt. Med undantag av små objekt sker organiseringen vanligtvis till exempel inom ramar för delägare, fiskeområden, sjö- och vattendragsföreningar eller byföreningar. För de största objekten kan man inrätta en separat organisation som ansvarar för skyddet eller skötseln av sjön, såsom en stiftelse, en delegation eller en skyddsfond.

Ledaren för restaureringar av sjöar har vanligtvis varit och kommer också i fortsättningen att vara kommunen, delägarna, vattenskydds- eller vårdföreningen. Även fiskeriområdena kan genomföra restaureringar. Fiskeriområdena kan också fungera som ett samarbetsforum för vattenvården och fisket. Miljö- och fiskerimyndigheterna kan bevilja stöd och understöd för restaureringar och ge handledning och rådgivning i projekten.

Tills vidare har åtgärderna som genomförts för att restaurera havsvikar varit få och ofta har de utgjort en del av ett större projekt för iståndsättning av avrinningsområden. Åtgärder för restaurering av havsvikar kan på samma sätt som restaurering av sjöar genomföras av till exempel en kommun, ett delägarlag eller en vattenskydds- eller vårdförening. Även fiskeriområdena kan genomföra restaureringar.

Miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för utvecklingen av den statliga finansieringen och de riksomfattande styrmedlen. NTM-centralen följer upp genomförandet av åtgärderna i sitt område. Datasystemet Vesistötyöt (VESTY) kan vara till hjälp vid uppföljningen.