15.3.9. Områdesanvändning
Beaktande av vattenvården i planläggningen och styrningen av byggandet
I 28 § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004) föreskrivs om beaktandet av förvaltningsplanen och havsförvaltningsplanen. Statliga och kommunala myndigheter samt andra organ som sköter myndighetsuppgifter ska i sin verksamhet i tillämpliga delar beakta bland annat de förvaltningsplaner som statsrådet godkänt. Myndigheter som avses i denna paragraf är också till exempel planläggningsmyndigheter och byggnadstillsynsmyndigheter enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999, MBL).
Markanvändnings- och bygglagen ingår i författningsförteckningen över grundläggande åtgärder i statsrådets förordning om vattenvårdsförvaltningen (1040/2006). MBL är således också ett styrsystem som ingår i verkställandet av vattenvården och som beaktar 28 § i vattenvårdslagen. Till de grundläggande åtgärderna inom vattenvården hör därmed bland annat planläggningen. Reformen av MBL (https://mrluudistus.fi/) är anhängig vid miljöministeriet. De huvudsakliga målen för reformen är ett kolneutralt samhälle, att stärka den biologiska mångfalden, att förbättra kvaliteten på byggandet och att främja digitaliseringen. Genom planläggning och styrning av byggandet kan man främja placeringen av olika funktioner så att samhällsstrukturen har så få skadliga konsekvenser som möjligt för yt- och grundvattnen. Man kan också säkerställa att tillståndet i vattendrag med hög och god status inte försämras och att den förändrade markanvändningen i mån av möjlighet rentav förbättrar situationen i svaga områden. Det är möjligt att ha vattenvårdsmässigt hållbar planering som mål på alla planeringsnivåer (landskapsplan, generalplan, detaljplan) och i byggandet (tillstånd).
Ur vattenvårdens perspektiv innebär hållbar planläggning i praktiken att man identifierar riskområden och effektkedjor för markanvändningen med tanke på yt- och grundvattnens status. Enligt 9 § i markanvändnings- och bygglagen ska planen basera sig på planering som bedömer planens betydande konsekvenser och på de undersökningar och utredningar som planen förutsätter. För att utvärdera planens påverkan behövs beroende på situationen bl.a. tillräckligt ingående kontroller av hanteringen av dagvattnet, av yt- och grundvattnet, översvämningsriskerna, vattennaturen samt vid behov organiseringen av vattenförsörjningen och även exempelvis markförhållandena. Enligt MBL ska utredningar göras i hela det område där planen bedöms ha väsentliga konsekvenser. Området kan således omfatta områden även utanför planområdet. Ur vattenvårdens perspektiv kan detta i praktiken innebära att faktorer förknippade med vattendragets avrinningsområde beaktas i planläggningen. De uppgifter som samlats in vid utredningen av planens konsekvenser används i planläggningen i både innehållslösningarna och planbestämmelserna.
Förslag till vattenvårdsåtgärder inom planläggning och markanvändning för perioden 2022–2027
Områdesreserveringar anvisas för olika verksamheter i översiktliga planer, dvs. landskaps- och generalplaner. På dessa planeringsnivåer bör målet vara att säkerställa en med tanke på vattenskyddet gynnsam placering av verksamheterna genom att skyldigheten att beakta 28 § i vattenvården och havsvården tillämpas. Dessutom har den havsplanering som avses i 8 a kap. i markanvändnings- och bygglagen beröringspunkter med planläggningen. Planområdet kan i behövlig utsträckning utvidgas till vattenområden för att samordna de funktionella och skyddsmässiga målen för vattenområdena. Med tanke på vattenvården bör byggandet av strandområden i första hand grunda sig på generalplanläggning som motsvarar innehållskraven i 73 § i MBL.
I de riksomfattande målen för områdesanvändningen ingår att främja bevarandet av områden och ekologiska förbindelser som är värdefulla med tanke på den biologiska mångfalden (Statsrådets beslut MM/2017/81). I de landskapsplaner som vunnit laga kraft och som är under beredning ingår blågröna zoner, allmänna planbestämmelser och planbeteckningar, som har flera mål som är parallella med målen för vattenvården. Målen kan främjas bland annat i inriktningen av rådgivningen.
Hantering av dagvatten
Planeringen av dagvatten har under de senaste åren blivit en etablerad del av planeringen av tätorter, och kommunernas dagvattenplaner och regionala dagvattenplaner är viktiga både med tanke på vattnens tillstånd och med tanke på anpassningen till och beredskapen inför klimatförändringen. Det är dock nödvändigt att säkerställa att planerna för dagvattenhantering görs upp för ett tillräckligt stort område, eftersom möjligheterna till dagvattenhantering i en enskild detaljplan är begränsade. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid avrinningsområden som överskrider kommungränserna.
I stads- och industriområden med omfattande ytbeläggning bör man minska risken för extrem avrinning genom att öka mängden genomträngande ytor och avlägsna asfalt där det är möjligt, samt genom att bygga mångfunktionella våtmarker och andra konstruktioner som håller kvar vatten och som både ökar naturvärdena och avlägsnar sediment, näringsämnen och skräp från dagvattnet. När dagvatten behandlas i grundvattenområden ska kvaliteten på det grundvatten som absorberar vatten säkerställas för att onödiga grundvattenrisker ska undvikas.
