10.2.1 Ytvattnens ekologiska status

Åar och älvar

Esse å och Välijoki hör till de stora åarna och älvarna och de flesta av åarna i området hör till de medelstora åarna och älvarna i torvmarker (tabell 10.2.1a). Dessa är bland annat Kurejoki, Kungsån, Savonjoki (Vindala å) och Kronoby å. Andra åar, såsom Vieresjoki och bifloderna i Esse ås nedre lopp, är mindre och hör antingen till små åar i momarker eller små åar i torvmarker. Endast en del av bäckarna med litet vattendragsområde på 10–100 km² är med i granskningen. 

Halterna av näringsämnen, grumlighet och fasta partiklar är höga i åar med ett jordbruksdominerat avrinningsområde och erosionskänsliga åar. Surhetsskadorna är som störst nära kusten i nedre loppet av Esse å och Kronoby å, Purmo å och Kovjoki. Åvattnet har till största delen en brunaktig färg. De mörkaste och samtidigt de grumligaste är Raisjoki och Vieresjoki. Vattnet i Välijoki och Esse å nedanför Lappajärvi är relativt klart. Esse ås status försämras förutom av diffus belastning även av strukturella förändringar, reglering och vandringshinder. Trots detta hör de övre delarna av ån till NATURA-nätverket, eftersom ett hotat flodpärlmusselbestånd finns i ån. I Lappajärvi avrinningsområde i Kurejoki, Vindala å (Savonjoki) och Vieresjoki försämras den ekologiska statusen i synnerhet av den kraftiga markanvändningen (jordbruk, skogsbruk, torvproduktion och pälsdjursuppfödning). I källorna till de vattendrag som mynnar ut i Lappajärvi har man gjort mycket omfattande skogsdikningar och det finns också mycket torvproduktion. Trots det finns det fortfarande en mycket värdefull och välbevarad strömmande vattennatur invid Kuninkaanjoki, Poikkijoki och Orasenjoki-Lohijoki. Fåror i naturtillstånd eller som liknar det förbättrar också vattendragens ekologiska status. Statusen för Purmo å och Kronoby å samt deras bifåror påverkas av diffus belastning, torvproduktion och strukturella förändringar. I Esse å, Välijoki och Kurejoki finns kraftverk, åarna har rensats och vallats in och deras vattenföring regleras. På grund av de kraftiga förändringarna har dessa åar också betecknats som kraftigt modifierade.

Tabell 10.2.1a Uppgifter om vattenkvaliteten och de biologiska kvalitetsfaktorerna för åren 2012–2017 i åarna och älvarna som mynnar ut i Larsmo-Öjasjön (HERTTA 2020). Typer av åar och älvar samt förkortningar: L = liten, M = medelstor, S = stor, m = åar/älvar på momark, t = åar/älvar på torvmark. Det log-modifierade medelvärdet för pH årsminimum. *små fasta partiklar, **kraftigt modifierad. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. Enheten för fast substans mg/l, hymo = hydromorfologi.

Kovjoki och Purmo å: Statusen för Kovjoki och dess biflöde Dalasbäcken försämras av den diffusa belastningen från jord- och skogsbruket, pälsdjursuppfödningen och i synnerhet av surheten, eftersom ån rinner genom vidsträckta effektivt dränerade sulfatjordar.  Halterna av näringsämnen och suspenderade ämnen är mycket höga och visar på den kraftiga belastningen. Ån har också rensats. I sitt övre lopp strömmar Kovjoki mer genom skog, så belastningen är sannolikt mindre och statusen bättre. Området används dock effektivt för skogsbruk och är i stor utsträckning dikat. Kovjoki lider av upprepade surhetsproblem, som dock var lindrigare än tidigare under denna period.

Kvalitetsfaktorerna i Purmo ås klassificering av ekologisk status visar för fiskbeståndets del på en otillfredsställande och för påväxtalgernas del måttlig status. Purmo å, Norrån och andra åar i avrinningsområdet belastas kraftigt av diffus belastning, torvproduktion och även avloppsvatten. Vattnet är mycket mörkt och näringshalterna är tämligen höga. Det största problemet är dock surheten. Åarna rinner genom vidsträckta ytor av effektivt torrlagd alunjord. I de övre delarna av avrinningsområdet är surhetsskadorna lindrigare och Norrån är med tanke på surhetsförhållandena något gynnsammare än Purmo å. Under den tredje perioden var försurningsskadorna dock betydligt lindrigare än tidigare. Åarna har också rensats, men det finns fortfarande forsar i både Purmo å och Norrån. Forsarna förbättrar den ekologiska statusen i åarna i ett kraftigt belastat vattendrag. Varisjoki är kraftigt belastad och dess näringshalter hör till de högsta i Österbotten. Lilla Narsbäcken har klassificerats utifrån uppgifterna från föregående period. Det är dock möjligt att surhetsförhållandena har varit bättre än under föregående period. Risken är dock bestående.

Bedömning: Narsbäcken dålig, Kovjoki, Dalasbäcken, Purmo å och Varisjoki otillfredsställande och Norrån måttlig ekologisk status (bild 10.2.1).

I Evijärvi och Esse å mynnar fyra små åar i torvmarker ut: Kirsinpäkki, Bäckbybäcken, Nådjärvbäcken och Huvudsjöbäcken. Kirsinpäkki är kraftigt rensad och vattnet från avloppsreningsverket i Lappajärvi leds dit. Bäcken belastas dessutom av jord- och skogsbruk och torvproduktion. Vattnet i Kirsinpäkki är mycket näringshaltigt och av dålig kvalitet. Bäckbybäcken (Mattbäcken) ligger till stor del på alunjord och i ån har man tidigare observerat mycket kraftig surhet. Under den tredje vattenvårdsperioden var surhetsförhållandena gynnsammare än tidigare, däremot är vattnet mycket näringshaltigt. Det finns få uppgifter om Nådjärvbäcken och Huvudsjöbäcken och de har klassificerats som expertbedömningar med hjälp av information om belastning och andra vattendrag med motsvarande förhållanden. Bäckarna har rensats i olika grad och de utsätts för diffus belastning från jord- och skogsbruket samt även punktbelastning. Längs bäckarna finns sura marker och det har förekommit surhetsskador.

Bedömning: Huvudsjöbacken och Nådjärvbäcken har otillfredsställande och Bäckbybäcken dålig ekologisk status (bild 10.2.1). 

Kurejokiområdet: I Alajärvi rinner två små vattendrag av klassen bäckar ut norrifrån: Kaartusenpuro och Hoiskonpuro (Myllypuro). Båda börjar i sjöarna ovanför. Kaartusenpuro är kraftigt rensad och belastas av jordbruk. Det finns inga nya uppgifter om bäcken och därför har den klassificerats utifrån den föregående perioden. Hoiskonpuro har i form av en expertbedömning klassificerats utifrån belastningen på Ojajärvi ovanför och på bäcken. 

En liten (Orasenjoki-Lohijoki) och två medelstora (Levijoki, Kuninkaanjoki) åar rinner ut i Alajärvi och Kurejoki söderifrån. Till sin ekologiska status hör dessa till de bästa i hela avrinningsområdet och alla har klassificerats som av god status. Åarna är mycket naturliga till sin fåra och strandzon och man vet att det förutom Lohijoki förekommer öring åtminstone i Kuninkaanjoki. Vattenkvaliteten i åarna är också mycket god för förhållandena i Österbotten och lider endast av lindrig eutrofiering. Vattenkvaliteten visar i huvudsak på en måttlig status. I området kring Lohijoki och Kuninkaanjoki finns grundvattensprickor som förbättrar vattenkvaliteten. Vid åarnas nedre lopp belastas åarna av jordbruk och vid de övre loppen av skogsbruk och torvproduktion. Vidsträckta områden i avrinningsområdena har dikats och vattnet i alla åar är mycket mörkt och har blivit ännu mörkare. Till Kuninkaanjoki leds också avloppsvatten från Soini. På basis av fiskbeståndet och bottenfaunan i Lohijoki är statusen utmärkt och på basis av påväxtalgerna måttlig. Levijoki rinner upp i en mycket glest befolkad region. Fiskbeståndet i ån visar på måttlig och bottenfaunan på god status. Fiskbeståndet i Kuninkaanjoki är i gott skick. Den goda statusen i alla åar kan anses hotad.

Bedömning: Lohijoki, Levijoki och Kuninkaanjoki har god ekologisk status, Hoiskonpuro måttlig och Kaartusenpuro otillfredsställande. (bild 10.2.1). 

Vindala å (Savonjoki) och Vieresjoki: Vindala å, det vill säga Savonjoki och dess biflöde Poikkijoki, är medelstora åar som klassificerats som av god status. I synnerhet statusen för Vindala å kan dock anses vara hotad. Poikkijoki rinner genom nästan obebodda områden, längs Vindala å och dess biflöden finns det mer åker. Åarna belastas särskilt i källflödena av torvproduktion, skogsbruk och omfattande dikningsområden. I Poikkijoki är de ekologiska kvalitetsfaktorerna goda-utmärkta, i Vindala å är statusen god (fiskbeståndet). I båda åarna förekommer bäcköring och i Vindala å även harr och älvlekande sik. Vattnet i Vindala å är mörkt och något eutrofierat, medan Poikkijokiälven är ganska näringsfattig, men också ganska mörk. Åarna har i viss mån rensats, men i övrigt är de som i naturtillstånd vad fåror och strandzoner beträffar.

Paaluoma och Iiruunpuro (Tikkapuro) är små bäckar som mynnar ut i Vindala å söderifrån. Båda börjar i sjöarna. Paaluoma är helt rensat och längs med bäcken finns det rikligt med jordbruk och den dikesformade fåran utsätts också för avloppsvattenbelastning. Särskilt fosforhalterna är mycket höga i Paaluoma. Det finns ingen aktuell information om Iiruunpuro, men enligt en belastningsgranskning är belastningen mindre och vattenkvaliteten därmed sannolikt bättre än i Paaluoma. Bäcken har dock rensats och rätats ut. Vieresjoki är kraftigt belastad av avloppsvatten från jordbruk och pälsdjursuppfödning, vilket gör att vattnet är grumligt, med höga halter fasta partiklar och mycket höga halter av näringsämnen. När det gäller fosfor är halterna bland de högsta i Österbotten. I åns källflöden finns också torvproduktion och dikningar, och dessutom har man rensat i synnerhet åns källflöden. Vattenkvaliteten har klassificerats som dålig. På basis av fiskbeståndet och påväxtalgerna klassificeras ån som av otillfredsställande status och på basis av bottenfaunan som av utmärkt status.

Bedömning: Vindala å, Poikkijoki god, Iiruunpuro måttlig och Vieresjoki och Paaluoma otillfredsställande ekologisk status. (bild 10.2.1).  

Kronoby å: Kronoby å och dess övre del, Porasenjoki, har klassificerats som av måttlig ekologisk status. Kronoby å klassificeras enligt bottenfaunan som god, enligt påväxtalgerna måttlig, men endast otillfredsställande för fiskbeståndets del. Fiskbeståndet i Porasenjoki är också otillfredsställande, men den bentiska faunan är utmärkt. Åarna belastas av diffus belastning från jord- och skogsbruket, glesbebyggelse och bland annat avloppsvattenbelastning från pälsdjursuppfödning. I Porasenjokis källflöden finns rikligt med dikade myrar och torvproduktion. Vattnet i åarna är mycket mörkt och näringshalterna är mycket höga och visar endast på måttlig eller till och med dålig status. I Kronoby älvs nedre lopp finns effektivt odlade sura sulfatjordar och därför finns det risk för surhet. Den för surhet känsliga stensimpan förekommer i någon mån i Porasenjoki, men inte i Kronoby älv. Det förekommer dock skador i mindre utsträckning och mer sällan än i många andra åar längs kusten, eftersom sulfatjordarnas andel av arealen relativt sett är mindre i det smala avrinningsområdet. Både Porasenjoki och särskilt Kronoby å har genomgått viss muddring och förändringar i strandzonen, men på det hela taget har åarna bevarat sitt naturtillstånd relativt bra. Dessutom har fiskeriekonomiska restaureringar gjorts.

Två små åar mynnar ut i Kronoby älv: Raisjoki (Svarbäcken-Dragån) och Särsbäcken. Båda små åarna har rensats och de utsätts för kraftig diffus belastning och punktbelastning. I båda avrinningsområdena finns också torrlagda alunjordar som belastar vattendragen. Näringshalterna i Raisjoki är mycket höga och ån är eutrofierad. Det finns ingen information om Särsbäcken, men ån klassas som dålig med utgångspunkt i förra perioden och liknande vattendrag. Man har ingen kännedom om att belastningen har ändrats. Både Särsbäcken och Raisjoki belastar Kronoby med både näringsämnen och försurande föreningar samt skadliga metaller.

Bedömning: Kronoby å och Porasenjoki måttlig, Raisjoki och Särsbäcken dålig ekologisk status (bild 10.2.1).  

I fyra av planeringsområdets åvattenförekomster skedde en förändring i den ekologiska statusen mellan den andra och tredje planeringsperioden:

• Kovjoki: dålig → otillfredsställande

• Paaluoma: dålig → otillfredsställande

• Vieresjoki: måttlig → otillfredsställande

• Huvusjöbäcken: måttlig → otillfredsställande

Förbättringen av statusen i Kovjoki påverkades framför allt av en tydlig förbättring av surhetsförhållandena och en tydlig minskning av näringshalterna i Paaluoma. I Vieresjoki däremot försämrades påväxtalgernas status. Huvudsjöbäcken hade allvarliga surhetsproblem.

Dessutom ändrades statusen för Varisjoki av övervakningsdata- och metodrelaterade skäl och är nu mer tillförlitlig än tidigare.

Surhetsskadorna var klart lindrigare än tidigare i flera åar och älvar. I övrigt förblev förändringarna små eller slumpmässiga vid åarna, kvävehalterna sjönk dock tydligt i fler vattenförekomster än de steg. Humusinnehållet i åarna kan anses ha ökat i 10 men minskat i endast en vattenförekomst. Utvecklingen med brunare vatten i vattendragen har alltså fortsatt, även om den inte fortsatte i flera andra vattendragsområden under vattenvårdsperioden. I fiskbeståndet och bottenfaunan syntes en förbättring av statusen i ett par åar och älvar. Fosforhalterna i Esse å och Välijoki ökade och vattnet mörknade. Näringshalterna i Vindala å, Poikkijoki, Lohijoki och Levijoki minskade, men vattnet mörknade också i dessa. Näringshalterna i Kronoby å och Purmo å ökade tydligt, men sjönk i Norijoki. I huvudsak skedde förändringarna inom statusgränserna eller så påverkade de inte klassificeringen som helhet.

Sjöar

I Larsmo-Öjasjöns avrinningsområde finns ett stort antal sjöar av olika typer. Huvudparten av sjöarna är grunda och relativt kraftigt belastade och de har i huvudsak typbestämts som grunda humusrika sjöar, humusrika sjöar eller grunda humussjöar (tabell 10.2.1b och c). Ett undantag är Lappajärvi, som är en stor humussjö och Kaartunen (Kaartusenjärvi), som hör till de humusfattiga sjöarna. Flest sjöar finns med i Esse ås avrinningsområden, där även de största sjöarna finns: Lappajärvi, Evijärvi och Alajärvi. Den grunda och labyrintartade Evijärvi är av genomströmningstyp och dess teoretiska uppehållstid är kort. De övriga avrinningsområdena är lågt belägna. Larsmo-Öjasjön, som grundats för industrins behov i Karleby och Jakobstad, hör till de grunda humussjöarna. Sjön har dämts upp i havsviken och havsvatten kommer inte längre dit.

Lappajärvi: Lappajärvi är den överlägset största sjön i Södra Österbotten. Lappajärvi hör till de stora humussjöarna och vattnets uppehållstid är lång, cirka tre år. Sjöns avrinningsområde är stort och det finns rikligt med jordbruk, vilket har belastat sjön. Andra belastare vid sidan av jordbruket är bland annat skogsbruk, pälsdjursuppfödning, torvproduktion samt avloppsvatten från glesbygder och tätorter. Även avloppsvatten från industrin har belastat sjön. Sjön regleras också. Betydelsen av den interna belastningen har ökat. Fiskbeståndet i sjön har förändrats något, men är mycket mångsidigt och visar nu på en utmärkt status. Arterna är bland annat siklöja, sik och gös. I sjön påträffas också flera relikta skaldjursarter. I slutet av skiktningsperioderna förekommer syrebrist i djupen i sjön och näringshalterna i ytvattnet har stigit, vilket visar på en måttlig-god status. I slutet av sommaren och på hösten förekommer ofta blomningar som orsakas av blågröna alger och/eller smyckesalger. Växtplanktonen visar på en måttlig status. Även i strandzonen har man observerat en del förändringar i negativ riktning.

Bedömning: Den ekologiska statusen är måttlig (bild 10.2.1). 

Alajärvi: Alajärvi är en grund eutrofierad sjö vars status har förbättrats betydligt. Blomningarna av blågrönalger har minskat och växtplanktonen visar numera till och med på en god status. Fiskbeståndet visar numera på måttlig och strandzonens biologi på god status. Näringshalterna har sjunkit och visar numera på måttlig status. Alajärvi belastas av diffus belastning från jord- och skogsbruket i avrinningsområdet. Den interna belastningen har betydelse, men den har minskat. Alajärvi regleras också och på vintern kan en större sänkning av ytan än i naturtillstånd öka risken för syrebrist i sjön genom att minska underskiktets volym.

Bedömning: Den ekologiska statusen är måttlig (bild 10.2.1).

Evijärvi: Evijärvi är en relativt stor, grund, örik och labyrintliknande humussjö av genomströmningstyp. Största delen av sjöns vatten och därmed även belastningen kommer från Välijoki. Vattenkvaliteten är dock något sämre än i Välijoki. Fjärdarnas status är bättre än vikarnas, som har sämre vattenutbyte, som i synnerhet på vintern ofta drabbas av syrebrist. Sjön belastas av Kirsinpäkki, som eutrofierats av avloppsvatten. När det gäller växtplankton klassificeras sjön som av god status, även om blomningar av blågrönalger tidvis påträffas. Vattenvegetationen i sjön är ganska riklig, men den visar också på en god status. Det karpdominerade fiskbeståndet i sjön visar däremot endast på en otillfredsställande status. Nedanför Evijärvi i närheten av Välijoki ligger Huvudsjön. Sjöns vattenkvalitet visar på måttlig status. Statusen för växtplankton har beräknats vara måttlig på grund av upprepade blomningar av blågrönalger som förekommer i sjön.

Bedömning: Måttlig ekologisk status för båda (bild 10.2.1).

Sjöarna i övre delen av Esse ås vattendrag: De viktigaste belastarna av dessa sjöar är skogsbruket och torvproduktionen samt på vissa ställen även jordbruket. Sjöarnas status varierar ganska mycket. Kaartunen, som är en ganska klar humusfattig sjö, klassificeras utifrån biologiska kvalitetsfaktorer och vattenkvalitet som av god status, även om det har skett förändringar i sjöns status. Det finns inte mycket information om de andra sjöarna. Statusen för Ojanjärvi, som hör till de grunda humussjöarna, har med utgångspunkt i en belastningsgranskning och den intilliggande Kaartunen bedömts som god. Belastningen från den ganska djupa sjön Iirunjärvi är inte särskilt stor. Den grunda Iso-Räyrinki ligger mitt i kraftigt dikade områden. Den belastning i form av fasta partiklar och humus som dikningen orsakar har sannolikt sänkt sjön, vilket har förvärrat den syrebrist som redan förekommer naturligt. Iiruunjärvi har klassificerats utifrån gamla uppgifter och en belastningsgranskning, Iso-Räyrinki har inte klassificerats.

Bedömning: Kaartunen, Ojanjärvi och Iiruunjärvi har god ekologisk status, Iso-Räyrinki klassificerades inte (bild 10.2.1).

Sjöarna i Kronoby ås vattendrag: Porasjärvi i Porasenjokis källflöde är en grund igenväxt sjö. Runtomkring sjön finns det mycket åker och å andra sidan dikade myrar, där belastningen av suspenderade ämnen, humus och näringsämnen har snabbat på igenväxningen, som har framskridit ganska långt. Sääksjärvi är en relativt låg och kraftigt eutrofierad humussjö. Runtomkring sjön finns det mycket åker och dessutom belastas sjön av ett stort torvproduktionsområde och dikade myrar. Sjöns yta har en gång i tiden sänkts och senare höjts, vilket har påverkat sjöns status. Numera är den ekologiska statusen otillfredsställande och näringshalterna mycket höga. Den interna belastningen är också kraftig och sjön belastar Porasenjoki nedanför. Peckasjön, Rekijärvisjön och Hemsjön som ligger något separat från Porasenjoki är humussjöar av samma typ och storlek med måttlig status. Vattenkvaliteten återspeglar statusen i åområdet ovanför. I sjöar med kort omsättningstid fungerar inte de normala sedimenteringsprocesserna, men å andra sidan är till exempel klorofyllhalterna inte på samma nivå som näringshalterna på grund av vattenutbytet. Tidigare häckade mycket stora skrattmåssamhällen i sjöarna. I Räyringinjärvis avrinningsområde som belastas av jordbruket finns det rikligt med åkrar, men själva avrinningsområdet är ganska litet. Sjöns status har tydligt försämrats när det gäller nästan alla faktorer på grund av yttre belastning och/eller intern belastning som späs på av regn. Det har observerats en tydlig variation i sjöns vattenkvalitet och status även tidigare under olika år.

Bedömning: Peckasjön, Rekijärvsjön, Hamsjön och Porasjärvi har nöjaktig och Räyringinjärvi och Sexsjön otillfredsställande ekologisk status (bild 10.2.1).

Sjöarna i Purmo ås vattendrag: Sjöarna i vattendragsområdet är alla humusrika sjöar av olika grad som belastas av jordbruk, pälsdjursuppfödning, torvproduktion och olika typer av avloppsvattenbelastning. Förutom näringsbelastningen är problemet att belastningen av fasta partiklar och humus blir lägre, bottnarna blir igenslammade och vattnets färg mörknar. Typiskt för Purmo ås vattendrag är också att vattnet i sjöarna mycket mörkt och näringshalterna har stigit. Både Narssjöns och Purmosjöns vattenkvalitet och fiskbestånd visar på en otillfredsställande och måttlig status för växtplankton. Den kraftigt förorenade sjön Kerttuanjärvi har mycket höga halter av näringsämnen, vilket tyder på en dålig status. Växtplankton och vattenväxter visar på en måttlig status och fiskbeståndet något överraskande rentav på en god status. Haapajärvi håller på att växa igen. Klassificeringen av sjön bygger på uppgifter från förra perioden. Även Palojärvi visar tecken på igenväxning. Palojärvi och Sexsjön klassificerats utifrån en belastningsgranskning. Alla sjöar ligger oftast ovanför sura sulfatjordar och inga allvarliga försurningsproblem har förekommit.

Bedömning: Haapajärvi, Palojärvi, Narssjön och Sexsjön har måttlig, Kerttuanjärvioch Purmo sjö otillfredsställande ekologisk status (bild 10.2.1).

Tabell 10.2.1b Klassificering av sjöarnas status i Larsmo-Öjasjöns avrinningsområde år 2020. Sjötyper samt förkortningar: S = stor, h = humussjö, Hr = Humusrik sjö, Hf = humusfattig sjö, G = Grund.  keinot = konstgjord, syv = djup, lit = strandzon. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. * = konstgjord sjö, hymo = hydromorfologi.

Tabell 10.2.1c Uppgifter om vattenkvaliteten i sjöarna inom Larsmo-Öjasjöns avrinningsområde för åren 2012–2017. Sjötyper samt förkortningar: S = stor, h = humussjö, Hr = Humusrik sjö, Hf = humusfattig sjö, G = Grund. (HERTTA-registret 2020). Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig.

I två av planeringsområdets sjöar skedde en förändring i den ekologiska statusen mellan den andra och tredje planeringsperioden:

• Alajärvi: otillfredsställande → måttlig

• Räyringinjärvi: måttlig → otillfredsställande

• Kuivasjärvi: måttlig → otillfredsställande

Statusen för Alajärvi förbättrades tydligt och utvecklingen har fortsatt sedan den första vattenvårdperioden. Den försämrade statusen för Räyringinjärvi var också tydlig och förklaringen lär vara en ökning antingen av den externa eller/och interna belastningen. 

Även Narssjöns, Kerttuanjärvis och i mindre grad Larsmosjöns status försämrades när det gäller många kvalitetsfaktorer, men statusen förblev oförändrad. Statusen för Lappajärvi förblev i praktiken oförändrad. I övrigt var förändringarna i halterna av näringsämnen eller klorofyll i sjöarna ganska små, delvis motstridiga eller negativa. Näringshalterna och klorofyllhalten ökade tydligt i fler sjöar än den sjönk i. Förändringarna i siktdjupet var små och delvis sporadiska: i en del sjöar ökade siktdjupet och i en del sjöar försämrades det. Förändringarna i siktdjupet i mindre sjöar eller sjöar med kort omsättningstid återspeglar variationen mellan nederbördsmängderna och därmed avrinningen och belastningen och å andra sidan algblomningarna och dylikt, och ingen enhetlig riktning har kunnat observeras.

Bild 10.2.1 Den ekologiska statusen i vattenförekomsterna inom planeringsområdet för Larsmo-Öjasjön.