10.2.2 Bedömning av statusen i konstgjorda och kraftigt modifierade vattendrag

I planeringsområdet finns det sammanlagt fyra kraftigt modifierade åvattendrag som alla hör till Esse ås vattendrag. Dessutom finns det två konstgjorda sjöar som alla åar i området mynnar ut i.

Esse å och Välijoki: De största problemen i Esse å är strukturella: Åns ekologiska funktion har störts, eftersom ån är kraftigt byggd, det finns dammar och vandringshinder i ån och den regleras för krafthushållningens behov. Regleringen och rensningarna har förändrat vattenföringsförhållandena, vilket bidrar till att öka risken för till exempel kravisöversvämningar. Esse ås nedre lopps (Ytteresse åmynning) ekologiska potential, det vill säga förhållandet till bästa möjliga status, är måttligt både med tanke på eventuella åtgärder och att döma av vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är restaureringen av Bärklarsfors, byggandet av två fiskvägar inklusive konstruktioner för vandring nedströms, restaurering av lekområden samt bekämpning av kravisproppar. Den ekologiska potentialen i Esse å (övre delen) (Evijärvi-Ytteresse) är också måttlig, både när det gäller potentiella åtgärder och vattenkvalitet. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är ekologisk restaurering av forsarna, byggande av fem fiskvägar inkl. konstruktioner för vandring nedströms, restaurering av lekområden, överflyttning av laxfiskar, utplantering av vandringsfiskar och kräftor samt bekämpning av kravisproppar.

Kvalitetsfaktorerna för den ekologiska statusen visar på en god eller utmärkt status i Esse å (övre delen) och på basis av påväxtalgerna i åns nedre lopp på en god status. De återstående obyggda forsarna är tämligen bra livsmiljöer, även om floden i övrigt har modifierats kraftigt. Åns övre del är ett NATURA-område: det finns lokal bäcköring i ån och den hotade flodpärlmusslan förekommer där. Esse å är den bästa av de stora åarna i Södra Österbotten: färgvärdena samt halterna av näringsämnen och suspenderat material är relativt låga och försurningsskador förekommer nästan enbart i åns nedre lopp. Det beror till stor del på den utjämnande effekten av vattenkvaliteten i Lappajärvi. Vattenkvaliteten försämras mot det nedre loppet i takt med att belastningen ökar och alunjordarnas effekter ökar. Surhetsproblem är dock sällsynta. Vattenkvaliteten i ån har dock försämrats något sedan förra säsongen.

Välijoki är en ännu kraftigare byggd fåra mellan Lappajärvi och Evijärvi. Fallhöjden i Välijoki har byggts helt, fåran har rensats och korttidsreglering görs i den delen. Därför har Välijoki förlorat sitt naturliga tillstånd, även om vattenkvaliteten är tämligen god. Välijokis ekologiska potential är måttlig, att döma av de möjliga åtgärderna och den goda vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är byggandet av en multifunktionsled som passerar dammen i Niska, som färdigställdes 2020, byggandet av en fiskväg i Hanhikoski, utvecklingen av korttidsregleringen i Hanhikoski i en riktning som är mindre skadlig för miljön samt utplanteringen av kräftor inklusive ädelfisk.

Kurejoki är en relativt stor å som på grund av vattenbyggande har betecknats som kraftigt modifierad. Kraftverksbyggandet, rensningarna och regleringen har förändrat förhållandena i ån och minskat antalet livsmiljöer och försämrat deras kvalitet. Kurejokis ekologiska potential är måttlig, att döma av de möjliga åtgärderna och den otillfredsställande vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är restaurering av forsar och lekområden, byggande av 1–2 fiskvägar, rivning av en betongdamm, tryggande av en tillräcklig vattenföring i en fåra med lite vatten samt utplantering av ädelfiskar inklusive kräftor efter restaureringarna. Kurejoki belastas tämligen kraftigt av jord- och skogsbruket, olika punktbelastning samt det eutrofierade Alajärvis vatten av dålig kvalitet. Fiskbeståndet i Kurejoki visar dock på god status genom att återspegla de återstående forsarnas relativt goda status. Vattenkvaliteten är otillfredsställande och näringshalterna är ganska höga.

Larsmo- och Öjasjön: Larsmo- och Öjasjön i anslutning till varandra har på 1960-talet byggts som sötvattenbassänger genom uppdämning av havsvikar. Numera är sjöarna inte längre förbundna med havet och sjöarna betecknas som grunda humusrika sjöar med hög humushalt. Vattenståndet och strömmarna i sjöarna regleras med hjälp av regleringsdammar och fiskvägar.  De fiskvägar som byggdes på 2000-talet har förändrat strömningsförhållandena i sjöarna. Regleringen i sig är relativt begränsad. Den ekologiska potentialen i Larsmosjön är måttlig, både när det gäller potentiella åtgärder och vattenkvalitet. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen för att säkerställa fiskvägarnas funktion samt minska surhetstopparnas effekter med hjälp av avtappningspraxis. Den ekologiska potentialen i Öjasjön är god, både när det gäller potentiella åtgärder och vattenkvalitet. Potentialen kan förbättras genom att säkerställa fiskvägarnas funktion.

Kronoby å, Esse å, Purmo å och Kovjoki belastar sjöarna och därför är även de lindrigt eutrofierade. Vattnet i Larsmosjön visar på en måttlig status och i Öjasjön på en god status. När det gäller växtplankton visar Larsmosjön på en god status. Rekreationsanvändningen av sjöarna är intensiv och det fiskeriekonomiska värdet är stort. I sjön förekommer bland annat gös. Fiskvägarna har ökat sjöarnas fiskeriekonomiska betydelse. Fiskbeståndet i båda sjöarna återspeglar en utmärkt status. Det största hotet mot sjöarnas vattenkvalitet och ekologiska status är den surhet som tidvis kommer med åarna, som fiskbeståndet i sjöarna, till exempel gös, siklöja och lake, är känsliga för. Den senaste omfattande fiskdöden observerades vintern 2006–2007. Döda fiskar observerades också vintern 2019–2020. Spridningen av surheten och upptagningsområdets influensområde påverkas förutom av vattenföringen i åarna även av respektive regleringspraxis.

Bedömning: Esse å, Esse ås nedre lopp och Välijoki har måttlig och Kurejoki otillfredsställande ekologisk potential. Öjasjön har god och Larsmosjön måttlig ekologisk potential (bild 10.2.1).