10.2.3 Vattnens kemiska status

Alla vatten i området har sämre kemisk status än god på grund av PBDE-ämnen.

Avrinningsområdena för vattendragen i planeringsområdet domineras av torv och vattendragen är humushaltiga, vilket ökar kvicksilverhalten i fiskarna. Enligt mätningar överskrids kvalitetsnormen för kvicksilver i fisk i Kaartunen (tabell 10.2.3). Dessutom har 40 förekomster en sämre kemisk status än god på grund av risken för långväga transport av kvicksilver och naturförhållandena. I två förekomster har kvicksilverhalten på basis av mätningar (Alajärvi, Esse å) och tillsammans med en bedömning utifrån vattendraget ovanför (Kaartusenpuro) så hög att den måste hållas under uppsikt. På basis av mätningarna underskrider halterna gränsvärdet i tre förekomster och även i tre förekomster på basis av naturförhållandena.

På grund av den mer gynnsamma surhetsperioden överskreds inte miljökvalitetsnormerna för kadmium eller nickel för någon å. Surhetsförhållandena i Kovjoki var dock värre än i de övriga vattendragen och på grund av upprepade låga pH-värden uppskattades gränsvärdena för kadmiumhalterna. I Bäckbybäcken var kadmiumhalterna så höga att de bör hållas under uppsikt.

När det gäller kvalitetsnormerna känner man inte till eller kan bedöma att det har skett några förändringar i kvicksilverhalten i fisk i förhållande till gränsvärdena. Däremot skedde en avsevärd förbättring när det gäller tungmetaller från sura sulfatjordar på grund av den tidigare mer gynnsamma surhetsperioden. Kadmiumhalterna i Purmo å och Bäckbybäcken (bör hållas under uppsikt) sjönk under gränsvärdet för miljökvalitetsnormen. För fem åförekomster (Dalasbäcken, Hyvudsjöbäcken, Narsbäcken, Nådjärvbäcken och Särsbäcken) bedömdes halterna av kadmium och nickel ha sjunkit under gränsvärdena. Det finns ingen uppmätt information om förändringen, utan bedömningen bygger på att surhetstillståndet har mildrats. Minskningen av surhetsskadorna och därmed de negativa effekterna av höga metallhalter beror i huvudsak på gynnsamma väderförhållanden. Det finns dock fortfarande en risk för försurning i vattendragen. Den kemiska statusen i Larsmosjön förbättrades när det gäller kadmium av metodologiska skäl, eftersom halterna av sediment inte längre beaktas och vattenhalterna inte kan uppskattas överskrida gränsvärdena. Förändringarna i den kemiska statusen påverkade inte, eftersom alla förekomster klassificeras som sämre än bra på grund av PBDE-föreningar.

Tabell 10.2.3 Ytvatten i Larsmo-Öjasjöns planeringsområde, vars kemiska status enligt mätningar är sämre än god samt ämnen som försämrar vattenförekomstens status och halterna av dem (gränsvärden för halten presenteras inom parentes) och den huvudsakliga orsaken till överskridningen.