10.3.1 Mål för förbättring av vattnens status under den tredje vattenvårdsperioden

På samma sätt som under den andra planeringsomgången har också nu de betydande tryck, det vill säga faktorer som försämrar statusen, som vatten i sämre än gott tillstånd är utsatta för bedömts, men också det som orsakar det. På den här grunden kan man skilja de vattenförekomster där målet för vattenvården sannolikt uppfylls utan nya åtgärder, från dem där bevarandet eller uppnåendet av målstatusen kräver nya åtgärder. I tabell 10.3.1a presenteras betydande tryck i planeringsområdet Larsmo-Öjasjön. Detaljerad information finns i datasystemet för vattenförekomster, som kan nås via webbplatsen ”Vaikuta vesiin” (www.ymparisto.fi/vaikutavesiin > Vesienhoito).

Tabell 10.3.1a Betydande tryck på de klassificerade vattenförekomsterna inom Larsmo-Öjasjöns planeringsområde. Vattenförekomsterna har indelats i sjöar och i åar och älvar samt deras antal sammanlagt (st.) har angetts.

Målet är att bevara en god status eller en god ekologisk potential i 8 vattenförekomster (3 sjöar och 5 åar) (tabell 10.3.1b). För andra är målet att uppnå en god status eller en god ekologisk potential.

Tabell 10.3.1b Statusmålen för de ytvattenförekomster inom Larsmo-Öjasjöns planeringsområde som har betraktats i åtgärdsprogrammet. De kraftigt modifierade vattenförekomsterna har bedömts i förhållande till den maximala potentialen.

Inom planeringsområdet Larsmo-Öjasjön har följande åar och sjöar inte god ekologisk status eller god ekologisk potential:

• Åar: Kovjoki, Purmo å, Norijoki, Kronoby å, Porasenjoki, Vieresjoki, Paaluoma, Kirsinpäkki, Bäckbybäcken, Huvudsjöbäcken, Raisjoki, Särsbäcken, Narsbäcken, Varisjoki, Dalasbäcken, Kaartusenpuro, Hoiskonpuro, Iiruunpuro och Nådjärvbäcken.

• Sjöar: Larsmosjön, Hemsjön, Räyringinjärvi, Narssjön, Sexsjön, Porasjärvi, Purmosjön, Sääksjärvi, Palojärvi, Alajärvi, Haapajärvi, Lappajärvi, Rekijärvisjön, Evijärvi, Huvudsjön, Peckasjön och Kerttuanjärvi.

• Konstgjorda sjöar och kraftigt modifierade vattendrag: Esse ås nedre lopp, Esse å, Kurejoki och Välijoki.

Dessutom anses Kuninkaanjoki, Vindala å, Levijoki och Orasenjoki (Lohijoki) befinna sig i riskzonen för att få försämrad status från en god status.

Eutrofieringen och belastningen av suspenderade ämnen försämrar statusen för nästan alla granskade åar och sjöar. Markens surhet försämrar statusen för Larsmo- och Öjasjön, Purmo å, Kovjoki, Esse å och Kronoby ås nedre lopp. Dessutom försämrar reglering, rensningar, bearbetning av strandzonen, vandringshinder och många andra strukturella faktorer statusen i flera av de granskade vattenförekomsterna. I de övre delarna av åarna är torvproduktionen en betydande belastare och en karakteristisk belastare i området är även pälsdjursuppfödning.

För att uppnå en god ekologisk status krävs följande i Larsmo-Öjasjön och de åar som mynnar ut i sjön:

• Halten av näringsämnen och suspenderat material i vattendraget måste vara klart lägre. I Lappajärvi avrinningsområde samt i flera av de mindre åarna i det nedre och mellersta loppet påverkas vanligtvis av jordbruket och punktbelastarna och när det gäller eutrofieringen skulle en god status kunna uppnås genom att minska fosforhalterna i vattendragen med 40–80 procent. I stora sjöar (Lappajärvi, Evijärvi och Alajärvi) är målnivån för minskningen av näringshalterna 20–30 procent. Målet med halterna av näringsämnen och klorofyll i de belastade sjöarna är en tydlig minskning (10–60 procent) och i synnerhet i källsjöarna en märkbar minskning av den organiska belastningen. I sjöar som lider av igenväxning blir det också fråga om restaureringar med flera mål.

• Användningen av vattnet i Esse å som råvatten för bosättning bör tryggas under alla förhållanden.

• Surhetstopparna ska minskas i vattendragen i det nedre loppet och samtidigt ska de höga metallhalterna i vattendraget minskas så att fiskdöd inte längre förekommer och så att fiskbeståndet kan återställas i de delar av vattendraget där det har försvunnit eller gått tillbaka på grund av surheten.

• Vandringsfiskar (sik, havsöring och nejonöga) ska kunna röra sig åtminstone i Esse ås och Kronoby ås huvudfåra och fiskarna ska ha tillräckligt med fortplantningsområden. Möjligheterna till uppstigning och yngelproduktion för fiskar som stiger upp från Lappajärvi måste förbättras.

• Dessutom måste man förbättra vandrings- eller lokalfiskbeståndens livsmöjligheter även i mindre åar.

• Levnadsförhållandena och reproduktionsmöjligheterna för flodpärlmusslan i Esse å måste skyddas.

• Fiskbeståndet i Lappajärvi ska vårdas på ett ekologiskt och fiskeriekonomiskt hållbart sätt. Även fiskbeståndets struktur i andra sjöar bör göras sundare.

• Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner ska sparas och deras status ska förbättras där det är möjligt.

• Åekosystemets funktion och mångfald, inklusive strandzonen, ska tryggas och förbättras i synnerhet när det gäller att förbättra tillståndet i medelstora och små åar.

• Den organiska belastningen av suspenderade ämnen och humus ska minskas särskilt i källflödena i vattendragsområdet

• Kvicksilverhalterna i fiskarna överskrider miljökvalitetsnormen enlig den riskbedömning som gjorts med utgångspunkt i långväga transporter och vattendragsområdets egenskaper i flera vattenförekomster i området. Kontrollen av halterna måste fortsätta.

Statusmål för åar

I några älvar i området har god status redan uppnåtts, även om den kan vara hotad. I dessa vattendrag förutsätter en förbättring eller upprätthållande av statusen att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. I dessa floder är fåran och den strandnära zonen vanligtvis relativt nära naturtillstånd, men koncentrationerna av näringsämnen och fasta partiklar kan vara förhöjda. Det strukturella tillståndet kan också kräva förbättring, till exempel avlägsnande av vandringshinder. Mål: minskning av halterna av näringsämnen och fasta partiklar med 0–20 procent samt ombesörjande eller ökning av mångfalden i åar och älvar och tillhörande strandzon. En del av dem kan genom mindre åtgärder som minskar belastningen och sparar på strandnaturen till och med uppnå en utmärkt status. Till dessa vattendrag hör Orasenjoki (Lohijoki), Kuninkaanjoki, Levijoki, Vindala å och Poikkijoki.

En del av de små och medelstora åarna belastas så mycket av jord- och skogsbruket, torvproduktionen och delvis också av till exempel pälsdjursuppfödning att god status inte har uppnåtts. Det kan också förekomma strukturella förändringar i åarna och i närheten av kusten kan det tidvis förekomma surhetsskador. Utöver näringshalterna är problemet med vattenkvaliteten och den ekologiska statusen ofta humus och (organiska) fasta partiklar. Åarna är dock inte genomgående i dåligt skick och det krävs inte nödvändigtvis några stora åtgärder för att uppnå en god status. Mål: minska koncentrationerna av näringsämnen, fasta ämnen och humus med 20–50 procent. Den ekologiska statusen kan också förbättras genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen, vilket också minskar spridningen av fasta partiklar i ån. Till dessa vattendrag hör Kronoby å, Porasenjoki, Kaartusenpuro, Hoiskonpuro och Iiruunpuro.

De mindre älvarna i Lappajärvi avrinningsområde samt i många mindre älvar i nedre och mellersta loppet belastas vanligtvis kraftigt av jordbruket och ofta också av punktbelastning, till exempel pälsdjursuppfödning. Den ekologiska statusen för dessa är vanligtvis otillfredsställande eller till och med dålig. För att uppnå en god status i dessa åar krävs en tydlig minskning av näringsbelastningen. I dessa åar finns också strukturella förändringar, till exempel rensningar och dammar som försämrar den ekologiska statusen. Å andra sidan kan en belastad å också vara i närheten av god status om fåran och stränderna är i naturtillstånd. Mål: I de flesta åförekomster i nedre och mellersta loppet skulle en god status när det gäller eutrofieringen kunna uppnås genom att minska fosforhalten med 40–80 procent. Samtidigt skulle också belastningen av suspenderade ämnen minska och vattenkvaliteten skulle inte längre utgöra ett hinder för god status. Den ekologiska statusen kan också förbättras genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen, vilket också minskar spridningen av fasta partiklar i ån. Det finns ganska lite information om många av åarna i denna grupp och därför behövs också tilläggsutredningar. Dessa vattenförekomster är Kirsinpäkki, Vieresjoki, Paaluoma, Raisjoki, Norijoki, Varisjoki och Särsbäcken.

Det centrala problemet med åar som rinner i områden med alunjord är surheten. Statusen för dessa åar är i regel endast otillfredsställande-dålig. När det gäller surheten har det under de senaste åren funnits gynnsamma tecken i utvecklingen, men det kan handla om gynnsamma förhållanden, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. För att förbättra statusen i detta område krävs i första hand att försurningen minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. Mål: ett pH-minimum över 5,5 under en längre period; en minskning av fosforhalterna med 30–60 procent samt restaurering av åar efter behov. Till dessa vattendrag hör Kovjoki, Dalasbäcken, Purmo å, Narsbäcken, Bäckbybäcken, Nådjärvbäcken och Huvudsjöbäcken. 

Statusmål för sjöar

Det största problemet i Lappajärvi är eutrofieringen och dess konsekvenser, såsom algblomningar och förändringar i fiskbeståndet. Att döma av halterna av näringsämnen och klorofyll är Lappajärvi inte långt från god status, men för Lappajärvi är målvärdena inte tillräckligt hårda. Det är möjligt och troligt att sjön under årtiondenas lopp har blivit mer humusrik, vilket påverkar klassificeringen genom typindelningen av sjön. Målet bör också vara halter som är lägre än gränsen mellan god och måttlig (P-halt 20 µg/l). Mål: Minskning av näringshalterna och klorofyllhalterna (10–20 procent), att problemen med alger upphör eller blir mer sällsynta samt ett livskraftigt och mångsidigt fiskbestånd. Man måste också förhindra att vattnet i sjön blir mörkare.

Evijärvis status påverkas av näringsbelastningen i avrinningsområdet i närheten, kvaliteten på vattnet som kommer från Välijoki och regleringen av sjön, som bidrar till att försämra syretillståndet i vikarna under vintern. När det gäller klorofyll- och näringshalterna och vattenvegetationen ligger sjön på målvärdena. Evijärvi är grund och labyrintartad, vilket gör att vattnets svaga utbyte utsätter sjön för bland annat syrebrist och algblomningar. Mål: En minskning av näringsbelastningen med cirka 10 procent och en utveckling av regleringspraxisen för att minska syreproblemen i vikarna och öka vattenutbytet.

Alajärvi belastas av jord- och skogsbruk, avloppsvatten från bosättning och bland annat torvproduktion. Dessutom har betydelsen av intern belastning varit stor. Statusen för Alajärvi har dock förbättrats tydligt under hela 2000-talet, siktdjupet har ökat något, klorofyllvärdena har redan uppnått en god status och blomningarna av blågrönalger har blivit glesare. Det är möjligt att uppnå en god status genom att minska den externa och interna belastningen. Mål: Ett livskraftigt och mångsidigt fiskbestånd, en märkbar minskning av algblomningarna, en minskning av näringshalterna (20–30 procent). I Alajärvi måste man också göra en insats för att minska den interna belastningen, eftersom den har stor betydelse i sjön.

Endast några få sjöar i området har god status eller nära det. För att upprätthålla eller förbättra den goda ekologiska statusen i dessa sjöar krävs det att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. Statusen måste också övervakas, eftersom den kan vara hotad. Mål: Inga åtgärder som försämrar statusen i avrinningsområdet samt användning och skötsel av fiskbeståndet och strandzonen i sjöarna på ett sätt som främjar statusmålen. Dessa sjöar är Kaartunen, Ojajärvi och sannolikt även Iiruunjärvi.

Huvudparten av sjöarna i åtgärdsområdet är ganska små i varierande grad, en del är kraftigt belastade av jord- och skogsbruket samt utsätts för punktbelastning från avloppsvatten. Sjöarnas ekologiska status är måttlig eller otillfredsställande och en del har man lite eller ingen information om alls. Sjöarna i källorna har relativt sett den bästa ekologiska statusen i sitt avrinningsområde. Det största problemet med dessa är organisk belastning och långvariga förändringar som kan ha lett till långsam förorening, igenväxning samt ökad vattenvegetation och syreproblem. Näringsämnen eller till exempel algblomningar är inte nödvändigtvis det största problemet. En del håller på att växa igen av naturliga eller/och historiska orsaker (sänkningar av sjöar), men vanligtvis har eutrofieringen och belastningen av fasta partiklar påskyndat utvecklingen. Grunda sjöar som växer igen kan å andra sidan ha ett värde för fågellivet eller viltvården, vilket det finns anledning att ta hänsyn till. En del av sjöarna har relativt dålig status om de utsätts för kraftig belastning från jord- och skogsbruket och till exempel torvproduktion eller pälsdjursuppfödning. Mål: En tydlig minskning av närings- och klorofyllhalterna (10–60 procent) i de belastade sjöarna (Purmonjärvi, Palojärvi, Sexsjön, Narssjön, Kerttuanjärvi, Huvudsjön, Hemsjön, Rekijärvsjön, Peckasjön, Räyringinjärvi och Sääksjärvi) samt en märkbar minskning av den organiska belastningen i synnerhet i källsjöarna, i sjöar som lider av igenväxning (Haapajärvi, Porasjärvi, Iso-Räyrinki), minskning av belastningen av näringsämnen och fasta partiklar samt restaureringar med flera mål.

Statusmål för kraftigt modifierade vattendrag

I kraftigt modifierade Esse å är konsekvenserna av vattenbyggande och reglering betydande. Även i dessa åar är det viktigt att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar och att förhindra surhetstoppar bidrar till att förbättra statusen även i Esse å, men den största faktorn som påverkar den ekologiska statusen är den kvantitativa och kvalitativa försämring av livsmiljöerna som orsakas av vattenbyggande. I dessa åförekomster kräver uppnåendet av en god ekologisk potential att målen för vattenvården samordnas med de ramvillkor som gäller för krafthushållningen och översvämningsskyddet. Det särskilda målet är att trygga älvens NATURA-värden, vilket förutsätter att man tryggar livs- och fortplantningsmöjligheterna för flodpärlmusslan. Metoderna för det är restaureringar av livsmiljöer, utvärdering av regleringspraxisen samt tryggande av värdarten öringens livscykel. Mål: Restaurering av forsar och lekområden, 7 fiskvägar, konstruktioner för vandring nedströms, överflyttningar och utplanteringar av havsöring och -lax samt minskning av effekterna av kravisöversvämningar. Minskning av näringshalterna med 0–10 procent under en längre period med pH-minimum över 5,5

Även i Kurejoki och Välijoki är konsekvenserna av vattenbyggande, reglering och andra miljöförändringar mer betydande än andra belastningar. Det är viktigare att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar i Kurejoki än i Välijoki. Uppnåendet av en god ekologisk potential kräver att målen för vattenvården samordnas med de ramvillkor för användningen av vattendragen, inbegripet för krafthushållningen och översvämningsskyddet. De föreslagna åtgärderna omfattar utökning av fiskarnas förekomst- och fortplantningsområden och byggande av fiskvägar. Mål: Restaurering av forsar och bevattning av fåror med lågt vatten (Kurejoki), fiskvägar med konstruktioner för vandring nedströms, utplantering av ädelfiskbestånd (inkl. kräfta) samt utveckling av korttidsregleringen i en ekologiskt mindre skadlig riktning. I Kurejoki dessutom minskning av halterna av näringsämnen och suspenderade ämnen (50 procent).

Problemen i Larsmo- och Öjasjön har huvudsakligen att göra med vattenkvaliteten, i synnerhet surhetsrisken. Vattenkvaliteten i sjöarna bestäms huvudsakligen utifrån de åar som mynnar ut i dem. Sjöarnas ekologiska status är ganska god, till exempel är fiskbeståndet i sjöarna ganska mångsidigt och fiskbeståndets levnadsmöjligheter har förbättrats efter att fiskvägarna blivit färdiga. Öjasjön har målstatus. Regleringen av sjöarna är ganska begränsad. Det största hotet är de tidvisa surhetsproblem som orsakas av åvatten som kommer från alunjordar. Mål: Tryggandet av fiskbeståndets livsmöjligheter genom att säkerställa fiskvägarnas funktion, pH-minimum över 5,5 under en längre period, en minskning av näringshalterna med 0–10 procent samt utveckling av regleringspraxisen så att särskilt effekten av sura perioder minimeras.