11.1 Inledning

Lappo å – en livskraftig österbottnisk å

Som vattendragsområde är Lappo ås vattendragsområde det tredje största i västra Finland med en areal på 4 122 km². Sjöprocenten är 2,92 (Ekholm 1993). För planeringen av vattenvården har 24 åförekomster och 25 sjövattenförekomster avgränsats som ytvattenförekomster i Lappo ås vattendragsområde. För klassificeringen av vattnen och bedömningen av egenskaperna har ytvattenförekomsterna vidare typbestämts bland annat utifrån sjöns areal/åns vattendragsområde samt vattendragsområdets egenskaper.

Hur mår Lappo å?

Lappo ås huvudfåra, Nurmo å, Kauhavanjoki samt många av de mindre åarna i området rinner genom jordbruksdominerade områden, vilket gör att belastningen från jordbruket är särskilt stor. I vattendragsområdenas källområden betonas konsekvenserna av torvproduktionen och skogsbruket. De utdikade myrarnas andel av vattendragsområdena är stor. Det största problemet i nedre loppet och biflödena, såsom Kauhavanjoki, är dock surheten. Huvudparten av åkrarna i det nedre loppet ligger på effektivt torrlagda sura sulfatjordar. Åvattnet har till största delen en brunaktig färg. Vattnet har mörkare färg än Kauhavanjokis vatten. Vattnet i några små källflöden är relativt klart. Vattendragen i Lappo å är också recipientvatten från flera kommunala vattenreningsverk. Det finns också pälsfarmer i området. Lappo ås avrinningsområde är dessutom kraftigt bebyggt. En ganska stor del av åarna i åtgärdsområdet har uppdämts, rensats, vallats in och rätats ut bland annat för behoven inom markdränering, översvämningsskydd och krafthushållning, vilket har försämrat deras ekologiska status. I Lappo å, Nurmo å, Kauhavanjoki och Kätkänjoki finns det kraftverk. Lappo ås nedre lopp och Nurmo å har utsetts till kraftigt modifierade. Regleringens inverkan syns i Nurmo ås källsjöar, de konstgjorda sjöarna Hirvijärvi och Varpula och i Nurmo å nedströms från dessa sjöar. Höga kvicksilverhalter i konstgjorda sjöar har tidigare begränsat fiskarnas användbarhet som föda.

Relativt värdefull och välbevarad strömmande vattennatur finns främst i Lappo ås källflöden. Även en del relativt belastade åar har fåror som är relativt nära naturtillstånd, vilket tydligt förbättrar deras ekologiska status, till och med när belastningen är relativt kraftig. I medelstora och framför allt små floder är fårornas och strandzonens tillstånd också ofta en viktigare faktor för den ekologiska statusen än näringsbelastningen.

Hur kan man uppnå god status?

För att uppnå en god ekologisk status krävs det att halten av näringsämnen och suspenderade ämnen i vattendragen i Lappo ås avrinningsområde sänks och att surhetstopparna i de åar och älvar som lider av försurning lindras samt att de höga metallhalterna i vattendragen samtidigt minskar så att det inte förekommer fiskdöd och så att fiskbeståndet kan återställas i de vattendrag där det har försvunnit eller minskat på grund av surhet. Vandringsfiskar (sik, havsöring) och nejonöga ska kunna röra sig åtminstone i Perho ås huvudfåra och fiskarna ska ha tillräckligt med fortplantningsområden. Livsmiljön för öring- och kräftbestånden i Lappo ås mellersta och nedre lopp måste förbättras. Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner ska sparas och deras status ska förbättras där det är möjligt. Fiskbeståndet i Kuortaneenjärvi och Kuorasjärvi ska vårdas på ett ekologiskt och fiskeriekonomiskt hållbart sätt.

Den organiska belastningen av suspenderade ämnen och humus ska minskas särskilt i källflödena i vattendragsområdet. Kvicksilverhalterna i fiskarna överskrider miljökvalitetsnormen enlig den riskbedömning som gjorts med utgångspunkt i långväga transporter och vattendragsområdets egenskaper i flera vattenförekomster i Lappo å. Kontrollen av halterna måste fortsätta.

Hur påverkar åtgärderna?

I Lappo ås vattendragsområde har man uppnått eller upprätthållit god ekologisk status i Kätkänjoki, Pahajoki, Lakajoki, Hakojoki och Salonjoki samt i Ponnenjärvi, Alavudenjärvi, Kuorasjärvi, Kauhajärvi, Kuotesjärvi, Iso Soukkajärvi, Menkijärvi, Vetämäjärvi, Akkojärvi och Iso Liesjärvi. Tiisijärvis och Iso Vehkajärvis status har bedömts vara utmärkt. Under den första vattenvårdperioden bedömdes det att man skulle uppnå en god status med hjälp av tilläggsåtgärder senast 2015 även i Ekoluoma, Haapaluoma och Kuivasjärvi. För dessa förekomster uppnåddes inte statusmålet före 2021. Med de föreslagna åtgärderna för förvaltningsperioden 2022–2027 kan Lappo ås vattendrags ekologiska status förbättras. Förlängning fram till 2027 behövs i 14 vattenförekomster, nämligen: Kauhavanjoki övre lopp, Hirvijoki (Lappo å), Allasjoki, Lappo ås nedre lopp, Ekoluoma, Haapaluoma, Kuivasjoki, Saarijärvi, Edesjärvenpuro, Hirvijärvi konstgjorda sjö, Iso Allasjärvi, Varpula konstgjorda sjö, Mulkkujärvi och Kuivasjärvi. Efter 2027 behövs det förlängning för Lappo ås nedersta lopp på grund av att naturförhållandena är övermäktiga, surhetsproblem i Haapojanluoma och Nurmo å på grund av övermäktiga naturförhållanden. Även för Kauhavanjokis nedre lopp, Hirvijoki (Lappo å), Allasjoki, Lappo ås nedre lopp, Ekoluoma, Haapaluoma, Kuivasjoki, Edesjärvenpuro samt Hirvijärvi konstgjorda sjö, Iso Allasjärvi, Varpula konstgjorda sjö, Mulkkujärvi och Kuivasjärvi behövs det förlängning fram till slutet av 2027 för att kunna uppnå en god ekologisk status.