11.3.1 Mål för förbättring av vattnens status under den tredje vattenvårdsperioden

På samma sätt som under den andra planeringsomgången har också nu de betydande tryck, det vill säga faktorer som försämrar statusen, som vatten i sämre än gott tillstånd är utsatta för bedömts, men också vad som orsakar det. På den här grunden kan man skilja de vattenförekomster där målet för vattenvården sannolikt uppfylls utan nya åtgärder, från dem där bevarandet eller uppnåendet av målstatusen kräver nya åtgärder. I tabell 11.3.1a presenteras betydande tryck i Lappo ås avrinningsområde. Detaljerad information finns i datasystemet för vattenförekomster, som kan nås via webbplatsen ”Vaikuta vesiin” (www.ymparisto.fi/vaikutavesiin > Vesienhoito).

Tabell 11.3.1a Betydande tryck på vattenförekomsterna i Lappo ås planeringsområde (st.).

Målet är att bevara en utmärkt status i två (Iso Vehkajärvi och Tiisijärvi) och att bevara en god status i 15 vattenförekomster (10 sjöar och 5 åar) (tabell 11.3.1b). För andra är målet att uppnå en god status eller en god ekologisk potential.

Tabell 11.3.1b Statusmålen för de ytvattenförekomster i Lappo ås planeringsområde som har betraktats i åtgärdsprogrammet. De kraftigt modifierade vattenförekomsterna har bedömts i förhållande till den maximala potentialen.

I Lappo ås avrinningsområde har följande åar och sjöar inte god ekologisk status eller god ekologisk potential:

• Åar: Lappo ås nedersta del, mellersta del och övre lopp, Kauhavanjokis nedre och övre lopp, Hirvijoki, Ekoluoma, Haapojanluoma, Allasjoki, Kuorasluoma, Töysänjoki, Kaarankajoki, Tapaskanluoma, Kuivasjoki, Edesjärvenpuro och Haapaluoma

• Sjöar: Kuortaneenjärvi, Kaarankajärvi, Kätkänjärvi, Ranta-Töysän järvi, Sapsalampi, Mulkkujärvi, Kuivasjärvi, Iso Allasjärvi, Jääskänjärvi och Saarijärvi

• Konstgjorda sjöar, kraftigt modifierade och konstgjorda vattendrag: Lappo ås nedre lopp, Nurmo å, Tiisijärvi-Hirvijärvi-mellandiket, Hirvijärvi och Varpula konstgjorda sjöar

Dessutom kan man preliminärt anse att den goda statusen i Kätkänjoki, Lakajoki, Hakojoki och Salonjoki samt Kauhajärvi och Kuotesjärvi riskerar att försämras.

Eutrofieringen och belastningen av suspenderade ämnen försämrar statusen för alla granskade åar och sjöar. Surheten i marken försämrar statusen för Lappo ås huvudfåra och de små åar som mynnar ut i den samt Kauhavanjokis vattendrag. Dessutom påverkar reglering, rensningar, bearbetning av strandzonen, vandringshinder och många andra strukturella faktorer statusen i flera vattenförekomster. I de övre delarna av åarna är torvproduktionen en betydande belastare och en karakteristisk belastare i området är även pälsdjursuppfödning.

För att uppnå en god ekologisk status i Lappo ås avrinningsområde krävs följande:

• Halten av näringsämnen och suspenderat material i vattendraget ska vara klart lägre. Den totala fosforbelastningen orsakad av människan. Surhetstopparna i Lappo ås och Kauhavanjokis nedre lopp bör lindras och samtidigt bör man minska de höga metallhalterna i vattendraget.

• Vandringsfiskar (sik, havsöring) och nejonöga ska kunna röra sig åtminstone i Lappo ås huvudfåra och fiskarna ska ha tillräckligt med fortplantningsområden. Livsmöjligheterna för örings- och kräftbestånden i Lappo ås mellersta lopp och vattendragets källområden måste förbättras.

• Fiskbeståndet i Kuortaneenjärvi och Kuorasjärven ska vårdas på ett ekologiskt och fiskeriekonomiskt hållbart sätt.

• Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner ska sparas och deras status ska förbättras där det är möjligt.

• Den organiska belastningen av suspenderade ämnen och humus ska minskas särskilt i källflödena i vattendragsområdet.

• Kvicksilverhalterna i fiskarna överskrider miljökvalitetsnormen enlig den riskbedömning som gjorts med utgångspunkt i långväga transporter och vattendragsområdets egenskaper i flera vattenförekomster i Lappo å. Kontrollen av halterna måste fortsätta.

Statusmål för åar

I några älvar i området har god status redan uppnåtts, även om den kan vara hotad. I dessa vattendrag förutsätter en förbättring eller upprätthållande av statusen att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. I dessa åar är fåran och den strandnära zonen vanligtvis relativt nära naturtillstånd, men koncentrationerna av näringsämnen och fasta partiklar kan vara förhöjda. Även det strukturella tillståndet kan också kräva förbättring, till exempel avlägsnande av vandringshinder. I en del av dem är tillståndet sämre: de belastande faktorerna och förändringarna är större och den goda statusen är tydligt hotad. Mål: minskning av halterna av näringsämnen och suspenderade ämnen med 20–30 procent samt ombesörjande eller ökning av mångfalden i åar och älvar och tillhörande strandzon. En del av dem kan genom mindre åtgärder som minskar belastningen och sparar på strandnaturen till och med uppnå en utmärkt status. Till dessa vattendrag hör Pahajoki, Salonjoki och Hakojoki. Även Kätkänjoki och Lakajoki hör till denna grupp, även om deras status ligger på gränsen mellan god och måttlig.

En del av de små och medelstora åarna belastas så mycket av jord- och skogsbruket, torvproduktionen och delvis också av till exempel tätorternas avloppsvatten att god status inte har uppnåtts, eller om det har det, är statusen tydligt hotad. I åarna kan det också förekomma strukturella förändringar, såsom rensningar och dammar. Utöver näringshalterna är problemet med vattenkvaliteten och den ekologiska statusen ofta humus och (organiska) fasta partiklar, i synnerhet i Nurmo ås område. Åarna är dock inte genomgående i dåligt skick och det krävs inte alltid några stora åtgärder för att uppnå en god status. Mål: minska belastningen av näringsämnen, fasta partiklar och humus med 30–50 procent. Den ekologiska statusen kan också förbättras genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen, vilket också minskar spridningen av fasta partiklar i ån. I Lappo ås mellersta lopp är de strukturella faktorerna det största hindret för att uppnå en god ekologisk status. Till dessa vattendrag hör Kaarankajoki, Töysänjoki, Lappo ås mellersta och övre lopp, Edesjärven puro, Tapaskanluoma, Allasjoki och Kuorasluoma.

Kauhavanjokis vattendrag i sin helhet och några andra åar belastas kraftigt av jordbruket och ofta också av olika sorters punktbelastning. I Kauhavanjoki förekommer det också surhetsproblem. I dessa åar förekommer också ofta mycket strukturella förändringar, till exempel rensningar och dammar, som försämrar den ekologiska statusen. Den ekologiska statusen för dessa är vanligtvis otillfredsställande eller högst måttlig. För att uppnå en god status i dessa åar och älvar krävs en tydlig minskning av näringsbelastningen, en minskning av surheten och strukturella förändringar, såsom avlägsnande av vandringshinder samt en ökning av fårans och strandzonens mångfald. Mål: En god status skulle kunna uppnås genom att minska fosforbelastningen med 50–60 procent. Samtidigt skulle även belastningen av fasta partiklar minska. Dessutom bör miniminivån för pH-värdet under en längre period vara över 5,5. Den ekologiska statusen kan också förbättras genom avlägsnande av vandringshinder och genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen, vilket också minskar spridningen av fasta partiklar i ån. Till dessa vattendrag hör Kauhavanjoki i sin helhet, Hirvijoki, Kuivasjoki och Haapaluoma.

Det centrala problemet med åar som rinner i områden med alunjord är surheten. Statusen för dessa åar är i regel endast otillfredsställande-dålig. När det gäller surheten har det under de senaste åren funnits gynnsamma tecken i utvecklingen, men det kan handla om en gynnsam period, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. För att förbättra statusen i detta område krävs i första hand att försurningen minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras samt vandringshinder avlägsnas. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. I Lappo å behövs också åtgärder som underlättar fiskvandringen. Mål: Ett pH-minimum över 5,5 under en längre period; en minskning av fosforbelastningen med 40–60 procent samt att ordna vattenorganismernas rörlighet. Till dessa vattendrag hör Lappo ås nedersta del (Ala-Härmä-havet) samt Ekoluoma och Haapojanluoma.

Statusmål för sjöar

Det största problemet i Kuortaneenjärvi är eutrofieringen och dess konsekvenser, såsom algblomningar och förändringar i fiskbeståndet. En förbättring av Kuortaneenjärvis status kan observeras på lång sikt, bland annat har fosforhalterna minskat sedan 1990-talet. I sjöar av genomströmningstyp kan statusen variera ganska mycket mellan åren och även under ett och samma år. På basis av halterna av näringsämnen och klorofyll är Kuortaneenjärvi inte långt från en god status, även om den nedre gränsen för en god status ligger mycket långt ifrån den egentliga referensstatusen för sjötypen i fråga. I Kuortaneenjärvi genomfördes tre regionala utvecklingsprojekt 2001–2006, som syftade till att minska den interna och externa belastningen i Kuortaneenjärvi. Vårdfisket i sjön har bland annat påverkat fosforhalten, som minskat under sommaren. Sjöns näravrinningsområde har en central roll i minskningen av belastningen. Mål: Minska näringsbelastningen med minst 10 procent, minska problemen med alger samt få ett livskraftigt och mångsidigt fiskbestånd.

Kuorasjärvis status påverkas tydligast av näringsbelastningen, belastningen av fasta partiklar och humusbelastningen samt regleringen av sjön. Kuorasjärvi har dock uppnått målstatus med tanke på både vattenkvaliteten och de ekologiska kvalitetsfaktorerna. Vattenkvaliteten har också förbättrats, till exempel har fosforhalterna stegvis minskat sedan 1990-talet. Sjön var dock kargare och klarare i naturtillstånd, vilket gamla uppgifter från 1970-talet ger en fingervisning om. Även i Kuorasjärviområdet har man genomfört olika projekt som fokuserar på att minska den externa och interna belastningen. Mål: En minskning av näringsbelastningen med < 10 procent samt ett livskraftigt och mångsidigt fiskbestånd.

Kauhajärvi belastas av jord- och skogsbruk och bland annat torvproduktion. Sjöns avrinningsområde är dock relativt litet och därför har den totala belastningen trots den kraftiga markanvändningen varit hållbar. Den djupa sjön har också klarat belastningen ganska bra. Enligt vattenkvaliteten och de ekologiska faktorerna har sjön god status, det är dock mycket långt från naturtillstånd. Fosforhalterna har också minskat i Kauhajärvi sedan början av 1990-talet. Mål: En minskning av näringsbelastningen med minst 10 procent.

Iso Liesjärvi, Iso Vehkajärvi, Vetämäjärvi och Tiisijärvi har god eller till och med utmärkt status. Alla sjöars avrinningsområden är mycket små och delvis i naturtillstånd. För att upprätthålla eller förbättra den goda ekologiska statusen i dessa sjöar krävs det att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. Iso Vehkajärvi har en gång i tiden sänkts och därför är syretillståndet i sjön problematisk på vintern och begränsar bland annat fiskbeståndets livsmöjligheter. Mål: En minskning av näringsbelastningen med < 10 procent och undvikande av åtgärder som försämrar statusen för stränder och avrinningsområden.

En del av sjöarna i området har en relativt god status, men tillståndet är klart hotat. Jord- och skogsbruket belastar sjöarna och näringshalterna har stigit. Humus- och partikelbelastningen från skogsdikningar och torvproduktion kan ha förändrat sjöarnas status genom att öka vattnets färg och orsaka uppslamning på bottnar och stränder. Mål: Att minska näringsbelastningen med < 10 procent och att stoppa ökningen av humushalten. Dessa sjöar är Alavudenjärvi, Akkojärvi, Menkijärvi, Ponnejärvi och Iso Soukkajärvi.

Många sjöar uppnår inte en god status som helhet, även om de enligt någon faktor, till exempel vattenkvaliteten, kan ha god status. Fiskbeståndet i dessa sjöar visar vanligen på en relativt svag status, vilket en snedvridning av näringskedjan vittnar om. Dessa utsätts för näringsbelastning av varierande omfattning från jord- och skogsbruket och många har tidigare lidit av belastning av fasta partiklar och humus vid dikning av och torvproduktion på myrar. Reglering kan också vara ett problem i vissa grunda sjöar. Det är relativt lätt att uppnå en god status i dessa sjöar. Mål: Minskad näringsbelastning med 0–30 procent, återställa fiskbeståndens struktur: Dessa sjöar är Kaarankajärvi, Sapsalampi och Jääskänjärvi.

Sjöarna med den svagaste statusen kännetecknas av förhöjda halter av näringsämnen och klorofyll, rikligare blomningar av blågrönalger och förändringar i fiskbeståndet. Dessa sjöar utsätts ofta för kraftig belastning från jord- och skogsbruket. Många sjöar har också lidit av den belastning av fasta partiklar och humus som torvproduktion och skogsdikning orsakar och som har gjort sjöarna grundare, orsakat uppslamning av bottnar och gjort vattnet mörkare, vilket har utsatt sjöarna för syreproblem. Syrebrist och ett fiskbestånd som domineras av karp orsakar vanligen intern belastning i den typen av sjöar. Bakgrunden till eutrofieringen av Kätkänjärvi är Lehtimäkis avloppsvatten, som den lilla grunda sjön inte har klarat av. Mål: En minskning av näringsbelastningen med 20–50 procent och en minskning av den organiska belastningen i synnerhet i källsjöarna. Minska den interna belastningen. Dessa sjöar är Ranta-Töysänjärvi, Kätkänjärvi, Iso Allasjärvi, Kuotesjärvi och Saarijärvi.

Några sjöar håller ofta på att växa igen av både naturliga och historiska orsaker (sjösänkningar), men oftast har belastningen av näringsämnen och suspenderade ämnen påskyndat utvecklingen betydligt. Grunda sjöar som växer igen kan å andra sidan ha ett fågelvärde, varför de hör till nätverket av skyddsområden NATURA. I dessa fall ska statusmålen kombineras med naturskyddsmål. Mål: En minskning av näringsbelastningen med 0–60 procent samt restaureringar med flera mål. Dessa sjöar är Mulkkujärvi, Eteläinen Edesjärvi och Kuivasjärvi.

Statusmål för kraftigt modifierade och konstgjorda vattendrag

Problemen i Hirvijärvi och Varpula konstgjorda sjöar har att göra med deras användning och å andra sidan med uppkomsthistorien. Faktorer som försämrar statusen är en omfattande sänkning av ytan vintertid, som belastar stränderna och indirekt försämrar syretillståndet. Dessutom är förhöjda kvicksilverhalter hos rovfiskar typiska för konstgjorda sjöar. I Hirvijärvis konstgjorda sjö har också halterna av näringsämnen och klorofyll ökat tydligt, eftersom vattnet i Nurmo å ovanför sjön leds till sjön. Däremot är avrinningsområdet för Varpula konstgjorda sjö litet och delvis i naturtillstånd, varför halterna av näringsämnen och klorofyll är låga, till och med på referensnivå. Sjöarna har dock mycket mörkt vatten och därför bör den organiska belastningen minskas. Mål: Samordning av regleringspraxisen och översvämningsskyddet med hänsyn till den ekologiska statusen samt beräkning av kvicksilverhalterna i fiskar.

I kraftigt modifierade åvattendrag är konsekvenserna av vattenbyggande och reglering betydande. Även i dessa åar är det viktigt att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar, men den största faktorn som påverkar den ekologiska statusen är den kvantitativa och kvalitativa försämring av livsmiljöerna som orsakas av vattenbyggande. I dessa åförekomster innebär att förbättra statusen att uppnå en god ekologisk potential, vilket kräver att målen för vattenvården samordnas med de ramvillkor för användningen av vattendragen, inbegripet för krafthushållningen och översvämningsskyddet. Mål: Minska halterna av näringsämnen och fasta partiklar i Lappo å och Nurmo å med 50–60 procent, öka mångfalden i åfåran och strandzonen, sörja för vattenorganismernas rörlighet och slå samman målen för vattenvården med målen för översvämningsskyddet. Dessa åar är Lappo ås nedre lopp och Nurmo å. Vid Tiisijärvi-Hirvijärvi-mellandiket är problemen rent hydromorfologiska.