12.2.1 Ytvattnens ekologiska status

Åar och älvar

Kyro älv hör i sin helhet till de stora älvarna i torvmarker. De största biflödena (Seinäjoki, Kauhajoki och Jalasjoki) hör till typen medelstora åar och älvar i torvmarker (tabell 12.2.1a). Åarna och älvarna kan på grund av sin storlek också höra till stora åar och älvar i torvmarker, men eftersom de till sin storlek och sina egenskaper tydligt avviker från Kyro älvs huvudfåra har de typindelats som den medelstora typen. Övriga åar och älvar i Kyro älvs vattendrag hör också till de medelstora åarna och älvarna i torvmarker eller små åarna i torvmarker. I avrinningsområdenas källflöden finns också några åar och älvar som hör till typen små åar i momarker. Endast en del av bäckarna i det lilla vattendragsområdet på 10–100 km² är med i granskningen.

Statusen för åarna och älvarna i Kyro älvs vattendrag försämras av diffus belastning, olika typer av punktbelastning, vandringshinder, översvämningar och åtgärder för översvämningsskydd (reglering, invallningar, dammar och dammbassänger). Halterna av näringsämnen, grumlighet och suspenderat material är höga i åar med ett jordbruksdominerat avrinningsområde. Surhetsproblemen ökar mot åns nedre lopp. Åvattnen är bruna till färgen, mörkare vatten finns i avrinningsområdets källflöden, där det finns mycket dikad myr och torvproduktion. Färg- och COD-värdena har stigit sedan 1970-talet. Surhetsbelastningen från alunjordarna försämrar tydligt både den ekologiska och kemiska statusen i Kyro älvs nedre lopp och i synnerhet i flera biflöden. Åns största biflöden är Seinäjoki, Jalasjoki och Kauhajoki. Alla dessa har dämts upp nedströms och vattnet i dem har letts till konstgjorda bassänger. I Seinäjokiarmen är de strukturella förändringarna som kraftigast, medan Jalasjokis och Kauhajokis status tydligare påverkas av den kraftiga diffusa belastningen från jordbruket. Den ekologiska statusen för vattendragets källgrenar och de mindre biflödena i huvudfåran påverkas också av markanvändningen och även av de strukturella förändringarna. I åkerdominerade områden betonas jordbrukets påverkan, medan torvutvinningens och skogsbrukets inverkan betonas i avrinningsområdets källflöden. En del av de små och medelstora åarna och älvarna har rensats och rätats ut i hög grad, vilket tydligt har försämrat deras ekologiska status. En del fåror är dock relativt nära naturtillstånd, vilket tydligt förbättrar deras ekologiska status, till och med när belastningen är relativt kraftig. I medelstora och framför allt små åar är fårornas och strandzonens tillstånd också ofta en viktigare faktor för den ekologiska statusen än näringsbelastningen.

Tabell 12.2.1a Uppgifter om vattenkvaliteten och de biologiska kvalitetsfaktorerna för åren 2012–2017 i åarna och älvarna inom Kyro älvs avrinningsområde (HERTTA-registret). Typer av åar och älvar samt förkortningar: L = liten, M = medelstor, S = stor, m = åar/älvar på momark, t = åar/älvar på torvmark. Det log-modifierade medelvärdet för pH årsminimum; − = har inte kunnat bedömas. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. * = små fasta partiklar, ** = kraftigt modifierad. Enheten för fast substans mg/l, hymo = hydromorfologi.

Kyro älvs nedre lopp: Den ekologiska statusen i Kyro älv nedanför Malkakoski och de biflöden som mynnar ut i älven försämras av såväl vattenbyggande, diffus belastning och punktbelastning som belastning från sura sulfatjordar (tabell 12.2.1a). Konsekvenserna syns både i fiskbeståndet, bottenfaunan och påväxtalgerna: artbeståndet har minskat och det ger uttryck för effekterna av eutrofiering, strukturella förändringar och surhet. Diffus belastning och delvis även punktbelastning (avloppsvatten från bosättning) har eutrofierat älven. Vattenkvaliteten kännetecknas av höga näringshalter och i synnerhet vid översvämningar av grumligt vatten och mycket höga halter av fasta partiklar. I området finns det betydande mängder grundtorrlagda sura marker. De pH-värden som visar surhet kan vara mycket låga i huvudfårans nedre del och i biflödena (Lehmäjoki och Orismalanjoki) vid översvämningstider. Den tredje vattenförvaltningsperioden var dock klart bättre än tidigare när det gäller surheten, vilket syntes tydligt i fiskbeståndet, bottenfaunan och även påväxtalgerna i Kyro älvs nedersta del och nedre lopp. Även i Lehmäjoki förbättrades bottenfaunans status. Naturtillståndet i både huvudfårans delar och biflödena har även ändrats genom rensning, invallning och uträtning, vilket har försämrat deras ekologiska status ytterligare. Effekterna av korttidsregleringen i Pitkämö och Kyrkösjärvi känns fram till nedre loppet i vissa vattenföringar. Huvudfårans ekologiska status förbättras dock delvis av ett relativt naturligt och varierande forsparti mellan Ylistaro och Lillkyro. Fåran har inte heller rensats under tiden, även om det är relativt mycket bebyggelse vid stränderna. I Kyro älvs nedre del påträffas bland annat vandringssik och nejonöga samt på vissa håll havsöring. Belastningen av näringsämnen, fasta partiklar och surhet i Kyro älv påverkar också älvmynningen och havsområdet utanför. Området utanför Kyro älv har man klassificerat som av en otillfredsställande ekologisk status och sämre än god kemisk status.

Bedömning: Den nedersta delen av Kyro älv är otillfredsställande och den nedre delen måttlig, Lehmäjoki och Orismalanjoki har dålig ekologisk status (bild 12.2.1).

I Kyro älvs mellersta och övre del rinner älven genom ett stort översvämningsområde och bildar ett långt lugnvattenliknande parti med mycket liten fallhöjd. I den delen mynnar fyra små åar av ungefär samma storlek ut i Kyro älv (Nahkaluoma, Nenättömänluoma, Tuomiluoma och Tuoresluoma). I ljuset av den befintliga informationen är vattnet i dessa mycket näringsrikt och grumligt och pH-värdena kan vara låga. De små åarna strömmar genom effektivt odlade åkermarker som delvis är belägna på alunjordar och deras fåror och strandzoner har modifierats. Utifrån det och uppgifterna om vattenkvaliteten har de små åarna klassificerats som av otillfredsställande status.

Bedömning: Ekologisk status: Alla åar har måttlig ekologisk status (bild 12.2.1).

Seinäjoki vattendrag: I den övre delen av Seinäjoki är jordbrukets betydelse mindre än i den nedre delen. På avsnittet nedanför Seinäjärvi är vattnet till och med av god kvalitet och i Kurjenjoki och Kihniänjokis övre lopp nära god kvalitet. Fiskbeståndet i övre delen av Seinäjoki visar också på en god status. Trots det har vattenkvaliteten i dessa åar och älvar försämrats till följd av belastning. I källområdena i Seinäjoki vattendrag finns det i huvudsak dikade myrar och torvproduktionsområden. Kihniänjoki präglas i sin helhet dessutom av vattnets mörka färg. I den övre delen är humusbelastningen ett större problem för vattenkvaliteten och den ekologiska statusen än näringsämnena. Det finns ingen aktuell information om Liikaluoma. Enligt gamla uppgifter är vattenkvaliteten dock relativt god, å andra sidan har bäcken rensats och regleringen av den konstgjorda sjön Liikapuro har påverkat vattenföringsförhållandena. Utifrån en expertbedömning är statusen högst måttlig. Det finns inte heller några aktuella uppgifter om Pajuluoma, men den strömmar ändå genom sura sulfatjordar i de nedre delarna och den har rensats kraftigt. Statusen för Pajuluoma har bedömts vara otillfredsställande.

Bedömning: Övre delen av Seinäjoki har god, övre delen av Kihniänjoki måttlig, Kurjenjoki och Liikaluoma måttlig och Pajuluoma otillfredsställande ekologisk status (bild 12.2.1).

Jalasjoki vattendrag: Statusen för Jalasjoki och dess biflöden påverkas tydligt av den diffusa belastningen från jordbruket samt bland annat belastningen från torvproduktionsområden och avloppsvatten från bostadsområden. Försurning från marken är ett problem i det dränerade Luopajärviområdet. Området kring ån är också översvämningskänsligt. Vattendragen i Jalasjokis nedre lopp har letts till Pitkämö konstgjorda sjö, i nedre delen finns ett vandringshinder och största delen av åns fallhöjd har utnyttjats. Ändringarna gäller dock en mindre del av åns längd och den har inte betecknats som kraftigt modifierad. Jalasjoki ovanför Pitkämö har nästan obefintlig fallhöjd. Belastningen återspeglas i den kraftiga eutrofieringen av ån och fiskbeståndet ger endast uttryck för en måttlig status. Även biflödena och källgrenarna utsätts för kraftig näringsbelastning och partikelbelastning från jordbruket. Rensningen av Matoluoma har även i övrigt försämrat statusen på en kraftigt belastad liten å. Torvproduktionens och skogsbrukets betydelse betonas i exempelvis Ilvesjoki. Till vattenkvaliteten har åarna och älvarna måttlig-otillfredsställande status: de har generellt tämligen mörkt vatten och näringshalterna är höga. Ilvesjoki och Koskutjoki är de älvar som är i bäst skick i avrinningsområdet. Koskutjoki rinner dock genom mycket erosionskänsliga marker och därför kan vattnet grumlas kraftigt under översvämningsperioder. Även om dessa utsätts för en ganska kraftig näringsbelastning är deras fåror i huvudsak i naturtillstånd. En fåra som liknar en fåra i naturtillstånd med sina strandzoner förbättrar åarnas ekologiska status och ökar samtidigt toleransen för belastning: Bottenfaunan ger uttryck för en utmärkt status och fiskbeståndet för en god status. I åarna förekommer bland annat öring. Mustajoki nedanför har med utgångspunkt i åar och älvar ovanför och uppgifter om belastning bedömts ha en måttlig status. Hirvijoki är utsatt för kraftig belastning, Madesjoki har den bästa vattenkvaliteten i Jalasjokis vattendragsområde. Ilvesjoki och Koskutjoki utsätts för en ganska stor belastning och i synnerhet Koskutjoki strömmar genom erosionskänslig mark, och därför är åarnas goda status hotad.

Bedömning: Ilvesjoki och Koskutjoki har god, Madesluoma, Mustajoki och Hirvijoki måttlig och Jalasjoki och Matoluoma otillfredsställande ekologisk status (bild 12.2.1).

Kauhajoki vattendrag: Kauhajoki vattendrag belastas kraftigt av diffus belastning från jord- och skogsbruket, torvproduktionsområden samt avloppsvatten från bosättning. Vattendragen i Kauhajokis nedre lopp har letts till Pitkämö konstgjorda sjö och en stor del av åns fallhöjd har utnyttjats. I Pitkämö finns ett vandringshinder och i delen finns också andra partiella vandringshinder. I Kauhajokis huvudfåra ovanför Pitkämö har man dock endast gjort ett fåtal rensningar och huvudparten av älvförekomstens längd är endast något modifierad. Därför har älven inte betecknats som kraftigt modifierad trots förändringarna i nedre loppet. Belastningen försämrar vattenkvaliteten och näringshalterna är mycket höga. Kauhajokis vatten hör dock till färgen till de klaraste av de stora älvarna i Kyro älvs vattendrag. Älvens relativa naturtillstånd syns också i de beräknade klassificeringarna: trots näringsbelastningen visar olika biologiska kvalitetsfaktorer på en god eller utmärkt status. I älven förekommer det harr. Fyra medelstora älvar av olika typ förenas med Kauhajoki. Kainastonjoki rinner genom vidsträckta åkerområden, är kraftigt belastad och nästan helt rensad. Näringshalterna i ån är mycket höga och fiskbeståndet visar endast på måttlig status. I ån har man dock också påträffat öring och harr. Belastningen på Ikkelänjoki och Hyypänjoki är betydligt mindre och hör till de älvar som bevarats bäst i hela Kyro älvs vattendrag. Fiskbeståndet och bottenfaunan ger uttryck för en god-utmärkt status för åarna. Näringshalterna i Ikkelänjoki är också ganska låga för förhållandena i Österbotten. Båda fårorna är i relativt naturligt tillstånd, det förekommer meandring i dem och växelvis forsar och lugnvatten, vilket är en förutsättning för en god status. I området finns dock grundvattentäkt som kan påverka vattenmängderna och vattenkvaliteten under perioden med lågvattenföring. Päntäneenjoki är av samma typ som den tidigare ån med kraftig meandring. Päntäneenjoki är dock kraftigare belastad och har därmed sämre vattenkvalitet. Öring förekommer i alla åar och älvar. Både Ikkelänjoki, Hyypänjoki och Päntäneenjoki utsätts för diffus belastning och bland annat belastning från torvproduktion, varför deras goda status är hotad.

Bedömning: Kainastonjoki har måttlig och de övriga älvarna otillfredsställande ekologisk status (bild 12.2.1).

Endast i två älvförekomster i Kyro älvs avrinningsområde i planeringsområdet skedde en förändring av den ekologiska statusen:

• Seinäjoki: otillfredsställande → måttlig

• Päntäneenjoki: måttlig → god

Dessutom ändrades den ekologiska statusen för Hirvijoki och Madesluoma av materialrelaterade och metodologiska skäl och är nu mer tillförlitlig än tidigare.

Fosforhalterna steg dock i huvudparten av älvarna och i en del var ökningen mycket kraftig. Kvävehalterna steg i lika många förekomster som de sjönk. Å andra sidan sjönk humushalten i en stor del av åarna och älvarna, vilket kan betraktas som positivt med tanke på den allmänna utvecklingen med brunare vatten. I de sura sulfatjordarnas influensområde är surhetsskadorna i avrinningsområdets nedre delar under perioden lindrigare än under föregående period, vilket syntes i andra biologiska kvalitetsfaktorer. Även i övrigt visade fiskbeståndet, bottenfaunan och påväxtalgerna i viss mån tecken på en förbättring av den ekologiska statusen.

Sjöar

Typiskt för vattendragen i Österbotten är att det finns få sjöar i Kyro älvs avrinningsområde. Sjöarna är i huvudsak belägna i källorna i avrinningsområdet och är vanligtvis små, grunda och med naturligt brunt vatten. Den enda större naturliga sjön är Seinäjärvi. Sjöarna hör till största delen antingen till humusrika eller grunda humusrika sjöar. Mustajärvi som har klart vatten och ligger i källflödena i Jalasjoki avviker från de övriga sjöarna, eftersom den hör till typen humusfattiga sjöar. Fem konstgjorda sjöar har byggts i Kyro älvs avrinningsområde: Kalajärvi, Kyrkösjärvi, Pitkämö, Liikapuro och Pilvilampi dit vattnet från Kyro älv leds.

Skogsbruket och torvproduktionen hör till de största belastarna för sjöarna i vattendragsområdets övre delar. Belastningen av fasta partiklar och humus som de orsakar har på lång sikt kunnat ändra förhållandena i sjöarna bland annat genom att ändra bottens kvalitet, göra dem grundare och öka färgvärdena. Det största problemet i dessa sjöar är inte nödvändigtvis näringsbelastningen, utan den ökade vattenvegetationen till följd av belastningen av fasta partiklar och humus, igenslamningen och igenväxningen av botten, att vattnet blir mörkare samt det försämrade syretillståndet. Det förändrar näringskedjorna och leder lätt till kraftig intern belastning. Särskilt igenväxningen av Kauhajärvi och Kurjenjärvi har framskridit relativt långt.

Seinäjärvi: Klassificeringen av Seinäjärvi är förenad med motstridigheter: Kvalitetsfaktorerna i klassificeringen ger till och med uttryck för en utmärkt status, men humushalten har ökat under årtiondena och sjön har fördärvats. Näringshalterna är låga och har till och med sjunkit, men det upplevs som ett problem att vattenvegetationen ökar och att vattnets färg blir mörkare. Diffus belastning från skogsbruket (tidigare dikningar) har drabbat och drabbar sjön, vilket uppenbarligen har förändrat sjöns status utan att det ännu syns i klassificeringsfaktorerna.

Bedömning: den ekologiska statusen är god (bild 12.2.1).

Andra sjöar: Mustajärvi avrinningsområde är litet och belastningen liten. Med utgångspunkt i vattenkvaliteten och växtplanktonen klassificeras sjön som utmärkt (tabellerna 12.2.1b och 12.2.1c). Kotilammi grundades på 1800-talet och regleras inte. Enligt äldre uppgifter om vattenkvaliteten är vattnet i Kotilammi mörkt, men när det gäller halterna av näringsämnen och klorofyll ganska nära en god status. Sjöns avrinningsområde domineras av jord- och skogsbruk. I avrinningsområdet finns också sura sulfatjordar. Jalasjärvi och Hirvijärvi i Jalasjokis vattendrag är kraftigt belastade och eutrofierade sjöar av genomströmningstyp med mycket mörka vatten. Näringshalterna är mycket höga, men växtplanktonen och fiskbeståndet ger uttryck för en bättre status. I Hirvijärvi har restaurering genomförts. Belastningen i Pääjärvis avrinningsområde vid Seinäjoki vattendrags källflöden är ganska liten och kvalitetsfaktorerna visar till och med på en utmärkt status. Fiskbeståndet i Kurjenjärvi ger uttryck för en god status. För övriga sjöars del har man ingen kännedom om att statusen eller belastningen från föregående period har förändrats och därför har de klassificerats utifrån gamla uppgifter. Kauhajärvi i Kauhajokis källflöde har nästan helt vuxit igen.

Bedömning: Mustajärvi har utmärkt, Pääjärvi god, Ikkeläjärvi, Hirvijärvi (Jalasjärvi), Hirvijärvi (flöden), Korhosjärvi, Kotilammi och Kurjenjärvi måttlig och Kauhajärvi otillfredsställande ekologisk status. Iso Madesjärvi har inte klassificerats (bild 12.2.1).

Tabell 12.2.1b Klassificering av sjöarnas status i Kyro älvs avrinningsområde år 2020. (GHr = Grund humusrik sjö, Lh = Liten humussjö, Hr = Humusrik sjö, Hf = Humusfattig sjö, lit = strandzon). Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. * = kraftigt modifierad/konstgjord sjö. Keino = konstgjord, hymo = hydromorfologi.

Tabell 12.2.1c Vattenkvalitetsuppgifterna under sommaren (1.6.−30.9.) i sjöarna inom Kyro älvs avrinningsområde för åren 2012−2017. L = Liten, h = humussjö, Hr = Humusrik sjö, Hf = Humusfattig sjö, G = Grund. (HERTTA-registret 2020).

Den ekologiska statusen varken förbättrades eller försämrades för någon av sjöarna i Kyro älvs planeringsområde vid övergången från den andra till den tredje planeringsperioden. I huvudparten av sjöarna har halterna av näringsämnen och/eller klorofyll a dock minskat jämfört med föregående period. Förändringarna har dock huvudsakligen skett inom klassgränserna. Delvis har förändringarna också varit motstridiga. Inga tydliga förändringar har skett i siktdjupet.

Bild 12.2.1 Den ekologiska statusen i vattenförekomsterna inom planeringsområdet för Kyro älv.