12.2.2 Bedömning av tillståndet i konstgjorda och kraftigt modifierade vatten

Kyro älvs avrinningsområde har byggts effektivt för översvämningsskyddets och energihushållningens behov. I avrinningsområdet finns fyra kraftigt modifierade åar (Kyro älvs mellersta och övre lopp, Seinäjoki och Kihniänjoki) och fem konstgjorda sjöar (Kalajärvi, Kyrkösjärvi, Liikapuro, Pitkämö och Pilvilampi). De konstgjorda sjöarna har byggts för översvämningsskyddets och krafthushållningens behov, med undantag för Pilvilampi, som har grundats för Vasa stads vattentäktsbehov.

Vattenkvaliteten och den ekologiska statusen i Kyro älvs mellersta och övre lopp har försämrats på grund av mänsklig verksamhet. Fiskbeståndet och bottenfaunan visar endast på en måttlig status i den delen och halterna av näringsämnen och fasta partiklar är höga. Diffus belastning och delvis också avloppsvatten från bosättning försämrar vattenkvaliteten. Nästan hela älvområdet är byggt. Till följd av byggandet av de konstgjorda sjöarna Kalajärvi och Kyrkösjärvi samt kraftverken har vattenföringsförhållandena i ån förändrats betydligt. Ytan i det låga selområdet höjdes i samband med översvämningsskyddet i Kyro älvs övre lopp, vilket har ökat syreproblemen och å andra sidan klorofyllhalterna i detta avsnitt. Tidvis har man också påträffat blomningar av blågrönalger som är sällsynta för åar och älvar. De enda forsarna finns i Koskenkorva och Malkakoski (konstgjord älv). Den nedre delen av avsnittet är skyddad med översvämningsvallar, medan den övre delen av ån strömmar genom en låg dal.

Kyro ås mellersta lopps ekologiska potential, det vill säga förhållandet till bästa möjliga status, är bra både med tanke på eventuella åtgärder och att döma av vattenkvaliteten. En åtgärd som förbättrar den ekologiska potentialen är att öka mångfalden i strandvegetationen, att genomföra andra åtgärder utan att försvåra det nuvarande användningssyftet är utmanande. Kyro älvs övre lopps ekologiska potential är måttlig, att döma av åtgärderna och den otillfredsställande vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är restaurering av Jyllinkoski och Harjakoski och fiskvägar samt få tillbaka ädelfiskbeståndet till området efter restaureringen.

En betydande del av fårorna i Seinäjoki vattendragsområde (bland annat Kihniänjoki och den så kallade gamla fåran i Seinäjokis nedre lopp) har till följd av vattendragsarrangemangen blivit så kallade fåror med låg vattenföring. Dessutom finns det tömnings- och påfyllnadskanaler för de två konstgjorda sjöarna i området och en omledningsfåra i Seinäjoki. Dammen i Kiikku i Seinäjokis mynning är ett vandringshinder för fiskar. Näringshalterna ökar när man går från det övre loppet till det nedre loppet. Den diffusa belastningen från jord- och skogsbruket och glesbebyggelsen samt punktbelastningen från avloppsreningsverket i Seinäjoki syns i vattnets status, särskilt i åns nedre lopp. Fiskbeståndets status i älvområdet är otillfredsställande till följd av de omfattande konsekvenserna av vattenbyggande. Bottenfaunan som visar på statusen för vissa platser kan däremot till och med ge uttryck för en utmärkt status. Kihniänjoki präglas dessutom av vattnets mörka färg.

Seinäjoki ås ekologiska potential är måttlig, att döma av åtgärderna och den otillfredsställande vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är restaurering av vattenfattiga fåror i Kalajärvi och Kyrkösjärvi och ökning av vattenmängderna, att mildra effekterna av korttidsregleringen samt utplanteringar av ädelfisk efter restaureringar. Kihniänjokis ekologiska potential är tillfredsställande både att döma av åtgärderna och vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är restaurering av fåror med låg vattenföring (Vesala 2013), tryggande av en tillräcklig vattenföring i det aktuella avsnittet samt att föra in ädelfiskbestånd och kräftor efter restaureringarna.

De konstgjorda sjöar som byggts för översvämningsskyddets och energihushållningens behov avviker hydrologiskt från sjöarna. En hög humushalt är gemensamt för alla. Det ökar syreförbrukningen, belastar sjöarna och ökar också belastningen på de nedre vattendragen. I och med att de har olika djup tillhör sjöarna antingen de grunda eller (djupa) humusrika sjöarna.  Den kraftiga vintersänkningen av vattennivån och minskningen av vattenytan försämrar syretillståndet och belastar stränderna. Av de konstgjorda bassängerna är Kalajärvi och Liikapuro konstgjorda sjöar i avrinningsområdets övre delar i bäst skick. Kalajärvi och Liikapuro har god ekologisk potential både med tanke på åtgärderna och vattenkvaliteten. Vattenkvaliteten i Kalajärvi ger uttryck för en god status och de biologiska kvalitetsfaktorerna för en måttlig-god status. Av dessa visar dock bottendjur i litoralen som är känsliga för reglering endast på en måttlig status. Vattenkvaliteten och vattenväxterna i Liikapuro visar på en god status, men växtplanktonen på en måttlig status. Kyrkösjärvi är något mer eutrof än dessa. Kyrkösjärvis ekologiska potential är god med tanke på åtgärderna och måttlig med tanke på vattenkvaliteten. Sjöns vattenkvalitet och vattenvegetationen som är känslig för reglering ger uttryck för en måttlig status och för en god status för växtplanktonen. Pitkämö är den mest belastade bassängen, men i och med att den är av genomströmningstyp återspeglar den ekologiska statusen inte enbart belastning. Vattenkvaliteten i Pitkämö visar på en otillfredsställande status och den för reglering känsliga vattenvegetationen på en måttlig status. Bottendjuren och växtplanktonen ger uttryck för en god status. Pitkämös ekologiska potential är måttlig med tanke på åtgärderna och otillfredsställande med tanke på vattenkvaliteten. Förbättringsåtgärderna för den ekologiska potentialen i Kalajärvi, Kyrkösjärvi och Pitkämö består av utveckling av regleringen med hänsyn till miljömålen, rekreationsanvändningen och klimatförändringens effekter (inkl. en minskad sänkning av vattennivån på våren), i Kyrkösjärvi dessutom avlägsnande av torvflak och syresättning av sänkan i Pitkämö. Det finns inga användbara metoder för att förbättra den ekologiska potentialen för Liikapuro.

Molnträsket är byggt för Vasa stads vattentäktsbehov, vilket är vägledande för dess användning och skötsel. På grund av förbehandlingen är vattnets kvalitet utmärkt när det gäller näringshalterna. Molnträsket har en god ekologisk potential och inga åtgärder för att förbättra potentialen har föreslagits.

Bedömning: Molnträsket, Kalajärvi och Liikapuro konstgjorda sjö har god, Kyrkösjärvi konstgjorda sjö har måttlig och Pitkämö konstgjorda sjö otillfredsställande ekologisk potential (bild 12.2.1).