12.3.1 Mål för förbättring av vattnens status under den tredje vattenvårdsperioden

På samma sätt som under den andra planeringsomgången har också nu betydande tryck, det vill säga faktorer som försämrar statusen, som vatten i sämre än gott tillstånd är utsatta för bedömts, men också det som orsakar det. På den här grunden kan man skilja de vattenförekomster där målet för vattenvården sannolikt uppfylls utan nya åtgärder, från dem där bevarandet eller uppnåendet av målstatusen kräver nya åtgärder. I tabell 12.3.1a presenteras betydande belastning i Kyro älvs planeringsområde. Detaljerad information finns i datasystemet för vattenförekomster, som kan nås via webbplatsen ”Vaikuta vesiin” (www.ymparisto.fi/vaikutavesiin > Vesienhoito).

Tabell 12.3.1a Betydande tryck på vattenförekomsterna i Kyro älvs planeringsområde (st.).

Målet är att bevara en utmärkt status tillsammans (Mustajärvi) och att bevara en god status eller en god ekologisk potential i 11 vattenförekomster (5 sjöar och 6 åar) (tabell 12.3.1b). För andra är målet att uppnå en god status eller en god ekologisk potential.

Tabell 12.3.1b Statusmålen för de ytvattenförekomster inom Kyro älvs planeringsområde, angetts som antalet vattenförekomster. De kraftigt modifierade vattenförekomsterna har bedömts i förhållande till den maximala potentialen.

Inom planeringsområdet för Kyro älv har följande åar och sjöar inte god ekologisk status eller god ekologisk potential:

• Åar och älvar: Kyro älvs nedersta och nedre del, Tuoresluoma, Nenättömänluoma, Pajuluoma, Liikaluoma, Madesluoma, Matoluoma, Nahkaluoma, Tuomiluoma, Tervajoki, Mustajoki, Kihniänjokis övre lopp, Jalasjoki, Lehmäjoki, Orismalanjoki, Hirvijoki, Kauhajoki, Kainastonjoki och Kurjenjoki.

• Sjöar: Hirvijärvi, Hirvijärvi (igenv), Ikkeläjärvi, Korhosjärvi, Kurjenjärvi, Kotilammi och Jalasjärvi.

• Konstgjorda sjöar och kraftigt modifierade vattendrag: Kyro älvs mellersta och övre lopp, Seinäjoki, Kihniänjoki, Kyrkösjärvi konstgjorda sjö, Pitkämö konstgjorda sjö.

Eutrofieringen och belastningen av fasta partiklar försämrar statusen för nästan alla granskade åar och sjöar. Markens surhet försämrar i synnerhet tillståndet i Kyro älvs huvudfåra, de små biflödena som mynnar ut i ån och åmynningen. Dessutom påverkar reglering, rensningar, bearbetning av strandzonen, vandringshinder och många andra strukturella faktorer statusen i flera av de granskade vattenförekomsterna. I de övre delarna av åarna och älvarna är torvproduktionen en betydande belastare.

Även den goda statusen i Ikkelänjoki, Hyypänjoki, Päntäneenjoki, Ilvesjoki och Koskutjoki bedöms vara hotad.

För att uppnå en god ekologisk status i Kyro älvs avrinningsområde krävs följande:

• Halten av näringsämnen och suspenderat material i vattendraget måste vara klart lägre.

• Surhetstopparna måste minskas i vattendraget och samtidigt ska de höga metallhalterna i vattendraget minskas så att fiskdöd inte längre förekommer och så att fiskbeståndet kan återställas i de delar av vattendraget där det har försvunnit eller gått tillbaka på grund av surheten.

• Vandringsfiskar (sik, havsöring och nejonöga) och nejonöga måste kunna röra sig i Kyro älvs huvudfåra och fiskarna ska ha tillräckligt med fortplantningsområden. Livsmöjligheterna för öringsbestånden och kräftbestånden i källorna måste förbättras.

• Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner måste bevaras och deras status förbättras där det är möjligt.

• Den organiska belastningen av suspenderade ämnen och humus måste minskas särskilt i källflödena i vattendragsområdet.

• Kvicksilverhalterna i fiskarna överskrider i stor utsträckning miljökvalitetsnormen utifrån en riskbedömning. Kontrollen av halterna måste fortsätta.

Statusmål för åar och älvar

I några älvar i Kyro älvs avrinningsområde har god status redan uppnåtts, även om den kan vara hotad. I dessa vattendrag förutsätter en förbättring eller upprätthållande av statusen att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. I dessa åar är fåran och den strandnära zonen vanligtvis relativt nära naturtillstånd, men koncentrationerna av näringsämnen och fasta partiklar kan vara förhöjda. Mål: minskning av halterna av näringsämnen och suspenderade ämnen med 0–70 procent samt ombesörjande eller ökning av mångfalden i åar och älvar och tillhörande strandzon. Till dessa vattendrag hör Seinäjokis övre lopp, Ilvesjoki, Koskutjoki, Päntäneenjoki, Ikkelänjoki och Hyypänjoki.

En del av de små och medelstora åarna och älvarna belastas så mycket av skogsbruket och torvproduktionen att god status inte har uppnåtts. I åarna och älvarna kan det också förekomma strukturella förändringar. Utöver näringshalterna är ett ännu större problem för vattenkvaliteten och den ekologiska statusen ofta humus och (organiska) fasta partiklar. Mål: Att minska belastningen av fasta partiklar och humus, vilket samtidigt stöder målet att minska näringshalterna (10–20 procent). Den ekologiska statusen kan också förbättras genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen. Det minskar också spridningen av suspenderade ämnen i ån. Till dessa vattendrag hör Kihniänjokis övre lopp, Kurjenjoki och Liikaluoma.

Älvar och åar av olika storlek i det nedre och mellersta loppet belastas vanligtvis kraftigt av jordbruket och ofta också av punktbelastning. Den ekologiska statusen i dessa är vanligtvis måttlig-otillfredsställande. För att uppnå en god status i dessa åar krävs en tydlig minskning av näringsbelastningen. I dessa åar finns också strukturella förändringar, till exempel rensningar och dammar som försämrar den ekologiska statusen. Å andra sidan kan en belastad å också vara i närheten av god status om fåran och stränderna är i naturtillstånd. Mål: I de flesta åförekomster i nedre och mellersta loppet skulle en god status när det gäller eutrofieringen kunna uppnås genom att minska fosforhalten med 50–90 procent. Samtidigt skulle också belastningen av suspenderade ämnen minska och vattenkvaliteten skulle inte längre utgöra ett hinder för god status. Det är svårare att minska kvävehalterna, eftersom halterna på många ställen snarare har ökat. Den ekologiska statusen kan också förbättras genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen, vilket också minskar spridningen av fasta partiklar i ån. I en del av förekomsterna är en förutsättning för en förbättring av den ekologiska statusen restaureringar, såsom fiskvägar. Det finns ganska lite information om många av åarna i denna grupp och därför behövs också tilläggsutredningar. Till dessa vattendrag hör den nedre delen av Kyro älv, Jalasjoki, Matoluoma, Hirvijoki, Madesluoma, Mustajoki, Kauhajoki, Kainastonjoki, Nenättömänluoma, Tuoresluoma, Nahkaluoma, Pajuluoma och Tuomiluoma.

Det centrala problemet med åar som rinner i områden med alunjord är surheten. Statusen för dessa åar är i regel endast otillfredsställande-dålig. När det gäller surheten har utvecklingen varit gynnsam under de senaste åren, vilket har synts i form av en förbättring av den ekologiska statusen. Det kan dock handla om en särskilt gynnsam period, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. För att förbättra statusen i detta område krävs i första hand att försurningen minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras. Kvävehalterna i områdena med alunjord är mycket höga, vilket gör det svårt att minska belastningen. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. Mål: ett pH-minimum över 5,5 under en längre period; en minskning av fosforhalterna med 20–50 procent samt restaurering av åar efter behov. Till dessa vattendrag hör Kyro älvs nedersta lopp, Lehmäjoki, Orismalanjoki och Tervajoki.

Statusmål för sjöar

Mustajärvi, Pääjärvi och Seinäjärvi, som ligger i avrinningsområdets källlor, har uppnått målstatus. Sjöarnas vattendragsområde är mycket litet och delvis i tämligen naturligt tillstånd. Det största problemet, särskilt i Seinäjärvi, är organisk belastning och långvariga förändringar som har orsakat långsam förorening, igenväxning, ökad vattenvegetation och ökade syreproblem. Fosfor- och kvävehalterna i Seinäjärvi har dock sjunkit. För att upprätthålla eller förbättra en god ekologisk status i dessa sjöar krävs det att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. Mål: Undvika åtgärder som försämrar statusen för stränder och vattendragsområden.

En del av sjöarna i området är så eutrofierade eller förändrade av partikel- och humusbelastning att de inte uppnår god status. Dessa utsätts för näringsbelastning av varierande omfattning från jord- och skogsbruket och många har tidigare lidit av belastning av fasta partiklar och humus vid dikning av och torvproduktion på myrar. Redan i de sjöar som är grund av naturen har syretillståndet situationen förvärrats ytterligare. Några sjöar håller ofta på att växa igen av både naturliga och historiska orsaker (sjösänkningar), och belastningen av näringsämnen och suspenderade ämnen har påskyndat utvecklingen betydligt. Grunda sjöar som växer igen kan å andra sidan ha ett värde för fågellivet eller ett rekreationsvärde (jakt), vilket det finns anledning att ta hänsyn till. Problemet med belastade sjöar av genomströmningstyp är en mycket kraftig belastning av näringsämnen och suspenderade ämnen, som sänker vattendragen, orsakar förändringar i fiskbeståndet och ökar risken för igenväxning, men syns inte nödvändigtvis till exempel som algblomningar. För att förbättra deras status krävs en betydande minskning av belastningen av näringsämnen och suspenderade ämnen i avrinningsområdet. Även näravrinningsområdet med sina stränder är mycket viktigt. Mål: Minskning av organisk belastning i källsjöarna (Korhosjärvi, Virtojen Hirvijärvi, Kotilammi, Ikkeläjärvi, Iso Madesjärvi), vilket samtidigt skulle främja en minskning av näringsbelastningen. I sjöar som drabbas av igenväxning (Jalasjärvi, Kurjenjärvi, Kauhajärvi, Jalasjärvi, Hirvijärvi) minskas närings- och partikelbelastningen med 60–70 procent samt restaureringarna med flera mål (gjort i Kurjenjärvi och Hirvijärvi i Jalasjärvi).

Statusmål för kraftigt modifierade och konstgjorda vattendrag

I konstgjorda eller kraftigt modifierade vattendrag (Kihniänjoki, Seinäjoki och Kyro älvs mellersta och övre lopp) är konsekvenserna av vattenbyggande och reglering mer betydande än i andra vattendrag. Även i dessa åar är det viktigt att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar, men den största faktorn som påverkar den ekologiska statusen är den kvantitativa och kvalitativa försämring av livsmiljöerna som orsakas av vattenbyggande. I dessa åar kräver uppnåendet av en god ekologisk potential att målen för vattenvården samordnas med de mål som gäller för exempelvis översvämningsskyddet. Mål: Att förena målen för vattenvården med målen för krafthushållningen och översvämningsskyddet. Mildra regleringens effekter, öka vattenmängden i fåror med lågt vattenstånd, vårda ädelfiskbestånd som minskat, sörja för vattenorganismernas rörlighet, öka mångfalden i åfåran och strandzonen och minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar med 20–60 procent.

Problemen i Kalajärvi, Kyrkösjärvi, Liikapuro och Pitkämö konstgjorda sjöar är kopplade till deras användning och å andra sidan till uppkomsthistorien. Faktorer som försämrar statusen är en omfattande sänkning av ytan vintertid, som belastar stränderna och indirekt försämrar syretillståndet. Kalajärvi och Liikapuro har god ekologisk potential. Båda de konstgjorda sjöarna, i synnerhet Liikapuro, har dock mycket mörkt vatten och därför bör den organiska belastningen minskas. I Kyrkösjärvi och i synnerhet i Pitkämö är näringshalterna betydligt högre och därför bör belastningen minskas. De konstgjorda sjöarna har för sin uppkomsthistoria typiskt förhöjda kvicksilverhalter i fiskar. I alla konstgjorda sjöar överskrider halterna miljökvalitetsnormerna eller utgör en risk för att de överskrids antingen på basis av mätningar eller expertbedömningar. Mål: Samordna regleringspraxis, energihushållning och översvämningsskydd med hänsyn till den ekologiska statusens behov samt miljömålen, rekreationsanvändningen och klimatförändringens effekter samt sänkning och kontroll av kvicksilverhalterna i fiskar. Minskning av näringshalterna i Kyrkösjärvi och Pitkämö med 20–60 procent.

Molnträsket har god ekologisk potential. Mål: Kombinera råvattnets kvalitet och målen för vattentäkten med målen för vattenvården.