13.2.1 Ytvattnens ekologiska status

Åarna i Närpes ås vattendrag hör antingen till medelstora eller små åar och älvar i torvmarker. Närpes ås nedre lopp ligger mycket nära gränsen för älvarna i stora torvmarker (avrinningsområde 1 000 km²). Den ekologiska statusen för vattendragen i området och vattenkvaliteten påverkas mest av de surhetsskador som orsakas av torrlagda sulfatjordar, den kraftiga diffusa belastningen från jord- och skogsbruket samt punktbelastningen från bosättning och pälsdjursuppfödning. Typiska belastare i området är också mycket stora växthusodlingar. Särskilt Närpes ås övre lopp har rensats, vallats in samt rätats ut och dämts upp, vilket har försämrat dess ekologiska status. Regleringen har förändrat vattenföringen i ån. Även andra åar och älvar har rensats och deras stränder bearbetats. Vattnet är ganska mörkt och halterna av näringsämnen och suspenderade ämnen är höga i åar och älvar med jordbruksdominerat avrinningsområde (tabell 13.2.1). Surhetsproblemen är som störst i Närpes ås nedre lopp och i Molnåbäcken samt i Kyläjoki som strömmar genom torrlagda sjöar. Dessutom har omfattande dikningar påverkat den ekologiska statusen och åarnas hydrologi, vilket har synts bland annat som en ökning av översvämningsriskerna.

Tabell 13.2.1 Uppgifter om vattenkvaliteten och de biologiska kvalitetsfaktorerna i åarna och älvarna inom Närpes ås avrinningsområde för åren 2012–2017 (L = liten, M = medelstor, S = stor, m = åar/älvar på momark, t = åar/älvar på torvmark. Det log-modifierade medelvärdet för pH årsminimum. HERTTA-registret 2020). * = kraftigt modifierad. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. Enheten för fast substans mg/l, hymo = hydromorfologi.

Närpes å: Närpes å strömmar effektivt genom ett odlat jordbrukslandskap och är därför utsatt för en tämligen kraftig belastning. I regionen finns det rikligt med sura sulfatjordar och åar har byggts i synnerhet i det övre loppet för översvämningsskyddets och industrins vattentäktsbehov. I åns nedre lopp finns en uppdämd havsvik, i Västerfjärden och i det övre loppet en Kivi- ja Levalammi konstgjorda sjö. På motsvarande sätt har två stora sjöar i åns övre lopp, Tainusjärvi och Jurvanjärvi, en gång i tiden torrlagts. Stora miljöförändringar och kraftig belastning syns i vattenkvaliteten och den ekologiska statusen i vatten Närpes å. Risken för surhetsskador är betydande. Surhetsskadorna blev dock klart färre under denna vattenvårdsperiod än tidigare. Det syntes i form av en förbättring av den ekologiska statusen i Närpes ås nedre lopp och bland annat fiskbeståndets och bottenfaunans status höjdes två klasser från otillfredsställande till god. I ån förekommer exempelvis stensimpa, som är känslig för surhet. I ån påträffas också ibland öring. Å andra sidan försämrades statusen för kiselalger som visar på eutrofiering liksom för näringsämnen. I det övre loppet är näringshalterna klart lägre än i det nedre loppet, men även halterna i det övre loppet ökade. Vattenkvaliteten påverkas tydligt, särskilt under perioder av lågvattenföring, av det ganska näringsfattiga, men mycket mörkt och humuspåverkade vattnet som kommer från Kivi- och Levalammi. I det övre loppet framhävs dammarnas, rensningarnas, regleringens och andra vattendrags inverkan på den ekologiska statusen. 

Bedömning: Närpes ås nedre lopp har en otillfredsställande ekologisk status (bild 13.2.1).

Biflöde: Tre olika biflöden rinner ut i Närpes å: Molnåbäcken, Lillån (Itäjoki) och Kyläjoki. Molnåbäcken strömmar genom effektivt dränerade alunjordar i ett jordbrukslandskap. Surhetsproblemen i ån är mycket allvarliga. Näringshalterna i ån är mycket höga. I avrinningsområdet finns det också stora växthusenheter. Ån har också rensats och rätats ut och det finns inte mycket kvar av den naturliga strandzonen. Lillån mynnar ut i huvudfåran i Övermark. Belastning från jord- och skogsbruket samt växthusodlingar riktas mot ån, å andra sidan finns det grundvattenområden i övre loppet och alunjord utgör betydligt mindre andel av avrinningsområdet än andra vattendrag i Närpes å. Ån är delvis i naturtillstånd, delvis rensad och delvis restaurerad. Kvalitetsfaktorerna för den ekologiska statusen visar till och med på en utmärkt status för fiskbeståndet. Harr och ett ökande öringsbestånd har kunnat planteras ut i ån. I ån finns eventuellt också kräfta. På grund av belastningen och annat tryck är den goda statusen dock hotad. Kyläjoki rinner genom sura sulfatjordar och vattenkvaliteten i ån kännetecknas av höga näringshalter och mycket låga pH-värden.  Ån har rensats och det finns knappt någon naturlig strandzon. I den här ån finns det knappt heller något eget fiskbestånd. Vattnet i alla biflöden i Närpes å är mycket mörkt. 

Bedömning: Den ekologiska statusen för Lillån är god, för Kyläjoki och Molnåbäcken dålig (bild 13.2.1).

Det skedde inga förändringar i åarnas ekologiska status jämfört med den andra vattenvårdsperioden. Situationen när det gällde surheten förbättrades dock tydligt. Fiskbeståndet och bottenfaunan i Närpes å har förbättrats, men förändringarna var inte tillräckligt stora för att förändra den ekologiska statusen, eftersom ökningen av näringshalterna och eutrofieringen delvis upphävde de positiva effekterna av den förbättrade situationen för surheten. Det är dock viktigt att åns fiskeriekonomiska värde höjs. Även näringshalterna i Närpes ås övre lopp har stigit. Näringshalterna i Lillån har minskat, men förändringen är skenbar och beror på ett ökat antal prov. Trots att surhetsskadorna har lindrats har risken inte försvunnit och är fortfarande ett tydligt hot mot en förbättring av den ekologiska statusen.

Bild 13.2.1 Den ekologiska statusen i vattenförekomsterna inom planeringsområdet för Närpes å.