13.2.3 Vattnens kemiska status

Alla vatten i området har sämre kemisk status än god på grund av PBDE-ämnen. Avrinningsområdena för vattendragen i planeringsområdet domineras av torv och vattendragen är humushaltiga, vilket ökar kvicksilverhalten i fiskarna. Fem förekomster har en sämre kemisk status än god på grund av risken för långväga transport av kvicksilver och naturförhållandena. I tre vattenförekomster underskrider halten gränserna enligt mätningar. I Kivi- ja Levalampi konstgjorda sjö har kvicksilverhalten i abborre sjunkit under miljökvalitetsnormen. Den långsamt sjunkande utvecklingen av halterna är typisk för åldrande konstgjorda sjöar i vilka halterna på grund av historien vanligtvis är höga.

På grund av nickel- och kadmiumbelastningen från dräneringen av sura sulfatjordar har Molnåbäcken en dålig kemisk status (tabell 13.2.3). Även i Kyläjoki, som lider av kraftiga surhetsskador, bedöms nickel- och kadmiumhalterna överskrida gränserna för miljökvalitetsnormerna. Däremot har kadmium- och nickelhalterna i Närpes ås nedre lopp på grund av den lindrigare surhetsperioden sjunkit under gränsen för kvalitetsnormerna och är nu så höga att de bör hållas under uppsikt. Även den kemiska statusen i Västerfjärden nedanför bedömts ha förbättrats på grund av de metallhalter som minskat i och med den förbättrade surhetssituationen i Närpes å. Förändringarna i den kemiska statusen påverkade inte, eftersom alla förekomster klassificeras som sämre än bra på grund av PBDE-föreningar.

Tabell 13.2.3 Ytvatten i Närpes ås planeringsområde, vars kemiska status enligt mätningar är sämre än god samt ämnen som försämrar vattenförekomstens status och halterna av dem (gränsvärden för halten presenteras inom parentes) och den huvudsakliga orsaken till överskridningen. Överskridningarna av kvicksilverhalter pga. fjärrtransport finns inte med.