13.3.1 Mål för förbättring av vattnens status under den tredje vårdperioden 

På samma sätt som under den andra planeringsomgången har också nu de betydande tryck, det vill säga faktorer som försämrar statusen, som vatten i sämre än gott tillstånd är utsatta för bedömts, men också det som orsakar det. På den här grunden kan man skilja de vattenförekomster där målet för vattenvården sannolikt uppfylls utan nya åtgärder, från dem där bevarandet eller uppnåendet av målstatusen kräver nya åtgärder. I tabell 13.3.1a presenteras betydande tryck i Närpes ås planeringsområde. Detaljerad information finns i datasystemet för vattenförekomster, som kan nås via webbplatsen ”Vaikuta vesiin” (www.ymparisto.fi/vaikutavesiin > Vesienhoito). Utöver dessa belastningar finns det i Närpes ås område rikligt med växthus, vars effekter det inte finns närmare information om. 

Tabell 13.3.1a Betydande tryck på vattenförekomsterna i Närpes ås planeringsområde (st.). I tabellen har angetts sjöar och åar och älvar skilt samt deras sammanlagda antal.  

Målet är att bevara en god status i en vattenförekomst (Lillån). För de övriga är målet att uppnå en god status eller en god ekologisk potential (tabell 13.3.1b). 

Tabell 13.3.1b Statusmålen för de ytvattenförekomster i Närpes ås planeringsområde som har betraktats i åtgärdsprogrammet. De kraftigt modifierade vattenförekomsterna har bedömts i förhållande till den maximala potentialen.

Inom planeringsområdet för Närpes å har följande åar och sjöar inte god ekologisk status eller god ekologisk potential: 

• Åar och älvar: Närpes ås nedre lopp, Kyläjoki och Molnåbäcken

• Konstgjorda sjöar och kraftigt modifierade vattendrag: Närpes ås övre lopp, Kivi- ja Levalampi konstgjorda sjö, Säläisjärvi

Dessutom kan man anse att Lillåns goda status riskerar att försämras.

För att uppnå en god ekologisk status i Närpes ås avrinningsområde krävs följande:

• Halten av näringsämnen och suspenderat material i vattendraget ska vara klart lägre. Behovet av att minska fosforbelastningen som orsakas av människan är 30–50 procent i Närpes ås övre lopp, Lillån, Molnåbäcken och Kyläjoki, behovet av att minska över 50 procent i Närpes ås nedre lopp och Västerfjärden.

• Surhetstoppar i Närpes å och dess biflöden måste lindras och samtidigt bör man minska de höga metallhalterna i vattendraget så att det inte längre förekommer fiskdöd och så att fiskbeståndet kan återställas i de vattendrag där det på grund av surheten har försvunnit eller gått tillbaka och att det ständigt är möjligt att använda vattnet från ån som råvatten inom industrin och som bevattningsvatten.

• Vandringsfiskar (sik, havsöring och nejonöga) ska kunna röra sig åtminstone i Närpes ås huvudfåra och fiskarna ska ha tillräckligt med fortplantningsområden. Även bäcköringsbeståndens och kräftbeståndets livsmöjligheter måste tryggas.

• Kvicksilverhalten i fisk i Kivi- och Levalampi och Säläisjärvi måste sänkas till en nivå som gör att användningen av dem som livsmedel inte behöver begränsas.

• Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner ska sparas och deras status ska förbättras där det är möjligt.

• Åekosystemets funktion och mångfald, inklusive strandzonen, ska tryggas och förbättras i synnerhet när det gäller att förbättra tillståndet i medelstora och små åar.

• Den organiska belastningen av suspenderade ämnen och humus ska minskas särskilt i källflödena i vattendragsområdet

Statusmål för åar

Endast i Lillån har en god status uppnåtts, även om den är tydligt hotad. För att trygga en god status krävs en tydlig minskning av belastningen och att restaureringarna fortsätter på de avsnitt som behöver det. Mål: minskning av halterna av näringsämnen och suspenderade ämnen med minst 40 procent samt att värna om eller öka mångfalden i åar och älvar och tillhörande strandzon. 

Molnåbäcken och Kyläjoki belastas och rensas kraftigt av jordbruket, men det största vattenskyddsproblemet är dock surheten. För att förbättra statusen i dessa åar krävs i första hand att surheten minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. Mål: ett pH-minimum över 5,5 under en längre period; en minskning av fosforhalterna med 40–50 procent samt restaurering av strömmande vatten efter behov.

Centrala problem i Närpes ås nedre lopp är surhet, strukturella förändringar, såsom vandringshinder och näringsbelastning. Surhetsproblemen har minskat betydligt under 2010-talet, vilket syns bland annat i fiskbeståndet och bottenfaunan. Det kan handla om särskilt gynnsamma förhållanden, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. För att förbättra statusen i Närpes ås nedre lopp krävs i första hand att försurningen minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras samt vandringshinder avlägsnas. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. Mål: pH-minimum över 5,5 under en längre period, minska fosforhalterna 70 med procent, öka mångfalden i åfåran och strandzonen samt ombesörja vattenorganismernas rörlighet.

Statusmål för kraftigt modifierade och konstgjorda vattendrag 

De konstgjorda sjöarna i Närpes ås område skiljer sig från varandra i fråga om användning och mål. Lilla Säläisjärvi, som byggts för rekreationsanvändning, har god ekologisk potential. Dess avrinningsområde är litet och belastningen liten. Det bör räcka att trygga en hållbar reglering av vattenkvaliteten och hålla kvicksilverhalten i fiskarna under gränsvärdena för att uppnå en god ekologisk potential. För att förbättra Västerfjärdens status krävs i första hand att surheten minskas och i andra hand att näringshalterna minskas samt att man underlättar fiskvandringen.  Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller.  Surhetsproblemen i Närpes å och därmed även i Västerfjärden har lindrats tydligt under 2010-talet, men det kan handla om särskilt gynnsamma förhållanden, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. De största problemen i Kivi- och Levalampi är kopplade till den höga humushalten i vattnet, det låga pH-värdet, syreproblemen samt de förhöjda kvicksilverhalterna i fiskarna, och inte så mycket till näringsämnen eller eutrofiering. Förhållandena i sjön, såsom dåligt syretillstånd, lågt pH-värde, uppdämning på humushaltig torr mark och kraftiga variationer i vattenståndet främjar mobilisering, metylering och ansamling av kvicksilver i fiskarna. Mål: Hantering och kontroll av kvicksilverhalten i fisk i Kivi- och Levalampi samt i Säläisjärvi, pH-minimum över 5,5 under en längre period i Västerfjärden, minskning av fosforhalterna med 70 procent (med utgångspunkt i Närpes ås längd) samt förbättring av fiskarnas vandring, minskning av humusbelastningen i Kivi- ja Levalampi samt samordning av regleringspraxis och översvämningsskydd med hänsyn till behoven när det gäller den ekologiska statusen. 

I Närpes ås övre lopp, som betecknas som kraftigt modifierad, är konsekvenserna av vattenbyggande, reglering och andra miljöförändringar mer betydande än andra belastningar. Det är viktigt att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar, men den största faktorn som påverkar den ekologiska statusen är den kvantitativa och kvalitativa försämring av livsmiljöerna som orsakas av vattenbyggande. I dessa åförekomster innebär att förbättra statusen att uppnå en god ekologisk potential, vilket kräver att målen för vattenvården samordnas med de ramvillkor för användningen av vattendragen, inbegripet för energihushållningen och översvämningsskyddet. De föreslagna åtgärderna omfattar utökning av fiskarnas förekomst- och fortplantningsområden och att bygga två fiskvägar. Mål: Minska halterna av näringsämnen och fasta partiklar med 50 procent, öka mångfalden i åfåran och strandzonen, sörja för vattenorganismernas rörlighet och slå samman målen för vattenvården med målen för översvämningsskyddet och krafthushållningen.