14.2.1 Ytvattnens ekologiska status

Åar och älvar

Planeringsområdet för Storå-Tjöck å, av vilka Lappfjärds ås nedre lopp hör till de stora åarna i torvmarker. De övriga åarna hör antingen till medelstora eller små åar och älvar i torvmarker. Till de medelstora åarna i torvmarker hör till exempel Storå, Heikkilänjoki och Lillån (Siironjoki). Tjöck å och Vikbäcken hör till skillnad från de andra till åarna i momarker. Endast en del av bäckarna i det lilla vattendragsområdet på 10–100 km² är med i granskningen.

Den omfattande markanvändningen och belastningen i avrinningsområdet påverkar i olika grad en stor del av åar i området. Halterna av näringsämnen, grumlighet och suspenderat material är höga i åar med ett jordbruksdominerat avrinningsområde och erosionskänsliga åar, som Tjöck ås. Surhetsproblemen är störst i åar och älvar nära kusten, exempelvis i Härkmeriån (tabell 14.2.1a). Alunjordarnas andel av exempelvis Lappfjärds ås avrinningsområde är dock ganska liten och därför är allvarliga försurningsskador ganska sällsynta i området. Åvattnet har till största delen en brunaktig färg. De mörkaste och samtidigt de grumligaste är Tjock å och Bötom å. Vattnet i Storå är tämligen klart under torra tider, men blir snabbt grumligt efter regn. I planeringsområdet finns mycket värdefull och välbevarad strömmande vattennatur särskilt i Storås källområden. I en del av de grundvattenpåverkade källvattnen är vattenkvaliteten åtminstone tidvis nästan i naturtillstånd. Lappfjärds-Storå å hör också till NATURA-nätverket i sin helhet och är Södra Österbottens naturekonomiskt mest värdefulla vattendrag.

Statusen i åarna och älvarna i Storå- och Tjock å-området försämras tydligast av den kraftiga diffusa belastningen. Vattenbyggandet (vandringshinder, reglering, invallningar, dammar och dammbassänger) har varit betydligt mindre än i Österbotten i allmänhet och därför är även de ekologiska konsekvenser av det mindre. Lappfjärds ås nedre lopp har dock rensats och vallats in, i några åar och älvar finns det vandringshinder och källbäckar och små älvar har på vissa ställen rensats och rätats ut. Dessutom har omfattande dikningar påverkat den ekologiska statusen och åarnas hydrologi, vilket har synts bland annat som en ökning av översvämningsriskerna. Området är delvis erosionskänsligt, vilket i kombination med omfattande skogsdikningar har orsakat allvarliga skador på vattendragen. Ogenomtänkta dikningar har till exempel orsakat fiskdöd. Surhetsbelastningen från alunjord försämrar vattenkvaliteten i åarnas nedre lopp i samband med översvämningar, men dess betydelse är betydligt mindre än i många andra åar och älvar längs Österbottens kust. Vid Lillåns, Bötom ås och Tjöck ås källor finns det också en del torvproduktion. Många av fårorna i området är relativt naturliga, vilket tydligt förbättrar deras ekologiska status, till och med när belastningen är relativt kraftig. I medelstora och framför allt små åar är fårornas och strandzonens tillstånd också ofta en viktigare faktor för den ekologiska statusen än näringsbelastningen.

Tabell 14.2.1a Uppgifter om vattenkvaliteten och de biologiska kvalitetsfaktorerna i åarna och älvarna inom Storå-Lappfjärds ås och Tjöck ås avrinningsområde för åren 2012–2017 (S = stor, M = medelstor, L = liten, t = åar/älvar på torvmark, k = åar/älvar på momark. HERTTA-registret 2020). * = Det log-modifierade medelvärdet för årsminimum. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. Enheten för fast substans mg/l, hymo = hydromorfologi.

Lappfjärds ås nedre lopp: Att döma av kvalitetsfaktorerna i den ekologiska klassificeringen visar fiskarna och bottendjuren på en utmärkt status. Näringshalterna har stigit i förhållande till referensnivån och vattnet är grumligt och halterna av suspenderat material är höga, särskilt vid översvämningar. Lappfjärds ås nedre lopp och mynning har rensats och vallats in på grund av översvämningsskyddet, vilket har lett till att mångfalden har sjunkit på sträckan och att den hydromorfologiska statusen endast är otillfredsställande. Efter översvämningarna 2012 har man utfört arbeten i anslutning till översvämningsskyddet. Å andra sidan färdigställdes en fiskväg vid vandringshindret i Perus i nedre lopp 2014, som gör det lättare för vandringsfiskarna att röra sig och på så sätt förbättrar åns ekologiska status även ovanför dammen. I åns nedre lopp förekommer tidvis försurningsskador på grund av dränering av alunjordar, men de är ganska kortvariga och lindriga jämfört med de flesta åar och älvar vid Österbottens kust. I Lappfjärds ås nedre lopp förekommer förutom öring även stensimpa som är känslig för surhet. Lappfjärds å mynnar ut i havet söder om Kristinestad. Åmynningen och området framför den hör till Kristinestads sydliga kustvattenförekomster, vars ekologiska status har klassificerats som måttlig. Det påverkas till stor del av belastningen från Lappfjärds å.

Bedömning: den ekologiska statusen är måttlig (bild 14.2.1).

Lillån (Siironjoki): Lillåns ekologiska status bygger på fiskbeståndet och vattenkvaliteten, som båda uttrycker en måttlig status. Vattenkvaliteten i Lillån återspeglar dess avrinningsområde, som är mer rikt på myrar än de övriga huvudförgreningarna i Lappfjärds å-Storå: Färgvärdena är relativt höga, men halterna av suspenderade ämnen är i genomsnitt relativt låga. Näringshalterna har ökat, vilket återspeglar belastningen från jord- och skogsbruket samt torvproduktionen. Vattenkvaliteten i ån försämras av humus från det effektivt dikade avrinningsområdet och även av surheten från torrlagda alunjordar och surhet som kommer från torrlagda sjöar: Ån är den sämsta i avrinningsområdet med tanke på surhetsförhållandena. Surheten i Lillån försämrar också surhetstillståndet i Lappfjärds ås nedre lopp under vissa perioder. Åfåran har också rensats upprepade gånger under århundradenas lopp och flera sjöar har torrlagts, vilket har gjort ån betydligt mer ensidig.

Bedömning: den ekologiska statusen är måttlig (bild 14.2.1).

Storå, Heikkilänjoki och Pajuluoma: Storå är en å i mycket gott skick där både den ekologiska klassificeringen och vattenkvalitetsfaktorerna visar på en god eller utmärkt status. I ån finns det bland annat ett ursprungligt havsöringsbestånd. Vattendragets status påverkas dock av diffus belastning från jordbruket, glesbebyggelsen, och skogsbruket samt lokalt av fiskodlingen. Näringshalterna har stigit och är på gränsen mellan god och måttlig. Jordmånen är på vissa ställen erosionskänslig och belastningen av fasta partiklar från skogsbruket och jordbruket är tidvis stor, vilket försämrar vattnets kvalitet och ekologiska status. Åns hydromorfologiska status har förbättrats, eftersom en fiskväg (2018) har byggts i mitten av ån i Villamo. Det finns endast information om fiskbeståndet i Heikkilänjoki, men ån har till stor del samma förhållanden som Storå. Båda åarna hör till de mest värdefulla vattendragen i Österbotten och i Storå förekommer bland annat flodpärlmusslan. Pajuluoma är en liten å i torvmarker som mynnar ut i Storå. I ån lever öringsbeståndet och vattnet är av god kvalitet. Även om kvalitetsfaktorerna visar på en god-utmärkt status bör man observera att ån har lidit av humus- och partikelbelastning från omfattande skogsdikningar. Pajuluoma status försämras också av den tidvisa försurning som dräneringsvattnet i dikningsområdena orsakar, i Storå och Heikkilänjoki å är surhet däremot inte ett problem.

Bedömning: Alla åar har god ekologisk status (bild 14.2.1).

Bötom å och Metsäjoki: Bötom å och Metsäjoki har att döma av fiskbeståndet klassificerats som av utmärkt status. Åarna fungerar som lek- och yngelproduktionsområden för havsöring i Lappfjärds å-Storå och det finns även i övrigt ett ganska mångsidigt fiskbestånd där. Bötom å rinner genom ganska vidsträckta åkerområden med erosionskänslig jordmån och därför är vattenkvaliteten betydligt sämre än i Storå. De uppgifter om vattenkvaliteten som används är från åns övre lopp, mot det nedre loppet försämras vattenkvaliteten med ökande belastning. I Sahankangas damm i Bötom å färdigställdes en fiskväg 2021. Metsäjoki är ett mer skogsrikt avrinningsområde och därmed är till exempel näringshalterna sannolikt också lägre. Inga surhetsskador förekommer. Åarna slingrar sig kraftigt, deras strandzon är naturlig och inga rensningar har gjorts med undantag av källorna. Trots den kraftiga belastningen och den försämrade vattenkvaliteten har Bötom å med tanke på fiskbeståndet och den naturliga fåran klassificerats som av god status. Statusen kan dock anses hotat på grund av den kraftiga belastningen.

Bedömning: Båda åarna har god ekologisk status (bild 14.2.1).

Tjöck å: Resultaten av klassificeringen av Tjöck å är delvis motstridiga, men ger bra information om åns status. Fiskbeståndet och bottendjuren ger uttryck för en god, till och med utmärkt status, medan klassificeringen är tillfredsställande att döma av påväxtalgerna. Klassificeringsresultaten visar att åns fåra, forsar och strandzon är mycket varierande och i naturtillstånd. Bottenfaunan, liksom fiskbeståndet, är mycket mångsidig. I ån påträffas stensimpa, som är känslig för surhet, och även små mängder öringar. Å andra sidan utsätts ån för kraftig belastning, vilket syns i klassificeringen av kiselalger som vittnar om eutrofiering. Den diffusa belastningen från jord- och skogsbruket är mycket kraftig och den erosionskänsliga jordmånen ökar belastningen. Belastningen syns också i vattenkvaliteten i ån, eftersom näringshalterna är höga särskilt i fråga om fosfor. Ån belastas också av den kraftiga belastningen via Riipinluoma. Det nedre loppet har också sura alunjordar, men deras betydelse för åns ekologiska status är mindre än i många andra åar och älvar i Österbotten. Vattnen i Tjöck å rinner genom mynningen öster om Kristinestad ut i Norrfjärden, som är en del av Kristinestads östra kustvattenförekomst. Förekomsten har klassificerats som av otillfredsställande ekologisk status och belastas av belastning från Tjöck å. Två biflöden av mycket olika typ, Peninluoma och Riipinluoma, mynnar ut i Tjöck å. Riipinluoma utsätts för kraftig belastning och i synnerhet fosforhalterna i ån är mycket höga. Vattnet från Riipinluoma försämrar också vattenkvaliteten i hela Tjöck å. Det finns inga uppgifter om vattenkvaliteten i Peninluoma för denna period, utan ån har klassificerats enligt föregående period. I Peninluoma vet man att det förekommer öring. Den ekologiska statusen i Peninluoma är hotad.

Bedömning: Pahajoki har god, Tjöck å måttlig och Riipinluoma otillfredsställande ekologisk status (bild 14.2.1).

Härkmeriån – Vikbäcken: Två små åar mynnar ut i Lappfjärds ås mynning: Härkmeri å, det vill säga Härkmerenjoki och Vikbäcken, det vill säga Viikinoja. Härkmeri å har med utgångspunkt i vattenkvaliteten måttlig status och det finns knappt några andra uppgifter. Ån utsätts i viss mån av diffus belastning från jord- och skogsbruket på ån och fåran har ställvis rensats. I det övre loppet, där ån heter Metsälänjoki, är belastningen mindre och fåran i naturtillstånd, så statusen är sannolikt också bättre. I det nedre loppet finns det sura sulfatjordar, så det förekommer tidvis surhetsskador.  Enligt uppgifterna från den senaste perioden har Vikbäcken klassificerats som av måttlig status. Belastningen är relativt liten, eftersom det är relativt lite jordbruk i avrinningsområdet. Ån har sin början i Blomträsket, som har klassificerats som av god status. Även Vikbäcken har rensats i viss mån.

Bedömning: Måttlig ekologisk status för båda (bild 14.2.1).

Det skedde inga förändringar i åarnas ekologiska status jämfört med den andra vattenvårdperioden. I huvudparten av områdena har näringshalterna minskat något när det gäller fosfor och än mer när det gäller kväve, men förändringarna ligger huvudsakligen inom statusgränserna. Vattenkvaliteten i Bötom och Riipinluoma har förbättrats något och försämrats i Lillån. Humushalten i åarna och älvarna har hållits oförändrad eller till och med minskat något i några åar och älvar. Det är välkommet med tanke på den allmänna utvecklingen mot brunare vatten.

Sjöar

Typiskt för vattendragen i Österbotten är att det finns få sjöar i Lappfjärds ås och Tjöck ås vattendragsområden och att de är mycket små. Den enda sjön som är större än 100 hektar är Härkmerifjärden. Sjöarna är huvudsakligen grunda och humusrika (MRh), men det finns också ett par klara sjöar som är påverkade av grundvattnet (Vh). Det finns lite information om områdets sjöar. Skogsbruket är en av de största belastarna av sjöarna i avrinningsområdets övre delar. Det finns litet eller inget jordbruk i sjöarnas vattendragsområde. Sjöarna i området är därför mindre belastade än sjöarna i Österbotten i allmänhet. Den långvariga belastningen av fasta partiklar och humus har dock på lång sikt kunnat ändra förhållandena i sjöarna bl.a. genom att ändra bottnens kvalitet, göra dem grundare och öka färgvärdena. Kangasjärvi är en liten humusfattig och mycket klar sjö i utmärkt skick i Storå kommun (tabell 14.2.1b och c). Sjöns avrinningsområde är litet och konsekvenserna av mänsklig verksamhet är ganska små. De ekologiska kvalitetsfaktorerna och vattenkvaliteten ger uttryck för en god eller utmärkt ekologisk status. På grund av sina egenskaper är sjön mycket känslig för eventuell belastning. Blomträsket är en grund humusrik sjö. Sjön har god ekologisk status och de ekologiska kvalitetsfaktorerna ger till och med uttryck för en utmärkt status. Sjön är utsatt för viss diffus belastning från jord- och skogsbruket. Vattenkvaliteten i Härkmerifjärden som klassificerats som måttlig visar på en måttlig ekologisk status och på en god status för växtplankton. Sjön utsätts för diffus belastning och det finns sura sulfatjordar i området. Härkmerifjärden är i kontakt med Lappfjärds åmynning via ett smalt sund. Detta syns bland annat i vattenkvaliteten, eftersom havsvattnet tidvis kan tränga in i sjön. Även fiskar stiger upp i sjön från havet. Därför avviker sjön från andra sjöar av motsvarande typ till sina egenskaper och av den anledningen är det svårt att ange dess status. Sjön är också vid och låg och därför blandas ytsediment med näringsämnen med vinden i vattnet, vilket grumlar vattnet och bland annat höjer fosforhalterna. Av de övriga sjöarna har Syndersjön klassificerats som av god status med utgångspunkt i Blomträsket bredvid som är av samma typ. Haapajärvi ligger i mitten av en odikad NATURA-myr, så med tanke på belastningen har den bedömts ha åtminstone god status. Även den ekologiska statusen för Peurajärvi, Tönijärvi, Stora och Lilla Sandjärv samt Tönijärvi är förmodligen god, eftersom de ligger i avrinningsområdets källor och det inte finns några stora belastare. Belastningen på Storsjöträsket beräknas enligt belastningarna vara större och det är sannolikt att sjön har högst måttlig status. Av sjöarna ingår Härkmerifjärden, Blomträsket, Syndersjön och Haapajärvi i NATURA 2000-nätverket.

Bedömning: Kangasjärvi har utmärkt, Haapajärvi, Blomträsket, Syndersjön, Peurajärvi, Tönijärvi, Stora Sandjärv och Lilla Sandjärv god och Härkmerifjärden och Storsjöträsket måttlig ekologisk status (bild 14.2.1).

Tabell 14.2.1b Klassificering av sjöarnas status i Storå-Lappfjärds ås och Tjöck ås avrinningsområde år 2019 (2012–2017), (G = Grunda, Hr = Humusrika, Hf = Humusfattiga sjöar). Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig, hymo = hydromorfologi.

Tabell 14.2.1c Uppgifter om vattenkvaliteten i sjöarna inom Storå-Lappfjärds ås och Tjöck ås området för åren 2012–2017. (Gh = Grunda humussjöar, Hr = Humusrika sjöar, Hf = Humusfattiga sjöar). HERTTA-miljödatabasen 2020. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande och D = dålig.

Det har inte skett några förändringar i den ekologiska statusen för sjöarna i planeringsområdet. Fosfor- och klorofyllhalterna i Kangasjärvi har stigit något och klassificeringen av fiskbeståndet och bottenfaunan i sjön har sjunkit från utmärkt till god. Blomträskets halter av näringsämnen och klorofyll har sjunkit på motsvarande sätt.

Bild 14.2.1 Den ekologiska statusen i vattenförekomsterna inom planeringsområdet för Storå-Lappfjärds å och Tjöck å.