14.3.1 Mål för förbättring av vattnens status under den tredje vattenvårdperioden

På samma sätt som under den andra planeringsomgången har också nu de betydande tryck, det vill säga faktorer som försämrar statusen, som vatten i sämre än gott tillstånd är utsatta för bedömts, men också det som orsakar det. På den här grunden kan man skilja de vattenförekomster där målet för vattenvården sannolikt uppfylls utan nya åtgärder, från dem där bevarandet eller uppnåendet av målstatusen kräver nya åtgärder. I tabell 14.3.1a presenteras betydande tryck i planeringsområdet Storå-Tjöck å. Detaljerad information finns i datasystemet för vattenförekomster, som kan nås via webbplatsen ”Vaikuta vesiin” (www.ymparisto.fi/vaikutavesiin > Vesienhoito).

Tabell 14.3.1a Betydande tryck på de klassificerade vattenförekomsterna i Storå-Tjöck ås planeringsområde (st.).

Målet är att bevara en utmärkt status i en (Kangasjärvi) och att bevara en god status i 13 vattenförekomster (7 sjöar och 6 åar) (tabell 14.3.1b). För de övriga är målet att uppnå en god status (Tabell 8.3.1b).

Tabell 14.3.1b Statusmålen för de ytvattenförekomster i Lappfjärds-Tjöck ås planeringsområde som har betraktats i åtgärdsprogrammet.

I planeringsområdet för Storå-Tjöck å har följande åar och sjöar inte god ekologisk status.

• Åar och älvar: Lappfjärds ås nedre lopp, Lillån, Tjöck å, Riipinluoma, Härkmeriå och Vikbäcken

• Sjöar: Härkmerifjärden

Dessutom kan man preliminärt anse att Bötoms och Peninluomas goda status riskerar att försämras.

Eutrofieringen och belastningen av suspenderade ämnen försämrar statusen för nästan alla granskade åar och sjöar. Jordmånens surhet försämrar särskilt statusen för små åar och älvar nära kusten (Lillån och Härkmeriå). Dessutom påverkar rensningar, bearbetning av strandzonen, vandringshinder och många andra strukturella faktorer statusen i flera vattenförekomster. I de övre delarna av åarna och älvarna är torvproduktionen lokalt en betydande belastare. 

För att uppnå god ekologisk status i planeringsområdet för Storå-Tjöck å krävs följande:

• En minskning av belastningen av näringsämnen och suspenderade ämnen i hela avrinningsområdet

• En minskning av skadliga surhetstillstånd i Tjöck å, Lappfjärds ås-Storås nedre lopp, Lillån och Härkmerifjärdens avrinningsområde.

• Förbättra fiskarnas vandringsmöjligheter och öka deras fortplantningsmöjligheter samt följa upp vidtagna åtgärder särskilt i Lappfjärds ås-Storås område.

• Minskning av skadliga situationer av lågvattenföring särskilt i Tjöck å

• Livsförhållandena för flodpärlmusslan ska tryggas i Lappfjärd-Storå.

• Åekosystemets funktion och mångfald, inklusive strandzonen, ska tryggas och förbättras i synnerhet när det gäller att förbättra tillståndet i medelstora och små åar.

• Den organiska belastningen av suspenderade ämnen och humus ska minskas särskilt i avrinningsområdets källflöden och i områden där det förekommer erosionskänsliga jordarter (Bötom å, Heikkilänjoki, Lillån ja Storå).

• Kvicksilverhalterna i fiskarna överskrider miljökvalitetsnormen enlig den riskbedömning som gjorts med utgångspunkt i långväga transporter och vattendragsområdets egenskaper i flera vattenförekomster i planeringsområdet. Kontrollen av halterna måste fortsätta.

Statusmål för åar

I några åar i åtgärdsområdet har god status redan uppnåtts. I dessa vattendrag förutsätter en förbättring eller upprätthållande av statusen att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. I en del av åarna måste belastningen minskas ytterligare. I dessa åar är fåran och den strandnära zonen vanligtvis relativt nära naturtillstånd, men koncentrationerna av näringsämnen och fasta partiklar kan vara förhöjda. Det strukturella tillståndet kan också kräva förbättring, till exempel avlägsnande av vandringshinder. Mål: En minskning av halterna av näringsämnen och suspenderade ämnen med 0–10 procent samt att värna om eller öka mångfalden i åar och älvar och tillhörande strandzon. En del av dem kan genom mindre åtgärder som minskar belastningen och sparar på strandnaturen till och med uppnå en utmärkt status. I en del av åarna behövs det åtgärder för att säkerställa en sammanhängande å. Till dessa vattendrag hör Heikkilänjoki, Storå, Metsäjoki, Pajuluoma och Peninluoma.

Lappfjärds å är en av ett fåtal havsöringsåar i Finland, ett vattendrag som på grund av sina naturvärden har utsetts till NATURA-programmet och till spetsobjekt i fiskevattendirektivet, och därför har man betonat de naturekonomiska och fiskeriekonomiska målen. Därför är det motiverat att sätta upp målet om en utmärkt status för Storå och Heikkilänjoki.

En del av de små och medelstora åarna belastas så mycket av jord- och skogsbruket, torvproduktionen och delvis också av till exempel tätorternas avloppsvatten att god status inte har uppnåtts, eller så är statusen tydligt hotad. I åarna kan det också förekomma strukturella förändringar, såsom rensningar och dammar. Utöver näringshalterna är problemet med vattenkvaliteten och den ekologiska statusen humus och (organiska) fasta partiklar. I en del av åarna kan man dock uppnå god status genom rimliga åtgärder. Mål: Minska koncentrationerna av näringsämnen, fasta partiklar och humus med 20–40 procent. Den ekologiska statusen kan också förbättras genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen, vilket också minskar spridningen av fasta partiklar i ån. Till dessa vattendrag hör Bötom å och Vikbäcken.

Tjöck å och Riipinluoma belastas kraftigt av jordbruket och delvis också av punktbelastning, men åfåran och dess stränder är i relativt naturligt tillstånd. Den ekologiska statusen är måttlig-otillfredsställande. För att uppnå en god status i dessa åar krävs en tydlig minskning av näringsbelastningen. Även om det också förekommer strukturella förändringar, till exempel rensningar och dammar, är de största utmaningarna uttryckligen förknippade med just belastningen av näringsämnen och suspenderade ämnen samt förekomsten av perioder med lågvattenföring, som ökar problemen med vattenkvaliteten. Mål: I åförekomsterna skulle en god status när det gäller eutrofieringen kunna uppnås genom att minska fosforhalten med 60–80 procent. Särskilt statusen i Riipinluoma är dåligt och belastar hela vattendraget. Samtidigt skulle också belastningen av suspenderade ämnen minska och vattenkvaliteten skulle inte längre utgöra ett hinder för god status. Med tanke på den ekologiska statusen är det viktigt att bevara fårans och strandzonens mångfald, liksom att avlägsna vandringshinder. Vattendragen Tjöck å och Riipinluoma.

Det är svårt att sätta upp mål för Lappfjärds ås nedre lopp, eftersom åns nedre lopp utsätts för vård- och användningstryck även när det gäller habitat- och översvämningsdirektivet. De centrala problemen med den ekologiska statusen är strukturella förändringar, såsom invallningar och rensningar, höga halter av näringsämnen och fasta partiklar vid översvämningar samt tidvis risk för försurning. Mål: Samordning av målen för översvämningsskyddet och vattenvården och hänsyn till naturvärdena på ett sätt som förbättrar vattnens ekologiska status, hålla ett pH-minimum över 5,5 under en längre period och minska fosforhalterna med 30 procent, vilket också främjar en minskning av belastningen av suspenderade partiklar, följa upp hur fiskvägen fungerar. Vattendrag: Lappfjärds ås nedre lopp

Det centrala problemet med åar som rinner i områden med alunjord är surheten. I planeringsområdet för Storå-Tjöck å lindrar den kraftiga grundvattenpåverkan surhetsskadorna, så situationen är inte lika dålig som på andra håll i Österbottens kustområde. När det gäller surheten har det under de senaste åren funnits gynnsamma tecken i utvecklingen, men det kan handla om en gynnsam period, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. För att förbättra statusen i åvattnet krävs i första hand att försurningen minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras samt vandringshinder avlägsnas. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. Mål: Ett pH-minimum över 5,5 under en längre period och en minskning av fosforhalterna med 20–40 procent samt en ökning av vattenorganismernas rörlighet.  Till dessa vattendrag hör Lillån och Härkmeriå.

Statusmål för sjöar

En god status i humussjöarna i åtgärdsområdet kräver beroende på sjötyp en klorofyllhalt under 20–25 µg/l och en fosforhalt under 40–45 µg/l. Sjöarna i området ligger i glesbygden, där belastningen är mindre än i övriga Österbotten. Därför har sjöarna relativt sett den bästa ekologiska statusen och delvis har målen redan uppnåtts. Även oklassificerade sjöar kan med utgångspunkt i en belastningsgranskning antas ha god status eller åtminstone nära det. Det största hotet mot sjöarna är organisk belastning och långvariga förändringar som kan ha lett till långsam förorening, igenväxning, en ökad vattenvegetation och syreproblem. Näringsämnen eller till exempel algblomningar är inte nödvändigtvis det största problemet. Härkmerifjärden är ett specialfall, eftersom den via sundet är kopplad till havet och därför är det problematiskt att typindela, klassificera och sätta upp mål för den. Sjön är också mycket grund i förhållande till sin storlek och därför har vattenmassan till stor del att göra med botten. Blomträsket, Haapajärvi, Härkmerifjärden och Syndersjön hör till NATURA-nätverket och därför ska naturskyddsvärdena beaktas i restaureringsmålen. Mål: Minska den organiska belastningen i Peurajärvi, Haapajärvi, Blomträsket, Syndersjön, Stora och Lilla Sandjärv, vilket samtidigt också bidrar till en minskning av näringsbelastningen. I Härkmerifjärden också minska näringsbelastningen (30 procent) och surhetsrisken. I de sjöar som hör till NATURA-nätverket ska åtgärderna för att uppnå en god status samordnas med kraven i naturdirektivet.

Av de humusfattiga sjöarna har Kangasjärvi en utmärkt status. Sjöarna med klart vatten är dock känsliga för belastning och Tönijärvi, som har ett större avrinningsområde, har troligtvis drabbats av belastningen. Mål: I Kangasjärvi är målet att upprätthålla en utmärkt status. Tönijärvi har inte kunnat klassificeras, men den organiska belastningen måste minskas eftersom det finns dikning och skogsbruk i avrinningsområdet.