15.1 Inledning

Österbottens kust – ett unikt område

Planeringsområdet består av kustvatten samt små åar och sjöar i kustområdet, som inte hör till planeringsområdena för huvudvattendragen i åtgärdsprogrammet för vattenvården i området för NTM-centralen i Södra Österbotten. Dessutom kontrolleras avrinningsområden vid stränder och skärgårdsområden där det inte finns någon egen större flödesfåra ner i havet. Kännetecknande för dessa områden är landhöjning samt små vattendrag såsom laguner och glosjöar, särskilt i skärgården. För planeringen av vattenvården har 52 kustvattenförekomster, 16 å- och älvförekomster och 5 sjöförekomster avgränsats som ytvattenförekomster. Flador och glosjöar behandlas inte separat på grund av att vattenområdena är så små och den stora mängden av dessa. Det finns inte heller tillräckligt med information om flador och glosjöar för att bedöma den ekologiska statusen.

Hur mår Österbottens kustområde?

Ett centralt problem vid kusten och i de små åarna och älvarna som mynnar där är eutrofiering och försurning. Eutrofieringen syns särskilt i innerskärgården i städernas och åarnas influensområde. De metaller som åarna och älvarna för med sig lämnas kvar i bottensedimentet i å- och älvmynningarna och kan skada bland annat områdets bottenfauna.

Vattenbyggande och muddringar i hamnar, farleder och småbåtsleder har förändrat vattenområdets struktur på vissa ställen. Strukturella förändringar och diffus belastning utgör även hot mot områdets flador och glosjöar, som är fiskeriekonomiskt viktiga.

De små åarna och älvarna i området rinner genom jordbruksdominerade områden och därför blir påverkan av belastningen från jordbruket stor. Deras största problem är dock surheten. Huvudparten av åkrarna i området ligger på effektivt torrlagda sura sulfatjordar. Det finns också pälsfarmer i området. En relativt stor del av åarna i planeringsområdet har rensats och rätats ut bland annat för markdräneringens behov.

Hur kan man uppnå god status?

För att uppnå en god ekologisk status krävs det att halten av näringsämnen och suspenderade ämnen vid Österbottens kust och i vattenförekomsterna i området med små vattendrag sänks och att surhetstopparna minskar samt att de höga metallhalterna i vattendragen samtidigt minskar så att det inte längre förekommer fiskdöd och så att fiskbeståndet kan återställas i de vattendrag där det har försvunnit eller minskat på grund av surhet. Vandringsfiskar (sik, havsöring) och nejonöga ska kunna röra sig i åområdet och fiskarna ska ha tillräckligt med fortplantningsområden. Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner ska sparas och deras status ska förbättras där det är möjligt. De strukturella förändringarna i kustvattnen bör minskas genom att öka och bevara strandzonens mångfald. Den biologiska mångfalden och det fiskeriekonomiska värdet av flador och glosjöar bör ökas och bevaras.

Hur påverkar åtgärderna?

I området har man uppnått eller upprätthållit en god status för Karperöfjärden, Keskis träsk samt i kustvattenförekomsterna Mickelsörarna-Rödgrynnorna, Ritgrund-Norra gloppet, Valsörsgloppet, Utgrynnan-Molpehällorna, Himango-Karleby och Nykarleby yttre. För de övriga vattenförekomsterna uppnåddes inte statusmålet fram till 2020. Med de föreslagna åtgärderna för förvaltningsperioden 2022–2027 kan vattenförekomsternas ekologiska status förbättras. Man uppskattar att en god status uppnås senast före utgången av 2027 i 46 kustvattenförekomster, två sjöförekomster och 4 åvattenförekomster.  På grund av näringsbelastningen och surhetsproblemen behövs en förlängning för 11 åförekomster efter 2027.