15.1.3 Planering av havsförvaltningen

Havsförvaltningsplanen för Finlands havsområde syftar till att uppnå en god status i den marina miljön. Planen består av tre delar. Den första innehåller bedömningar av havets nuvarande tillstånd och goda status samt uppställande av miljömål och indikatorer och den andra består av ett övervakningsprogram. Den tredje delen omfattar åtgärdsprogrammet för Finlands territorialvatten och ekonomiska zon. Planeringsområdet omfattar också kustvatten som granskas inom vattenvården (bild 15.1.3). Eftersom vattenvården och havsvården har tydliga beröringspunkter och gemensamma mål, utarbetas planerna i ett nära samarbete.  Till området kring Österbottens kust och de små vattendragen hör delar av Bottenviken och Bottenhavet samt hela Kvarken. Dessa havsområden behandlas som egna havsområden i havsförvaltningsplanen.

Den marina miljöns status bedöms med hjälp av 11 kvalitativa deskriptorer för en god status. Statusen klassificeras antingen som god eller dålig. För varje deskriptor har man utarbetat definitioner för god status, vars utfall bedöms med hjälp av indikatorer. För indikatorerna har man antingen fastställt tröskelvärden för en god status eller gjort en beskrivning i ord eller en definition som bygger på en utvecklingstrend som beskriver uppnåendet av en god status. En del av indikatorerna har sammanställts gemensamt av HELCOMs medlemsländer, en del är nationella, och på dem tillämpas de deskriptorspecifika jämförelsegrunder och metodstandarder som Europeiska kommissionen fastställt. Skalan för statusbedömningen varierar beroende på deskriptor och indikator. För en del indikatorer görs bedömningen på havsområdesnivå och för en del på kustvattentypsnivå. Den senaste statusbedömningen gäller åren 2011–2016 (tabell 15.1.3). (Korpinen et al. 2018).

Bild 15.1.3 Området för Österbottens kust och små vattendrag samt havsvårdens område. Havsvårdens områden Bottenhavet och Bottenviken syns inte på kartan i sin helhet.

De allmänna miljömålen för havsvården och deras delmål utgör grunden för uppdateringen av åtgärdsprogrammet för havsvården (Laamanen et al, utkast). Målen för minskningen av näringsbelastningen och eutrofieringen är:

• Mål 1. NÄRallmän, Taket för fosfor- och kvävebelastningen underskrids och belastningen från fasta partiklar minskar.

• Mål 2. Delmål NÄR1, Belastningen från näringsämnen samt organiska och fasta ämnen i jord- och skogsbruket samt torvbrytningen minskar.

• Mål 3. Delmål NÄR2, Näringsbelastningen från vattenbruket hotar inte uppfyllelsen eller upprätthållandet av god miljöstatus.

• Mål 4. Delmål NÄR3, Luftburen kvävebelastning från sjöfarten och sjötrafiken minskar.

• Mål 5. Delmål NÄR4, Avloppsvattenbelastningen minskar 2018–2024

• Mål 6. Delmål NÄR5, Möjligheterna att kontrollera Östersjöns interna näringsdepåer förbättras.

Målen för att minska belastningen från skadliga ämnen är:

• Mål 7. Delmål ÄMNE1, Belastningen med kvicksilver, kadmium och nickel via vattendragen samt punktbelastningen på havet minskar.

• Mål 8. Delmål ÄMNE2, Nedfallet av kvicksilver, kadmium, dioxiner och polybromerade difenyletrar i Finlands havsområde minskar.

• Mål 9. Delmål ÄMNE3, Användningen av farliga prioriterade ämnen upphör och tillförseln utsläppen av dem i vattenmiljön minskar

• Mål 10. Mål 10. Delmål ÄMNE4, Förmågan att bekämpa olje- och kemikalieolyckor har säkerställts.

Tabell 15.1.3 Havsmiljökomponenternas status 2011–2016 i Finlands havsområden. I tabellen presenteras endast en del av deskriptioner. Föroreningar i matfisk, hydrologiska förändringar, främmande arter, kommersiell fisk, havsdäggdjur, havsfåglar och näringsvävar har också bedömts. Statusen i fråga om nedskräpning och undervattensbuller har inte bedömts.