15.3.1 Mål för förbättring av vattnens status under den tredje vattenvårdperioden

På samma sätt som under den andra planeringsomgången har också nu de betydande tryck, det vill säga faktorer som försämrar statusen, som vatten i sämre än gott tillstånd är utsatta för bedömts och vad som orsakar dem. På den här grunden kan man skilja de vattenförekomster där målet för vattenvården sannolikt uppfylls utan nya åtgärder, från dem där bevarandet eller uppnåendet av målstatusen kräver nya åtgärder. I tabell 15.3.1a presenteras betydande belastning i kustområdet. Detaljerad information finns i datasystemet för vattenförekomster, som kan nås via webbplatsen ”Vaikuta vesiin” (www.ymparisto.fi/vaikutavesiin > Vesienhoito). Utöver dessa belastningar finns det rikligt med växthus i området, vars effekter det inte finns närmare information om.  

Tabell 15.3.1a Betydande tryck på kustområdets vattenförekomster (sjöar, åar och älvar samt kusten och antalet sammanlagt) (st.).

Målet är att bevara en god status i 8 vattenförekomster: Karperöfjärden, Keskis träsk, Mickelsörarna-Rödgrynnorna, Ritgrund-Norra gloppet, Valsörsgloppet, Utgrynnan-Molpehällonra, Himango-Karleby, Nykarleby yttre (tabell 15.3.1b). För de övriga är målet att uppnå en god status. Enligt bedömningen av den ekologiska statusen har 65 vattenförekomster sämre än god status och deras mål är att uppnå en god status.

Tabell 15.3.1b Statusmålen för kustområdets ytvattenförekomster, som har granskats i planeringsområdet.

I kustområdet har följande kustvattenförekomster, åar och sjöar inte god ekologisk status (bild 15.2.1): 

• Åar och älvar: Malax å, Långån, Pannbäcken, Toby-Laihela ås nedre lopp, Toby-Laihela ås övre lopp, Kimo å, Kasaböle å, Harrström, Petalax å, Solf å, Karperöströmmen, Lappsunds å, Kaitajanoja, Vörå å, Munsala å, Socklotdiket.

• Sjöar: Röukasträsk, Hinjärv, Storsjöträsket

• Kustvatten: Monåfjärden-Kalotfjärvi, utanför Kyro älv, Hankmo-Värlax, Skinnarfjärden-Köklotfjärden, Revöfjärden, Bastufjärden (Söderudden), Högskärsviken, Gerby-Västervik-Iskmo, Södra stadsviken-Kråkfjärden, Sundoms inre skärgård, Stenskärsfjärden, Bergöfjärden, Halsö inre skärgård, Korshamnsfjärden-Storfjärden, Sommarösund, Östra gloppet, Replotfjärden, Gloppet, Bergö-Halsö, Rahja skärgård syd, Lohtajanselkä, Lochteå-Kelvi, Kelviå-Karleby, utanför Karleby, Larsmo skärgård, utanför Jakobstad, Hästbådafjärden, Andra sjön, Monäsviken, Tankar, Kallan, Harrströms skärgård, Norrnäs, Österfjärden (Nämpnäs), Järvöfjärden, Närpesfjärden, Pjelaxfjärden, Kristinestad väst, Kristinestad öst, Kristinestad syd, utanför Skaftung, Kilviken, Sideby udd, Korsnäs-Kaldonskär, Kaskö-Kristinestad, Kaskö-Sideby

Dessutom Mickelsörarna-Rödgrynnorna, Ritgrund-Norra gloppet, Valsörsgloppet, Utgrynnan-Molpehällorna, Himango-Karleby, Nykarleby yttre och Karperöfjärdens goda status kan anses vara i riskzonen för att försämras. 

För att uppnå en god ekologisk status bör följande uppnås vid landets kust och i de små vattendragen: 

• Näringshalten i vattenförekomsterna bör vara betydligt lägre. 

• Surhetstopparna i åarna och älvarna bör minskas och samtidigt ska de höga metallhalterna i vattendraget minskas så att fiskdöd inte längre förekommer och så att fiskbeståndet kan återställas i de delar av vattendraget där det har försvunnit eller gått tillbaka på grund av surheten. 

• Vandringsfiskar (sik, havsöring och nejonöga) ska kunna röra sig i åområdet och fiskarna ska ha tillräckligt med fortplantningsområden.  

• Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner ska sparas och deras status ska förbättras där det är möjligt.

• De strukturella förändringarna i kustvattnen bör minskas genom att öka och bevara strandzonens mångfald.

• Den biologiska mångfalden och det fiskeriekonomiska värdet av flador och glosjöar bör ökas och bevaras.

Statusmål

Statusmålen för de granskade vattenförekomsterna har till största delen satts utifrån halterna av totalfosfor, totalkväve och klorofyll a samt utifrån pH-värdet i vattnet. Man har uppskattat att det går att uppnå god status när de här variablerna är på gränsen mellan god och måttlig status i varje vattentyp. Utöver näringsämnena har man satt mål för hydrologin, morfologin och den kemiska statusen samt särskilda regionala mål för särskilda områden.

Näringshalten i vattenförekomsterna bör sjunka. Ett behov av att minska fosforbelastningen med över 50 procent finns i 5 kustvattenförekomster och 7 älvvattenförekomster. Ett behov av att minska fosforbelastningen är cirka 30–50 procent i 8 kustvattenförekomster och 3 å- och älvvattenförekomster. I nästan 40 kustvattenförekomster finns ett behov av att minska fosforbelastningen under 30 procent. På motsvarande sätt kan behovet av att minska klorofyllhalten bedömas. Behovet av att minska klorofyllhalten är 4–50 procent i ungefär hälften av kustvattenförekomsterna och över 50 procent i 13 kustvattenförekomster.  Surhetstopparna i de små åarna bör lindras och samtidigt bör man minska de höga metallhalterna i vattendragen.

Möjligheterna för vandringsfiskar (sik, havsöring) och nejonöga att leka i små åar och älvar i kustområdet måste förbättras.

Statusmål för kustvattnen

Utmaningen för kustvattnen är den allmänna eutrofieringen och de morfologiska förändringar som mänsklig verksamhet orsakar i vissa områden.

I ytterskärgården har en god ekologisk status och därmed målstatusen uppnåtts i Kvarken och Bottenviken med undantag av Tankars och Kallans vattenförekomster. För att uppnå och upprätthålla en god status behöver man för den yttre skärgårdens del vidta åtgärder både i avrinningsområdet och på internationell nivå. Behovet av att minska belastningen från dessa vattenområden är 10–30 procent för att uppnå målbilden 2027. I Bottenhavet är statusen sämre och de yttre kustvattnen har måttlig status. Området påverkas av den allmänna eutrofieringen av Bottenhavet och den fosfor som löses upp från djupet, men också av belastningen från insjöarna och avrinningsområdet. Målet är en minskning av belastningen på Bottenhavets yttre kustvatten med 10–30 procent för att uppnå målbilden 2027.

Alla vattenförekomster i innerskärgården har sämre ekologisk status än god status både i Bottenhavet, Kvarken och i Bottenviken och det uppskattade behovet av att minska näringsämnena i vattnen varierar beroende på vattenförekomst och är 30–50 procent eller över 50 procent beroende på belastning och område. Allmänt taget kan man säga att målen för minskningen av belastningen i tätorter och åmynningar är högre än i andra områden. Belastningsminskningarna i innerskärgården gäller i huvudsak belastningen från avrinningsområdet, och därför ska åtgärder riktas mot dem i hela avrinningsområdet.

Innerskärgården påverkas också av morfologiska förändringar i strandlinjen, såsom muddringar och invallningar. Att öka strandlinjens mångfald, restaurera havsvikar, flador och glosjöar är också centrala mål för den ekologiska statusen och förbättrar områdets biologiska mångfald och fiskeriekonomiska värde.

Statusmål för åar

Det centrala problemet med åar som rinner i områden med alunjord är surheten. Statusen för dessa åar är i regel endast otillfredsställande-dålig. När det gäller surheten har det under de senaste åren funnits gynnsamma tecken i utvecklingen, men det kan handla om en gynnsam period, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. För att förbättra statusen i detta område krävs i första hand att försurningen minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras samt vandringshinder avlägsnas. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. Det behövs också åtgärder som underlättar fiskvandringen. Mål: Ett pH-minimum över 5,5 under en längre period; en minskning av fosforbelastningen med 40–70 procent samt att ordna vattenorganismernas rörlighet.

Statusmål för sjöar

Statusen i Karperöfjärden påverkas tydligast av näringsbelastningen. Karperöfjärden har dock uppnått målstatus med tanke på både vattenkvaliteten och de ekologiska kvalitetsfaktorerna. Även i sjöns område har man genomfört olika projekt som fokuserar på att minska den externa och interna belastningen. Mål: En minskning av näringsbelastningen med < 10 procent samt ett livskraftigt och mångsidigt fiskbestånd. 

Det finns dåligt med klassificeringsdata för de övriga sjöarna i området, men med utgångspunkt i en belastningsgranskning utsätts de för belastning från jord- och skogsbruket samt för belastning från grundtorrläggning av sura sulfatjordar. Sjöarna har också lidit av belastning av fasta partiklar och humus som orsakats av skogsdikningar, som har sänkt sjöarna, orsakat uppslamning av bottnar gjort vattnet mörkare. Mål: Minska näringsbelastningen och den organiska belastningen. Dessa sjöar är Hinjärvi, Keskis träsk, Röukas träsk och Storsjöträsket.