16.2.1 Ytvattnens ekologiska status

Åar och älvar

Etseri- och Pihlajavesiområdet karakteriseras av sjöstråk. Mellan sjöarna finns korta åavsnitt och längre sammanhängande år är sällsynta. En del av å- och älvförkomsterna är bara några kilometer långa forsavsnitt mellan sjöarna. Den nedre delen av Etseristråten, Pakarinjoki, hör enligt typindelningen till de stora åarna i momarker (avrinningsområde större än 1 000 km², torvmarker mindre än 25 procent av arealen). De övriga åarna längs Etseristråten hör till största delen till de medelstora åarna och älvarna i torvmarker (avrinningsområde 100–1 000 km², torvmarker över 25 procent av avrinningsområdet). Längs Pihlajavesistråten finns det färre myrar och nästan alla åar hör till de medelstora åarna i momarker. Endast en del av bäckarna i det lilla vattendragsområdet på 10–100 km² är med i granskningen. 

Området kring Etseri- och Pihlajanvesistråten är relativt glest bebyggda skogs- och myrdominerade områden. Det finns ganska många sjöar, men det är en liten andel jordbruksmark. Vattendragsområdets egenskaper återspeglas i åarnas vattenkvalitet: vattnet är brunt och ibland ganska mörkt (tabell 16.2.1a). De utdikade myrarnas andel av vattendragsområdena är stor. Halterna av näringsämnen och fasta partiklar är dock genomgående mycket låga, även om de är något högre än jämförelsevärdena i naturligt tillstånd. I området finns många sjöar där näringsämnen från vattendragsområdena ovanför sedimenteras, vilket i sin tur minskar halterna i åarna nedanför. Åarna i området har tidigare i viss utsträckning rensats, till exempel för flottning. I några större forsar finns ett kraftverk som stänger av ån. Å andra sidan har en del av åarna och forsarna restaurerats för fiskeriekonomiska behov.

I planeringsområdet finns det dock också mycket värdefull och välbevarad strömmande vattennatur. Trots den mörka färgen är vattenkvaliteten i övrigt mycket god. En stor del av Pihlajavesistråten hör till Natura 2000-nätverket.

Tabell 16.2.1a Uppgifter om vattenkvaliteten och de biologiska kvalitetsfaktorerna i åarna och älvarna inom Etseristråtens och Pihlajavesistråtens avrinningsområde för åren 2012–2017 (S = stor, M = medelstor, L = liten, t = åar/älvar på torvmark, k = åar/älvar på momark. Det log-modifierade medelvärdet för pH årsminimum. (HERTTA-registret 2020).  H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande och D = dålig, hymo = hydromorfologi.

Kolunjoki och Niemisjoki: Kolunjoki mynnar ut i Ähtärinjärvi från öster. I åns avrinningsområde finns det endast lite jordbruk, rikligt med torvproduktionsområden och rikligt med huvudsakligen dikad myr. Å andra sidan finns det också många små sjöar och myrar i naturtillstånd i avrinningsområdet. Åstråken har fåror i relativt gott skick. Vattnet i ån är mörkt, men ger i övrigt uttryck för en god status, fiskbeståndet har endast måttlig status.

Niemisjoki mynnar ut i Moksunjärvi nedanför Etseri. Niemisjoki delas in i två avsnitt på båda sidor om Niemisjärvi-Pemu. I åns avrinningsområde finns det gott om sjöar som jämnar ut vattenkvaliteten i ån. I avrinningsområdet finns det rikligt med torvproduktion, skogsbruk och dikad myr, men området är mycket glest bebyggt och därför är den övriga belastningen tämligen liten. Näringshalterna i Niemisjoki ger uttryck för en god status och bottenfaunan för en utmärkt status. Ån är i tämligen gott skick och man har också gjort fiskeriekonomiska restaureringar i den. 

Bedömning: Kolunjoki har en måttlig och Niemisjoki har en god ekologisk status (bild 16.2.1). 

Åarna nedanför Ähtärinjärvi: Vattendragen längs Etseristråten mynnar ut söderut längs Inhanjoki och Pakarinjoki. Åarna är mycket korta partier mellan sjöarna. Inhanjokiförekomsten består av två åliknande avsnitt, Inhanjoki och Vääräkoski. Inhanjokis största problem är strukturella: Det finns kraftverk i ån och en regleringsdamm som fungerar som vandringshinder. Trots byggnadsgraden har ån dock inte betecknats som kraftigt modifierad. Pakarinjoki har inte dämts upp och ån är en viktigt områden för forsfiske. Pakarinjoki och Inhanjoki samlar in sitt vatten från ett stort avrinningsområde ovanför med gott om sjöar. Sjöarna jämnar ut och förbättrar vattenkvaliteten i åarna och älvarna, vilket trots den mörka färgen uttrycker en tämligen god status. Belastningen orsakas av jord- och skogsbruket, torvutvinningen i de övre avrinningsområdena samt avloppsvattnet från Etseri stad och industrin. Det finns ingen aktuell information om den tvådelade Myllypuro-Haapajoki. Ån har delvis rensats och belastas av jordbruket. Sjöarna ovanför är dock i mycket gott skick och i Myllypuro-Haapajoki har fiskeriekonomiska restaureringar och utplaneringar av öring genomförts.

Bedömning: Pakarinjoki och Myllypuro-Haapajoki har god och Inhanjoki måttlig ekologisk status (bild 16.2.1). 

Pihlajavesistråtens övre del: Ovanför Pihlajavesi finns en räcka av sjöar och tämligen korta åavsnitt mellan dem. Området är mycket glest bebott och det är därför mycket lite jordbruk där. De största belastarna är skogsbruket och torvproduktionen, som i synnerhet i avrinningsområdets källflöden är ganska många. I sin helhet är belastningen dock inte särskilt stor och näringshalterna visar på en god status. Halten av fasta partiklar är liten på grund av den stora mängden sjöar, däremot är vattnet mycket mörkt på grund av dominansen av myrar i avrinningsområdet. Åpartierna mellan sjöarna har i viss mån rensats och modifierats, och därför är deras hydromorfologiska status endast måttlig-otillfredsställande. Forsarna har dock också restaurerats. Av de ekologiska faktorerna uttrycker fiskbeståndet en otillfredsställande-utmärkt status. I åavsnitten förekommer även öring. Pihlajanvesistråten är en representativ vattenled och hör till stor del till nätverket av Natura 2000-skyddsområden. Dessutom är forsarna i avrinningsområdet skyddade genom forsskyddslagen.

Bedömning: Maso-Ryönänkoski, Liesjoki och Hirvijoki har måttlig och Mämmikoski-Kirkkokanava god ekologisk status (bild 16.2.1). 

Nedre delen av Pihlajanvesistråten: Nedanför Pihlajavesi fortsätter växelvis sjöar och åavsnitt ända fram till Uurasjärvi, som i sin tur strömmar via Siikasalmi till Tarjanne, som behandlas i åtgärdsprogrammet för Kumo älvs avrinningsområde. Alla separata åavsnitt är korta och hör till de medelstora åarna och älvarna i momarker. Kankijoki, som förenar sig med stråten från norr, är dock en lång älvliknande å i torvmarker. Området är mycket glest bebott och det är därför mycket lite jordbruk där. De största belastarna är skogsbruket och torvproduktionen, som i synnerhet i avrinningsområdets källflöpden är ganska många. I sin helhet är belastningen dock inte särskilt stor och sjöarna, särskilt Pihlajavesi, avsätter effektivt näringsämnen i sediment. Näringshalterna är mycket låga i åpartierna och återspeglar en god status. Vattnet är också klarare än i Kankijoki och halterna av fasta partiklar är lägre än i de övre delarna av stråten. Strukturellt har åarna god status, även om en del modifieringar har gjorts. Forsarna har också restaurerats. De ekologiska faktorerna visar för fiskbeståndets del på en otillfredsställande-utmärkt status och när det gäller påväxtalgerna och bottenfaunan på en god-utmärkt status. Öring förekommer på flera forsavsnitt. I Kankijokis avrinningsområde finns det färre sjöar och därmed fler myrar och torvproduktionsområden, och därför är också vattnen betydligt mörkare. Näringshalterna är dock låga, särskilt när det gäller fosfor. Ett större hot än näringshalterna i området är att vattnen blir mörkare. Pihlajanvesistråten är en representativ vattenled och hör till stor del till nätverket av NATURA 2000-skyddsområden. Dessutom är forsarna i avrinningsområdet skyddade genom forsskyddslagen.

Bedömning: Den ekologiska statusen är god i alla åar (bild 16.2.1).

Åarnas ekologiska status i planeringsområdet har i praktiken förblivit oförändrad. Klassificeringen av Liesjoki och Hirvijoki har dock ändrats på grund av det förändrade materialet. Även näringshalterna i strömmande vatten har varit i stort sett oförändrade mellan den andra och den tredje perioden. Fosforhalterna har varit något högre under den tredje perioden och kvävehalterna något lägre än under den andra vattenvårdperioden. Förändringarna har dock varit inom klassgränserna. Även humushalten i åarna har i praktiken förblivit oförändrad, vilket kan anses positivt mot bakgrund av den allmänna utvecklingen med brunare vatten.

Sjöar

I Etseri- och Pihlajavesiområdet finns det rikligt med olika typer av sjöar (tabell 16.2.1b) som tillsammans med de åavsnitt som förenar dem bildar vattenleder. De största sjöarna, som exempelvis Ähtärinjärvi, hör till de (djupa) humusrika sjöarna eller, som Pihlajavesi, till de medelstora humussjöarna. I området finns det också rikligt med små humussjöar, grunda humussjöar och grunda humusrika sjöar. Några sjöar längs Pihlajavesistråten har typbestämts som sjöar med kort uppehållstid.

Ähtärinjärvi, Välivesi, Hankavesi och Moksunjärvi: Ähtärinjärvi är den största och mest betydande sjön längs Etseristråten. Sjön hör till de (djupa) humusrika sjöarna. Söder om sjön förenas de strömmande sunden, men Välivesi, Hankavesi och Moksunjärvi har samma vattenstånd. Ähtärinjärvi och avrinningsområdet under det är relativt stort. Sjöarna ligger högt ovanför havsytan. Det finns en del jordbruk i de norra delarna av Ähtärinjärvi, men i övrigt inte mycket. Det finns också ganska lite bebyggelse, även om det å andra sidan finns relativt många sommarstugor.  På grund av den relativt begränsade belastningen i övrigt framhävs betydelsen av belastningen från skogsbruket och torvproduktionen för sjöarnas status. Myrarna i avrinningsområdet har också dikats mycket. Sjöarna regleras också för krafthushållningens behov. Vattnet i Ähtärinjärvi är brunt, men är när det gäller näringshalterna av bra kvalitet, till och med nästan utmärkt (tabell 16.2.1b och c). De ekologiska faktorerna visar för fiskbeståndets del på en utmärkt status och när det gäller påväxtalgerna och vattenvegetationen på en god status. Tecken på eutrofiering kan dock observeras, i och med att statusen för växtplankton endast är måttlig. Blågrönalgblomningar påträffas vid upprepade tillfällen i sjön. Ett problem med vattenkvaliteten är också att färgen mörknar. På grund av blomningarna av blågrönalger och fenomenet med mörkare vatten har Ähtärinjärvis status endast klassificerats som måttlig. Av samma anledning har även statusen för Välivesi, som ligger nedanför, klassificerats som måttlig.

Bedömning: Ähtärinjärvi och Välivesi måttlig, Moksunjärvi och Hankavesi god ekologisk status (bild 16.2.1).

Niemisvesi-Pemu: Den största sjön i Niemisjoki vattendrag är en tvådelad och ganska djup sjö, Niemisvesi-Pemu, som hör till de humusrika sjöarna. Ovanför sjön finns den grunda sjön Kortteinen och den örika sjön Kivijärvi. I Niemisjoki avrinningsområde finns det särskilt i källflödena rikligt med torvproduktion, skogsbruk och dikad myr, men området är mycket glest bebyggt och därför är den övriga belastningen tämligen liten. Sjöarna jämnar ut vattenkvaliteten längs stråten.  Niemisvesi-Pemus vatten ger uttryck för en utmärkt status för sin sjötyp då den är fattig på näringsämnen. Även de ekologiska faktorerna visar på en utmärkt status. Vattnet är dock tämligen mörkt. Halterna av näringsämnen och klorofyll i Kivijärvi och Kortteinen är något högre, men visar dock på en god status. Belastningen från avrinningsområdet ovanför riktas först mot den grunda Kivijärvi och är därför mottaglig särskilt för eutrofiering och miljöförändringar som orsakas av organisk belastning av suspenderade ämnen och humus. Valkeinens avrinningsområde i närheten av Niemisjoki är litet och belastningen är därmed liten. Sjön har klart vatten och dess vattenkvalitet och växtplankton visar på en god status.

Bedömning: Alla sjöar har god ekologisk status (bild 16.2.1).

Sjöarna nedanför Etseri: Nedanför Etseri finns en kedja av medelstora sjöar som förenas av åavsnitt. Sjöarna är mycket mörka och hör med undantag av Voilampi till de humusrika sjötyperna. Peränne, Ouluvesi och i synnerhet Iso Vehkajärvi är i hög grad av genomströmningstyp, vattnets uppehållstid torde enbart vara några dagar. Sjöarna belastas av hela det vidsträckta avrinningsområdet ovanför även av Etseri stad, och dessutom finns det jordbruk i närheten. Avrinningsområdet är dock glest bebyggt, med lite punktbelastning och jordbruk som helhet, och därför är den totala belastningen inte särskilt stor. Dessutom avsätter sjöarna ovanför näringsämnen i hög grad. Den största av sjöarna, Peränne, är en sjö med mörkt vatten, med ganska låga näringshalter och klorofyllhalter för sjötypen som till och med visar på en utmärkt status. Ouluvesi är av samma typ, men en grundare typ av sjö. Halterna av näringsämnen och klorofyll i Ouluvesi visar på en god-utmärkt status. Iso-Vehkajärvi får sitt vatten från Peränne och har klassificerats enligt det. Ett större problem än näringshalterna i sjöarna är att färgvärdena ökar. Voilampi, vars avrinningsområde är litet och avskilt från sjöarna, har klassificerats som av god ekologisk status.

Bedömning: Ouluvesi, Peränne, Iso Vehkajärvi och Voilampi har en god ekologisk status (bild 16.2.1).

Jauhojärvi samt Iso och Vähä Haapajärvi mynnar ut i Vähä-Peränne från väster. Sjöarna hör till de små humussjöarna, med undantag av Vähä-Haapajärvi, som är en grund humussjö. Sjöarnas avrinningsområde är mycket litet och därför är även belastningen ganska liten. Vähä-Haapajärvi är omgiven av åkrar och därför är belastningen större. Iso Haapajärvi är ganska djup, klar och näringsfattig. Vattenkvaliteten och resultaten av klorofyllmätningarna visar också på en god-utmärkt status.

Bedömning: God ekologisk status i alla sjöar. (bild 16.2.1).

Pihlajavesi: Den centrala sjön vid Pihlajanvesistråten är fragmentarisk till formen och är som mest cirka 20 meter djup. Sjön hör till de medelstora humussjöarna. Sjöns vatten kommer i huvudsak via Mämmijoki (Mämmikoski-Kirkkokanava). Sjöns avrinningsområde är mycket glesbefolkat med lite jordbruk. I och med att belastningen från jordbruket är liten framhävs belastningen från skogsbruket och torvproduktionen. I avrinningsområdets källflöden finns det flera torvproduktionsområden och rikligt med dikad myr. Belastningen är dock relativt liten i förhållande till sjöns storlek. Näringshalterna och de ekologiska kvalitetsfaktorerna uttrycker en god status.  Med tanke på att det är vatten i en stråt med betydande och representativa naturvärden har Pihlajavesistråten skyddats som en del av nätverket Natura 2000.

Bedömning: God ekologisk status (bild 16.2.1).

Källflödena i Pihlajanvesistråten: Ovanför Pihlajavesi finns ett antal sjöar av olika storlek och typ. En del av sjöarna har typbestämts som sjöar med kort uppehållstid, medan andra är humussjöar av olika typ. Sjöarnas avrinningsområde är mycket glesbefolkat med lite jordbruk. I och med att belastningen från jordbruket är liten framhävs belastningen från skogsbruket och torvproduktionen. I avrinningsområdets källflöden finns det flera torvproduktionsområden och rikligt med dikad myr. Den största av sjöarna är Liesjärvi, som hör till de medelstora humussjöarna. Näringshalterna i Liesjärvi har höjts något. Växtplanktonen visar endast på en måttlig status, medan fiskbeståndet visar på en utmärkt status. Halterna av näringsämnen i genomströmningssjöarna (Martinjärvi, Mämminjärvi, Köminjärvi) har ökat något till följd av belastningen och dessutom har man observerat igenslamning av botten i sjöarna. Vattenkvaliteten, fiskbeståndet och växtplanktonen illustrerar i huvudsak endast måttlig-god status i sjöarna. Vattenkvaliteten och de ekologiska faktorerna i Suojärvi uttrycker en måttlig-god status. På grund av sina naturvärden hör alla sjöar delvis till skyddsområdesnätverket Natura 2000.

Bedömning: Valkeajärvi utmärkt , Liesjärvi, Mämmijärvi och Suojärvi god, Martinjärvi och Köminjärvi måttlig ekologisk status (bild 16.2.1).

Uurasjärvi: Labyrintartade, örika och djupa (33 m) Uurasjärvi är den grundaste sjön längs Pihlajanvesistråten. Uurasjärvi avrinningsområde som hör till de humusrika sjöarna är mycket stort, nästan 700 km², vilket innebär att hela avrinningsarealen ovanför sjön belastas. Avrinningsområdet är dock glesbebyggt och jordbruket är ganska litet. Betydelsen av skogsbruket och torvproduktionen i avrinningsområdets övre delar framhävs som belastare. Sjöarna ovanför avsätter också mycket näringsämnen. På längre sikt kan ett större problem än näringsämnena vara humusbelastningen, som förändrar vattnets färg och därmed sjöns egenskaper och ekosystem. Växtplanktonen och vattenkvaliteten i Uurasjärvi ger i stort sett uttryck för en god status. Uurasjärvi har också värdefulla naturvärden och en del av den hör till skyddsområdesnätverket Natura 2000.

Bedömning: God ekologisk status (bild 16.2.1).

Sjöarna i neistråten: Mellan Pihlajavesi och Uurasjärvi finns ett antal sjöar av olika storlek och typ. Hankajärvi, Kuusijärvi och Jyrkeejärvi. Sjöarna är har typbestämts som sjöar med kort uppehållstid eller små humussjöar. Sjöarnas avrinningsområde är mycket glesbefolkat med lite jordbruk. I och med att belastningen från jordbruket är liten framhävs belastningen från skogsbruket och torvproduktionen. Avrinningsområdet är ganska sjörikt och sjöarna ovanför avsätter också näringsämnen. Sjöarna har brunt vatten, men näringshalterna är ganska låga och uttrycker god eller till och med utmärkt status. När det gäller växtplankton visar de på en god status. Hankajärvi och Kuusijärvi hör på grund av sina naturvärden till nätverket Natura 2000.

Bedömning: Alla sjöar har god ekologisk status (bild 16.2.1).

Tabell 16.2.1b Klassificering av sjöarnas status i Etseristråtens och Pihlajavesistråtens avrinningsområde år 2019 (G = Grund, L = Liten, M = Medelstor, h = humussjöar, Hr = Humusrika sjöar, Hf = humusfattiga sjöar, Lv = sjöar med kort genomströmningstid). H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. Hymo = hydromorfologi.

Tabell 16.2.1c Vattenkvalitetsuppgifterna under sommaren (1.6–30.9.) i sjöarna inom Etseristråtens och Pihlajavesistråtens avrinningsområde för åren 2012–2017 (Hertta 2020) (G = Grund, L = Liten, M = Medelstor, h = humussjö, Hr = Humusrik sjö, Hf = humusfattig sjö, Lv = sjöar med kort omsättningstid). H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig.

Den ekologiska statusen i sjöarna i området är i praktiken oförändrad. Ähtärinjärvis, Välivesis, Ouluvesis och Hautojärvis status har ändrats på grund av material eller klassificeringsprinciper. Inga stora förändringar har skett, men som helhet har fosfor- och i synnerhet kvävehalterna minskat något mellan den andra och tredje perioden, medan halterna av klorofyll a har stigit något och siktdjupet har minskat. Förändringarna har dock till största delen legat inom statusgränserna.

Bild 16.2.1 Den ekologiska statusen i vattenförekomsterna inom planeringsområdet för Etseri- och Pihlajavesistråten.