17.2.3 Marktäkt

Grundvattenärenden som gäller marktäkt behandlas i marktäktstillståndet (Marktäktslagen 555/1981 och statsrådets förordning om marktäkt 926/2005). För eftervård av marktäkter och marktäktsområden finns det en anvisning från miljöministeriet (Miljöministeriet 2020).  När man anhåller om tillstånd för marktäkt ska man presentera en marktäktsplan. Den ska bland annat ta hänsyn till de allmänna grundvattenförhållandena i området, eventuella vattentäkter och deras skyddszoner, grundvattnets högsta naturliga vattenstånd, eftervård av området samt andra åtgärder för att minska miljöolägenheter. Marktäkter på grundvattenområden förutsätter att tillståndsinnehavaren ordnar övervakning av grundvattnets nivåförändringar och eventuellt också kvalitetsförändringar på täktområdet. Uppföljningssystemet presenteras i tillståndsbestämmelserna. De som utför marktäkt och tillsynsmyndigheterna följer upp eventuell påverkan på grundvattnet av täktverksamheten under hela tiden som den pågår.

Tjockleken på skyddslagren vid grustäkt fastställs enligt den zonindelning som eventuellt ingår i skyddszonerna för vattentäkter eller i skyddsplanen för grundvattenområdet. Vid täktverksamhet utanför skyddszoner iakttas minimimålen för skyddslagrens tjocklek. I grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjningen och som lämpar sig för vattenförsörjning får marktäkt under grundvattenytan endast göras i särskilda fall, till exempel vid restaurering av gamla täktområden, när det handlar om fyllning och/eller fördjupning av befintliga grundvattendammar.

Eftervården av grustäktsområden är mer krävande än normalt i grundvattenområden. Genom eftervårdsåtgärder, såsom att snygga upp området, nytt ytmaterial och plantering av trädplantor, lindras konsekvenserna av marktäkten för grundvattnet genom att påskynda återställandet av växtligheten i området och bildandet av ett jordlager. Genomförandet av eftervården varierar och i SOKKA 3-projektet observerades i allmänhet tydliga avvikelser från tillståndsbestämmelserna i genomförandet och nivån på eftervården. Största delen av områdena hade utformats i enlighet med tillståndsbestämmelserna, men åtgärder som var viktiga med tanke på återställandet av växtligheten var helt eller delvis ogjorda i hälften av områdena.

Man strävar efter att i mån av möjlighet styra bort marktäkten från grundvattenområdena samt främja användningen av bergstensmaterial och ersättningsmaterial. Utöver de lagstadgade åtgärderna har man strävat efter att minska och förebygga riskerna för grundvattnet vid marktäkt med hjälp av de riksomfattande POSKI- och SOKKA-projekten. I de österbottniska landskapen har bedömningen av behovet av eftervård och restaurering av gamla marktäktsområden gjorts som en del av SOKKA-projektet. I projektet SOKKA 2 utreddes uppfyllandet av tillståndsvillkoren mer i detalj och betydande brister observerades särskilt när det gällde att iaktta täktdjupet. Laserskannat material visade sig vara en bra preliminär metod för kontroll av täktdjup. I SOKKA 3-projektet observerades det att det fanns brister i uppfyllandet av tillståndsvillkoren när det gällde den eftervård som ingick i marktäktstillståndet. Även POSKI-projektet, som har som mål att samordna grundvattenskyddet och stenmaterialförsörjningen, har genomförts i de österbottniska landskapen. POSKI-projektet i Södra Österbotten och Österbotten färdigställdes 1998 och uppdateras under den tredje planeringsperioden för vattenvården. Mellersta Österbottens POSKI-projekt blev klart 2009.

I landskapen Södra Österbotten och Österbotten uppdateras POSKI-projektet 2021–2023. Även i fortsättningen ska marktäktstillstånden omfatta uppföljning av grundvattennivån och vid behov även av grundvattnets kvalitet. Man ska också fästa uppmärksamhet vid övervakningen av täktdjupet och eftervården av täktområdena. Med hjälp av NTM-centralen kan det i vissa fall vara möjligt att genomföra projekt för restaurering av gamla marktäktsområden, men projektet måste också ha annan finansiering och restaureringen får inte medföra risk för förorening av grundvattnet.