-
- 2.1 Allmän beskrivning av området
-
2.2 Åar, sjöar och kustvatten
- 2.2.1 Vattenförekomster i Lestijokis, Pöntiönjokis, Lochteå ås, Viirretjokis och Koskenkylänjokis vattendragsområden
- 2.2.2 Vattenförekomster i Perho ås och Kelviå ås vattendragsområde
- 2.2.4 Vattenförekomster i Lappo ås vattendragsområde
- 2.2.5 Vattenförekomster i Kyro älvs vattendragsområde
- 2.2.6 Vattenförekomster i Närpes ås vattendragsområde
- 2.2.7 Vattenförekomster i Storå-Lappfjärds ås och Tjöck ås vattendragsområden
- 2.2.8 Vattenförekomster i kustvatten och små vattendrag
- 2.2.9 Vattenförekomster i Etseri- och Pihlajavesistråtens vattendragsområde
- 2.3 Grundvattenområden
-
- 3.1 Sammanfattning av verksamhet som försämrar vattnen
- 3.2 Bedömning av de faktorer som försämrar statusen
- 3.3 Effekter av klimatförändringen och extrema hydrologiska förhållanden
- 3.4 Intern belastning
- 3.5 Belastning på vattendragen
- 3.6. Försurning från marken
- 3.7 Ämnen och metaller som är skadliga för vattenmiljön
- 3.8. Vattentäkt från yt- och grundvatten
- 3.9 Hydrologiska och morfologiska förändringar
-
8 Lestijokis, Pöntiönjokis, Lochteå ås, Viirretjokis och Forsby åKoskenkylänjokis vattendragsområden
17.2.5 Skogsbruk
Skogslagen (1996/1093) kräver en hållbar skötsel av skogarna och beaktande av miljöfrågor inom skogsbruket. Riktlinjerna för vattenskyddet inom skogsbruket ingår i skogsvårdsrekommendationerna. På miljöskydds- och vattenlagstiftningen tillämpas förbud mot förorening och ändring av grundvatten. Åtgärder inom skogsbruket kräver i regel inte miljötillstånd.
Användningen av gödselmedel och växtskyddsmedel får inte medföra risk för förorening av grundvattnet och åtgärderna inom skogsbruket får inte leda till att grundvattnet rinner ut på ett skadligt sätt eller att grundvattnets kvalitet försämras. I viktiga grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning används inga växtskyddsmedel och i regel görs inte gödsling för trädbeståndets tillväxt och dikningsområdena restaureras i regel inte. I dessa grundvattenområden är bränning förbjuden som metod för behandling av markytan i samband med skogsförnyelse. Man undviker också kraftig markberedning, men vid behov kan till exempel endast lätt markberedning som avtäcker mineraljordens yta användas. Särskild uppmärksamhet fästs vid bekämpning av oljeskador orsakade av skogsmaskiner. Man bör inte röja nya åkrar i grundvattenområden.
Genom att planera åtgärderna inom skogsbruket kan man påverka den risk som de medför för grundvattnet och genom att följa skogsvårdens rekommendationer försvinner risken i praktiken helt. När man planerar åtgärder som avviker från rekommendationerna ska man beakta riskerna för grundvattnets kvalitet och överväga möjligheten att genomföra åtgärderna från fall till fall. Uppföljningen av jord- och skogsbrukets konsekvenser (så kallad MaaMet-uppföljning) görs i 25 grundvattenområden i de österbottniska landskapen. Avsikten är att utvidga övervakningen till sju grundvattenområden där det inte tidigare har funnits information om jord- och skogsbrukets inverkan på grundvattnets kvalitet.
Befintliga olägenheter av dikning kan elimineras till exempel genom att man ändrar avledningen av vatten eller förhindrar att ytvatten rinner ut i grundvattnet genom att täta eller täppa till diken. Under den tredje planeringsperioden föreslås förebyggande av olägenheter av dikning på basis av en expertbedömning för tre grundvattenområden (Rahkosenharju i Karleby/Ullava, Bredskär i Jakobstad och Marken i Nykarleby).