17.2.6 Förorenade markområden

I fortsättningen används termen sanering för restaurering av förorenade objekt och det finns anledning att understryka att vid behov renas även grundvatten. Åtgärden ”riskbedömning av ett förorenat markområde/grundvatten, saneningsplanering och sanering” görs av objekt som i datasystemet för markens tillstånd har statusen ”ska bedömas eller rengöras”. Åtgärden kan också föreslås för sådana objekt som ännu inte ingår i informationssystemet. En ny åtgärd som kan föreslås är en historisk utredning av de förorenande verksamheterna i området för att utreda föroreningskällorna i sådana fall där föroreningens ursprung än så länge är okänt.

I datasystemet för markens tillstånd hanteras markområden som misstänks eller konstaterats vara förorenade eller som redan sanerats. För statens forskningsprogram för förorenade markområden (programmet Maaperä kuntoon) prioriteras informationssystemets objekt med hjälp av en poängsättningsmodell (TUOPPI). Modellen har fokus på objekt i viktiga grundvattenområden. Urvalskriteriet för att komma med i forskningsprogrammet är också att den part som är ansvarig för saneringen inte är känd eller att ansvaret är oskäligt för den nuvarande fastighetsinnehavaren. Utsläpp som observerats i området gör undersökningar av objektet mer brådskande. För valet av objekt i statens restaureringsprogram och för restaureringssystemet har man utvecklat en poängsättningsmodell (KUPPI) vars andra utvecklingsversion är i testningsfasen. I modellen beaktas halterna av skadliga ämnen som hittats i området och deras egenskaper och man bedömer riskerna för transport, hälsa och miljö.

Enligt miljöskyddslagen (MSL 133 §) är den som genom sin verksamhet har orsakat förorening av mark eller grundvatten skyldig att sanera förorenad mark och förorenat grundvatten (förorenat område) och återställa marken och grundvattnet i ett sådant skick att risk eller olägenhet för hälsa eller miljö undanröjs.  Om det inte kan utredas vem som har förorenat marken eller om förorenaren inte kan förmås att uppfylla sin saneringsskyldighet och om föroreningen har skett med samtycke av områdets innehavare eller om innehavaren har eller borde ha känt till områdets tillstånd vid förvärvet, ska innehavaren sanera marken till den del som detta inte är uppenbart oskäligt.  Områdets innehavare ansvarar under samma förutsättningar också för sanering av förorenat grundvatten, om föroreningen har berott på förorening av marken i området i fråga. Om områdets innehavare inte kan åläggas att sanera den förorenade marken ska kommunen utreda saneringsbehovet och sanera marken på området. 

För objekt som förorenats med olja kan man numera ansöka om allmänt statsunderstöd för utredning och sanering av förorenade områden. Tidigare var de separata projekten för dessa objekt JASKA och ESKO, men efter 31.12.2020 tas inga nya ansökningar in.

För den tredje planeringsperioden föreslås det att föroreningsgraden i de österbottniska landskapens grundvattenområden utreds på åtta objekt i fem grundvattenområden. Det föreslås att en historisk utredning görs i ett grundvattenområde. Riskbedömning, saneringsplanering och rengöring av förorenade objekt föreslås för tre objekt i tre grundvattenområden (tabell 17.2.6). 

Tabell 17.2.6. De föreslagna åtgärderna för förorenade områden.