17.2.9 Vattentäkt

I ett vattentäktstillstånd som regionförvaltningsverket beviljat med stöd av vattenlagen fastställs den vattenmängd som får tas från vattentäkten utan att grundvattenområdets kvantitativa status äventyras och utan skadliga konsekvenser för miljön och naturförhållandena. Mängden vatten som de tillståndspliktiga grundvattentäkterna tar och konsekvenserna för miljön följs upp enligt kontrollprogram. Ibland görs man i samband med kontrollen också uppföljning av grundvattnets kvalitet i grundvattenområdet. Vid en grundvattentäkt övervakas alltid både mängden använt råvatten och råvattnets kvalitet genom ett analysurval anpassat till identifierade riskfaktorer för dess kvalitet.

Hälsoskyddsmyndigheten övervakar kvaliteten på det hushållsvatten som vattenverken levererar i enlighet med social- och hälsovårdsministeriets förordning (1352/2015). Kontrollundersökningarna gäller bland annat alla vattenverk som levererar minst 10 m³ vatten/dygn eller för minst 50 personers behov. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten bekräftar det program för kontrollundersökning som vattenverket föreslår. Man strävar efter att öka säkerheten i hela produktionskedjan för vattenförsörjning genom en obligatorisk säkerhetsplan för hushållsvatten (Water Safety Plan). Syftet med programmet är att identifiera riskerna i anslutning till verksamhetsmiljön och vattenproduktionskedjan för hela vattenproduktionen och att hantera riskerna för att trygga hushållsvattnets kvalitet (SHM 2020). Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten övervakar också hushållsvattnets kvalitet vid mindre anläggningar som levererar hushållsvatten i enlighet med social- och hälsovårdsministeriets förordning om kvalitetskrav på och kontrollundersökning av hushållsvatten i små enheter (401/2001).

Vattenlagen gör det möjligt för regionförvaltningsverket att inrätta skyddsområden för enskilda vattentäkter runtomkring vattentäkterna. Skyddsområdena bestäms av hälsoskäl eller för att bibehålla grundvattnets renhet. Skyddsområdena är indelade i när- och fjärrskyddszoner enligt grundvattnets flöde och uppskattad strömningstid. Under de senaste åren har man knappt ansökt om nya skyddsområden, men skyddsområdesförfarandet används fortfarande som skyddsmetod för grundvatten. I de österbottniska landskapen har man inrättat skyddsområden för 31 vattentäkter. Största delen av skyddsområdena har inrättats redan på 1980- och 1990-talen.

De kommunspecifika utvecklingsplanerna för vattentjänsterna hålls uppdaterade. I planerna presenteras vattenförsörjningen i kommunen, det fastställs i vilka områden en centraliserad vattenförsörjning ska byggas och i vilka områden behandlingen är på fastighetsägarens ansvar. Planerna ska innehålla uppgifter om lokala förhållanden, hot och de behov av särskild övervakning som dessa kräver. 

För den tredje vattenvårdsperioden har fyra grundvattenområden fastställts som riskområden för den kvantitativa statusen inom NTM-centralens område. Av dessa har endast den kvantitativa statusen i grundvattenområdet Smedsby-Kapellbacken i Vasa bedömts vara dålig. Åtgärder för att minska den överdrivna grundvattentäkten och få vattentäkten på en hållbar grund har redan inletts. På Patamäki i Karleby har man också planerat att sprida vattentäkten till ett annat åavsnitt för att minska grundvattentäkten från Patamäki. I grundvattenområdet Rahkosenharju i Karleby föreslås en åtgärd för hållbar vattenförsörjning för att man ska kunna bedöma hur vattentäkt och dikning påverkar sänkningen av grundvattenståndet. För området föreslås automatisk uppföljning av grundvattenståndet. I Marken-Åvists grundvattenområden i Nykarleby har grundvattnets kvantitativa status äventyrats på grund av dikningar, så åtgärderna inriktas enbart på att förebygga skador orsakade av dikningar.