2.2.1 Vattenförekomster i Lestijokis, Pöntiönjokis, Lochteå ås, Viirretjokis och Koskenkylänjokis vattendragsområden
För planeringen av vattenvården har fem sjö- och 16 å- och älvförekomster avgränsats i planeringsområdet (bilaga 1).
Huvudfåran och små åar
Lestijoki, som börjar i Lestijärvi, ligger huvudsakligen i landskapen Mellersta Österbotten och delvis i Norra Österbotten. Lestijokis huvudfåra, som klassificeras som en stor å/älv i sitt nedre lopp och som en medelstor älv eller i torvmarker i sitt övre lopp, är cirka 110 km lång. Lehtosenjoki, den största biälven som rinner ut från Lestijärvi vattendelarområde, är cirka 18 km lång. Förutom Lehtosenjoki är det bara några få biflöde som rinner ut i Lestijoki. Lestijokis avrinningsområde är 1 378 km2. Lestijokis avrinningsområde är tudelat: den övre delen av ån med sina källflöden rinner genom vildmarksområden med skog och myrmarker, medan den mellersta och nedre delen är ett typiskt österbottniskt ålandskap som korsar jordbruksslätterna. I Toholampiområdet rinner Lestijoki genom ett landskap som präglas av djupt urkarvad åker- och skogsmosaik.
I Lestijoki finns det havsöring, som klassificeras som akut hotad. Havsöringsstammen är den andra av de två som finnsi älvar som rinner ut i Bottenviken från den finska sidan. Stammen har vårdats bland annat genom att plantera ut havsöringsyngel odlade från moderfiskbeståndet ända till åns övre lopp. I älven leker också vandringssik och nejonöga. Även om nejonögonbeståndet och -fångsterna har minskat betydligt under de senaste årtiondena, har nejonögonen fortfarande ekonomisk betydelse för dem som fiskar i älvmynningen. Fiskvägen förbi Korpela kraftverksdamm i Kannus blev färdig 2014. En fiskeriekonomisk restaurering av Lestijoki i kommunerna Lestijärvi och Toholampi genomfördes 2004–2005. Restaureringsarbetet i Kannus- och Kalajoki-områdena färdigställdes under 2016. De lönsamma kräftbestånden i övre delen av Lestijoki och Lestijärvi förstördes av kräftpest 2010. De starka kräftbestånden i åns mellersta och nedre lopp försvann redan på 1980-talet.
Lestijoki skyddas med forsskyddslagen och hör också till skyddsprogrammen för vattendrag som kräver särskilt skydd (Project Aqua-objekt som godkänts av UNESCO). År 1989 utarbetades en naturekonomisk utvecklingsplan, ”Lestijoen vesistön luonnontaloudellinen kehittämissuunnitelma”, för Lestijoki vattendragsområde i samarbete mellan kommunerna, aktörerna och de statliga myndigheterna. Syftet med planen är att bevara vattendragets skyddsvärden, avlägsna och minska faktorer som försämrar vattendragets status och främja näringar som anpassar sig till vattendragets naturekonomiska användning.
Lestijoki hör till nätverket Natura 2000. Grunden för valet av Lestijoki till skyddsprogrammet är bland annat naturtyperna i bilaga I till habitatdirektivet; Fennoskandias åar och älvar i naturtillstånd, slättåar nedanför bergen, där det finns Ranunculios fluitantis och Callitricho-Batrachium-växtlighet, och å- och älvmynningar samt följande arter i bilaga II till habitatdirektivet; utter och nejonöga samt de flyttfåglar som regelbundet förekommer i Lestijoki. Dessutom nämns andra viktiga växt- och djurarter på datablanketten för Natura 2000. Lestijokis skyddsvärden kan tryggas med stöd av vattenlagen och forsskyddslagen. Samtidigt genomförs också den naturekonomiska utvecklingsplanen för Lestijoki vattendrag.
Pöntiönjoki och Viirretjoki är medelstora åar och älvar i torvmarker i Kannus- och Kalajoki-områdena. Pöntiönjoki är cirka 15 km lång och mynnar ut i Bottenviken norr om Himango. Vattendragsområdets areal är 207 km². Pöntiönjoki rensades på 1960-talet. Å- och älvstranden är fortfarande översvämningskänslig, till exempel på grund av översvämningar orsakade av isproppar. Viirretjoki är cirka 14 km lång och åmynningen är mycket grund. Ån rinner ut i Bottenviken mellan byarna Himango och Lochteå. Avrinningsområdets areal är 195 km². Ån rensades på 1960-talet. I åns nedre lopp förekommer det fortfarande tidvis problem med isproppar. Åarna har liten fiskeriekonomisk betydelse för på grund av låga vattennivåer, belastningen och sura sulfatjordar. Viirretjoki är också utsatt för punktbelastning. Lugnvattenområdena är svårt igenslammade och består i hög grad av syrefria sulfidbottnar. Nejonögat förökar sig dock i Pöntiönjoki och de fångas i ån under höstvandringen. Från havet stiger också lokala vandringsfiskar upp för att leka, bland annat gädda, lake och karpfiskar, som också fångas i ån.
Den lilla torvmarksån Lochteå å rinner genom Kannus- och Karlebyområdet. Lochteå å är cirka 11 km lång och mynnar ut i Bottenviken norr om Lochteå. Avrinningsområdets areal är 105 km². Ån rensades på 1950-, 1960- och 1990-talet. För att komma till rätta med problemen med översvämningar och grundtorrläggning i området inleddes 2015 arbetet med att rensa ån och diversifiera fåran. Restaureringen blev klar under 2016. Målet var också att restaurera den torrlagda sjön Pappilanlahti. Lochteå ås fiskeriekonomiska status är för närvarande dålig på grund av tidvis låga vattennivåer, rensningar, diffus belastning och punktbelastning samt sura sulfatjordar.
Koskenkylänjoki ligger i landskapet Mellersta Österbotten och rinner i Lochteåområdet i Karleby stad. Koskenkylänjoki är cirka 8 km lång och mynnar ut i Bottenviken vid Maringais. Avrinningsområdets areal är 78 km². Maringais bäck, som ligger i den övre delen av ån, har rensats. Åns avrinningsområde är fortfarande i behov av grundtorrläggning. Åns fiskeriekonomiska status är för närvarande dålig på grund av låga vattennivåer, rensningar, belastning och sura sulfatjordar.
Största sjöar
I Lestijoki vattendragsområde finns det relativt få sjöar och de ligger alla i avrinningsområdenas källområden, med undantag av Kirkkojärvi i Lestijokis mellersta lopp. Lestijärvi hör till de grunda humussjöarna, alla andra är av typen grunda humusrika sjöar.
Lestijärvi är den överlägset största sjön i området och den viktigaste sjön i hela Mellersta Österbotten, landskapssjön. Sjön är i relativt hög grad i naturtillstånd och regleras exempelvis inte. Sjön är också naturekonomiskt värdefull och en del av öarna är skyddade som en del av NATURA-nätverket. Sjön ligger i ett mycket glesbebyggt källområde i sitt avrinningsområde. Jordbrukets betydelse som belastare är ganska liten, vilket framhäver betydelsen av belastningen från skogsbruket. Myrar i avrinningsområdet har dikats ganska effektivt, även om det också finns områden i naturtillstånd. I början av 1960-talet var vattnet i Lestijärvi fortfarande klart och nästan drickbart. Vattenkvaliteten i Lestijärvi och sjöns status har tydligt förändrats till följd av mänsklig verksamhet. Den tydliga eutrofieringen av sjön började i slutet av 1960-talet. Tolonen (1984) bedömde att halten av organiska ämnen i Lestijärvis vatten har stigit, vilket syns i en höjning av de tidigare minimivärdena för vattnets färg (10 mg Pt/l), medan medelvärdena nu är cirka 70 mg Pt/l och maximivärdena över 100 mg Pt/l. Sjön har fortfarande ett bra siklöjebestånd, men siken trivs inte i sjön. I Lestijärvi bedrivs det yrkesfiske. Det finns cirka 500 fritidshus i området.
Lehtosenjärvi ligger precis invid storvattendelaren i Lestijokis källområde. Det är en representativ, obebyggd relativt liten sjö i Suomenselkä. Lehtosenjärvi ligger i ett område med granodioritberggrund. I sjön finns uddar och vikar i nordväst-sydostlig riktning samt småöar, som gör att det blir ganska mycket strandlinje i förhållande till sjöns storlek. I området finns också små dammar av näckrostyp och bäckar som rinner på våtmarker. Sjön Lehtosenjärvi är en humusrik liten sjö i vattendragsområdet, vars vattenkvalitet har förblivit nästan oförändrad, med undantag för humusbelastning orsakad av skogsdikningar. Sjön är också skyddad som en del av NATURA-nätverket.
Iso-Lemmistö är en grund, igenväxt sjö, som bäcken Pappilanpuro har sin början i. Den grunda sjön är känslig för belastning och det är troligt att belastningen från markanvändningen i vattendragsområdet har påskyndat igenväxningen av sjön.
Kirkkojärvi är en utvidgning av Lestijoki å i Toholampi. Sjön är tydligt av genomströmningstyp och dess vattenkvalitet och ekologiska status återspeglar tillståndet i Lestijokis mellersta del. Förhöjda kvicksilverhalter har uppmätts i abborre i sjön.
