2.2.2 Vattenförekomster i Perho ås och Kelviå ås vattendragsområde

För planeringen av vattenvården har 11 sjö- och 22 å- och älvförekomster avgränsats i planeringsområdet (bilaga 1).

Åar och älvar

Perho ås huvudfåra har sin början i de små sjöarna och dammarna i Suomenselkä. Källsjöarna ligger nästan 200 meter ovanför havsytan. Från källområdena rinner ån genom Perho kommun till Haapajärvi i Vetil, och fortsätter därifrån genom Kaustby kommun till sjögruppen i Perho ås mellersta del i Kronoby kommun. Härifrån rinner ån ut i Bottenviken på den norra sidan av Karleby. Huvudfåran är cirka 160 km lång. Den sammanlagda längden på biflödena Ullava å, Köyhäjoki, Patananjoki, Halso å, Venetjoki och Penninkijoki är nästan lika lång som själva huvudfåran. Perho ås vattendragsområde är 2 524 km² stort och har en sjöprocent på 3,4 procent. Åarna tillhör de små, medelstora och stora åarna i torvmarker.

Den fiskeriekonomiskt viktigaste fångsten i Perho är nejonöga. Varje år fångar cirka 15 fiskare 30 000–50 000 nejonögon i åmynningen. Även vandringssik, havsöring och lax stiger upp i ån för att leka. Åns egna värdefulla fiskbestånd gick förlorade redan på 1950- och 1960-talen till följd av omfattande vattendragsreglering och torrläggningsverksamhet. De nuvarande bestånden har huvudsakligen kommit till via utplanteringar. Under de senaste åren har antalet havsöringar som stiger upp i Perho å ökat. Uppskattningsvis hundratals havsöringar vandrar upp i ån för att leka, men man har ännu inte kunnat göra någon uppskattning av deras yngelproduktion. Fångsten av vandringssik i åmynningen är för närvarande cirka 3 000 kg och beståndet som stiger upp i ån består av några tusen individer. Kräftbeståndet i Perho ås nedre lopp förstördes i början av 1960-talet, eventuellt på grund av kräftpest eller förändringar i vattenkvaliteten. Det förekommer fortfarande kräftor i viss mån i vattendragen i åns övre lopp, men kräftfisket har inte längre någon ekonomisk betydelse i området.

En fiskeriekonomisk restaurering av Perho ås nedre lopp genomfördes 1999–2003. Andra restaureringar av vattendrag har gjorts bland annat i Halsuanjärvi, Ullavasjön, Norpanjärvi, Patananjärvi, Komanteenjärvi, Perho ås mellersta del och i Perho kommuns område i Perho å. År 2019 gjordes en kräftekonomisk restaurering och den nedre delen av Perho å återställdes som en del av skyldigheten att reglera vattendraget.

Kelviå å, en medelstor älv i torvmarksområde, ligger i Mellersta Österbottens län och rinner genom Kelviå kommuns område. Ån har sitt ursprung i myrområden på 90 m.ö.h och rinner ut i byn Ruotsalo ut i Katajalahti och mynnar därifrån ut i Bottenviken. Ån är cirka 27 km lång. Kelviå ås vattendragsområde har en yta på 321 km². Åns vattendragsområde är rikt på sura sulfatjordar, som täcker mer än 10 procent av området. Åns fiskeriekonomiska status är dålig på grund av dålig vattenkvalitet och rensningar. Väsentliga frågor i området Kelviå å är surhet, diffus belastning, översvämningar vid perioder av högvattenföring och låg vattennivå vid perioder av lågvattenföring.

De största sjöarna

Tre konstgjorda sjöar byggdes i vattendragsområdet på 1960-talet: Patana, Vissavesi och Venetjoki. De konstgjorda sjöarna har en total yta på 33 km² och en regleringsvolym på 86 miljoner m³. Andra reglerade sjöar är Halsuanjärvi (7,7 km²) och sjögruppen i mellersta loppet (8,7 km²). Den största sjön i vattendragsområdet är Ullavasjön med en yta på 15,5 km³. I vattendragsområdets källflöden finns ett antal relativt små grunda sjöar. Sjöarna belastas huvudsakligen av diffus belastning, där skogsbruket har störst betydelse i vattendragsområdets källflöden, medan åkerbruket är det viktigaste i det mellersta och nedre loppet. Alla sjöar i området är av den grunda humusrika typen.