2.2.4 Vattenförekomster i Lappo ås vattendragsområde

För planeringen av vattenvården har 25 sjö- och 24 å- och älvförekomster avgränsats i Lappo ås planeringsområde (bilaga 1).

Åar och älvar

Lappo ås huvudfåra är i de nedre och mellersta delarna en stor å i torvmarker och i de övre delarna en stor å i momarker. Lappo å börjar vid sammanflödet i Pahajoki som rinner via Kaidesoja och Sampsalampi från sjön Kaidesjärvi. Den övre delen av Lappo å rinner via Kuortaneenjärvi, och i centrala Lappo förenas älvens huvudfåra med Nurmo å, som är åns största förgrening. Lappo å rinner ut i havet i Nykarleby stad. På grund av tidigare översvämningar har huvudfåran i Lappo å rensats mellan Pouttu damm och Alahärmä. Stränderna har också vallats in cirka 17 km nedströms från Pouttu damm. Pouttu damm i Lappo byggdes 1991 för att höja vattennivån under perioder av lågvattenföring. Hourunkoski kraftverk i Lappo centrum orsakar inga betydande variationer i vattenföringen i ån.

Nurmonjoki är Lappo ås största förgrening med ett vattendragsområde på 865 km² (tabell 2.2). Nurmo å regleras för krafthushållningens behov. I Nurmo å rinner en del av vattnet längs inloppskanalen till den konstgjorda sjön Hirvijärvi, varifrån vattnet rinner tillbaka till Nurmo å via Hirvikoski kraftverk och dess utflödestunnel som sprängts in i berget. Nurmo ås vattendragsområde har en sjöprocent på 6,2 (Ekholm 1993). Nurmo å har huvudsakligen ler- och stenbotten. I Nurmo ås vattenfattiga fåra, som är cirka 15 km lång, har ett stort antal grunddammar byggts för att höja vattennivån under perioder av lågvattenföring. Korttidsregleringen påverkar Nurmo ås status, på avsnittet nedanför utflödestunneln vid Hirvikoski kraftverk.

Kauhava å rinner ut i Lappo å i mitten av åns nedre lopp. Åns avrinningsområde är 648 km². Åns näravrinningsområde har en sjöprocent på endast 0,65 (Ekholm 1993). I Kauhava å görs ingen korttidsreglering alls. Kauhava ås övre lopp belastas av skogsdikning och torvproduktion, vilket har gjort att vattnet är näringsrikt och mörkt (Nuotio 2008). Även annan diffus belastning har en betydande inverkan på näringsbelastningen. Den stora andelen sura sulfatjordar i åns nedre lopp försurar vattnet och sänker tidvis vattnets pH-värde till under 5.

De största sjöarna

Den största sjön i naturtillstånd i Lappo å är Kuortaneenjärvi, som är en viktig fritidsbostads- och rekreationssjö i Södra Österbotten. Kuortaneenjärvis avrinningsområde ligger i två kommuner, Alavos och Kuortanes, område. Avrinningsområdet ovanför sjön är 1 266 km², varav Kuortaneejärvis eget vattendragsområde är 432 km². Kuortaneenjärvi har en yta på 15 km² och ett medeldjup på 3,3 m. Det djupaste stället är 16 meter. Vattnets beräknade uppehållstid i Kuortaneenjärvi är endast cirka två månader. Av Kuortaneenjärvis markanvändning utgör åkermark 20 procent av avrinningsområdet och momarkskogar nästan 60 procent (Rautio och Aaltonen 2006). All verksamhet i vattendragsområdet, exempelvis bosättning, industri, jordbruk, boskapsuppfödning, pälsfarmar, skogsbruk och torvproduktion, påverkar vattenkvaliteten i Kuortaneenjärvi. En plan för ändring av regleringen sommartid har gjorts upp för Kuortaneenjärvi och ärendet har förts vidare till tillståndsbehandling. Ärendet har dock inte förts framåt på grund av jordbrukarnas motstånd.

Kuorasjärvi är en del av Nurmo ås vattendragsområde och ligger i Alavo stads område och delvis i Nurmoområdet i Seinäjoki stad. Det totala avrinningsområdet ovanför sjön är 248 km² och näravrinningsområdet 73 km². Sjön har en yta på 12 km² och har ett medeldjup på 2,3 meter. De viktigaste faktorerna som har försämrat vattenkvaliteten i Kuorasjärvi har varit jord- och skogsbruk, reglering av sjön och diffus belastning. För närvarande pågår en översyn av regleringen av Kuorasjärvi i syfte att anpassa regleringen bland annat till behoven av ökad rekreationsanvändning och för att uppmärksamma klimatförändringens effekter. Den beräknade uppehållstiden för vattnet i sjön Kuorasjärvi är drygt ett år.

Hirvijärvi och Varpula konstgjorda sjöar ligger i den centrala delen av Nurmo ås avrinningsområde. Den konstgjorda sjön Varpula byggdes 1962 och höjdes 1974 när den konstgjorda sjön Hirvijärvi färdigställdes (Hynynynen m.fl. 1993). Den konstgjorda sjön Varpula har en yta på cirka 4,1 km² och en regleringsvolym på 10,3 miljoner m³ (Haukilehto m.fl. 2011; Hertta 2013). Den teoretiska uppehållstiden i Varpula är 180 dagar. Hirvijärvi har en yta på cirka 14 km², en regleringsvolym på 44 miljoner m³ och en teoretisk uppehållstid på 120 dagar. Till Hirvijärvi leds vatten från Nurmo å till sjöns södra ände längs en inloppskanal, från Varpulabassängen via en regleringsdamm och via Tiisijärvi längs den byggda Tausnevafåran (Kalliolinna och Aaltonen 2003). Utloppstunneln från den konstgjorda sjön till Nurmo å börjar vid bassängens västra strand och i tunneln ligger Hirvikoski kraftverk.

Vattenkvaliteten i Hirvijärvi konstgjorda sjö är i stort sett densamma som i Nurmo å i allmänhet. Vattnet är näringsrikt, mörkt humusvatten med otillfredsställande eller dålig buffertkapacitet (Kalliolinna och Aaltonen 2003). Det råder tydlig syrebrist i bassängen under sommarskiktningen i augusti. Hirvijärvibassängen ökar på vintern halterna av humus och näringsämnen i vattnet i Nurmo ås nedre lopp, varvid också vattenkvaliteten i hela Lappo å försämras där åarna möts. Detta påverkas delvis också av korttidsregleringen vid Hirvikoski kraftverk, som ökar urlakningen och erosionen i Nurmo å.