2.3 Grundvattenområden

Med grundvattenförekomst avses vatten som lagrats i en mättad zon i porös och genomsläpplig mark eller i berggrund i form av en enhetlig förekomst. Grundvattenförekomstens struktur möjliggör betydande strömning av grundvatten eller betydande grundvattentäkt (i genomsnitt minst 10 m³/d). Som grundvattenområde avgränsas ett område som påverkar vattenkvaliteten eller vattenbildningen i grundvattenförekomsten.

I Finland är grundvattenområdena i huvudsak belägna i grus- och sandförekomster, såsom åsar och israndsbildningar. Avgränsningen av grundvattenområdena baserar sig på de hydrogeologiska egenskaperna hos mark- och berggrunden. Vid avgränsningen har man framför allt beaktat jordartssammansättningen i förekomsten, omfattningen av det hydrauliskt enhetliga området och vattengenomsläppligheten. Gränsen för grundvattenområdet anger det område som inverkar på vattenkvaliteten och vattenbildningen i grundvattenförekomsten. Dessutom har den del av grundvattenområdet som har god genomsläpplighet för vatten, dvs. där vattenbildningen sker, avgränsats särskilt så att genomsläppligheten för vatten i marken mellan markytan och grundvattenytan i detta område motsvarar åtminstone genomsläppligheten hos finsand.

Klassificeringen av grundvattenområdena bygger på grundvattenförekomstens användbarhet och behov av skydd. Grundvattenområdesklasserna är 1, 2 och E. Grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjningen, det vill säga grundvattenområden i klass 1, är grundvattenområden vars grundvatten används eller är avsett att användas som hushållsvatten, i andra anläggningar som levererar hushållsvatten eller förpackat hushållsvatten eller vid reservvattenförsörjning till exempel i specialsituationer inom vattenförsörjningen på mer än 10 m³/d eller för över 50 personers behov. Till klass 2, det vill säga övriga grundvattenområden lämpliga för vattenförsörjning, räknas ett område som till sin kapacitet och sina andra egenskaper skulle lämpa sig som grundvattenområde av klass 1, men som inte används och som hittills inte har planerats att användas för ovan nämnda användningsändamål. Grundvattnet ska i regel ha en kapacitet på över 100 m³/d för att området ska anses lämpa sig för samhällenas vattenförsörjning. Till klass E räknas grundvattenområden vars grundvatten ett betydande ytvattenssystem eller terrestra ekosystem som är skyddat med stöd av annan lagstiftning eller som är i naturtillstånd eller liknar naturtillstånd är direkt beroende av. Klass E kan förekomma ensamt eller som tilläggsmängd i ett grundvattenområde av klass 1 eller 2, varvid beteckningen 1E eller 2E används.

Lagen om avgränsning och klassificering av grundvattenområden (lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen 1299/2004, kap. 2 a) trädde i kraft 2015. Inom området för NTM-centralen i Södra Österbotten har grundvattenområden klassificerats i de ovan nämnda nya klasserna en kommun i taget sedan 2017, så grundvattenområdenas klasser avviker nu från tidigare vattenvårdsperioder. Alla grundvattenområden har gåtts igenom som om de hade klassificerats för första gången. Det totala antalet grundvattenområden inom området för NTM-centralen i Södra Österbotten har minskat när grundvattenområden med samma hydrogeologiska helhet har slagits samman. 68 områden som inte uppfyller kriterierna för klassificeringen som grundvattenområde har också avlägsnats från klassificeringen. Å andra sidan har 18 områden som inte tidigare varit grundvattenområden klassificerats som grundvattenområden. Av de nya klassificerade områdena är 10 punktvisa grundvattenområden och 8 regionala. Dessutom har det gjorts ändringar i grundvattenområdenas avgränsningar, om de utifrån nya undersökningar eller andra uppgifter har varit nödvändiga. Den sammanlagda arealen och kapaciteten för grundvattenområdena i Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Österbotten har inte förändrats nämnvärt jämfört med föregående planeringsperiod, eftersom de avlägsnade områdena har varit små till arealen och kapaciteten.

Finland har för närvarande ca 5 100 grundvattenområden som klassificerats av NTM-centralerna. Grundvattenområdena har avgränsats och klassificerats utifrån den senaste tillgängliga informationen, så i och med undersökningarna och förändringarna i vattenförsörjningen kan grundvattenområdenas avgränsningar och klasser ändras även i fortsättningen. Till exempel i och med att vattentäkten upphör kan ett grundvattenområde flyttas från klass 1 till klass 2 eller helt tas bort från klassificeringen, om det inte längre används som reservvattenkälla och dess kapacitet inte överstiger 100 m³/d, eller om man i och med att man börjar med vattentäkt kan höja grundvattenområdet från klass 2 till klass 1.

I det här åtgärdsprogrammet behandlas alla grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjningen inom området för NTM-centralen i Södra Österbotten och som lämpar sig för vattenförsörjning (bilaga 2) som helhet samt på en allmän nivå övriga grundvatten som är av väsentlig betydelse för ytvattnens status och landekosystemen. I området för NTM-centralen i Södra Österbotten finns det totalt 369 klassificerade grundvattenområden. Av dem är 250 är viktiga för vattenförsörjningen och 119 lämpliga för vattenförsörjning (tabell 2.3, bild 2.3). Jämfört med föregående planeringsperiod har antalet klassificerade grundvattenområden minskat i 93 grundvattenområden på grund av granskningarna av kartläggningen av grundvatten.

Tabell 2.3 Grundvattenområdena och mängden grundvatten som bildas i dessa områden inom NTM-centralen i Södra Österbottens område. 

Bild 2.3 Grundvattenområdena i NTM-centralen i Södra Österbottens verksamhetsområde.

I området för NTM-centralen i Södra Österbotten är grundvattentillgångarna ojämnt fördelade. De mest betydande grundvattentillgångarna finns i Kauhajoki, Storå, Kuortane, Alajärvi, Kronoby, Karleby och Lestijärvi. Situationen är sämst i Storkyro, Laihela, Seinäjoki och Vasa.