20 Slutord

Åtgärdsprogrammet för vattenvården vid NTM-centralen i Södra Österbotten är en del av vattenförvaltningsplanen för Västra vattenvårdsområdet för perioden 2022–2027. Till vattendragen i området hör en lång kustzon med skärgård, ådalar med få sjöar och sjöar som huvudsakligen ligger i vattendragens källområden. Avrinningsområdena domineras av torv och insjöarna är därför vanligtvis påverkade av humus. Kustvattnen karakteriseras av den kraftiga förändringen i salthalten mellan Bottenhavet och Bottenviken. En del av vattendragen i området har uppnått målstatus. Vattendrag med god och utmärkt status finns särskilt i avrinningsområdenas källflöden och i lågt belastade havsområden. Största delen av insjöarna och även vattenförekomsterna vid kusten har dock sämre status än god, en del till och med den sämsta statusen. Vattendragens status har inte förändrats väsentligt jämfört med den andra vattenvårdperioden (2016–2021). Surhetsskadorna i åar och älvar var dock lindrigare än tidigare och därför skedde åtminstone tillfällig förbättring av både den ekologiska och den kemiska statusen. Många grundvattenområden som omfattas av eller ligger nära bosättning är i riskzonen eller har till och med dålig status.

Vattendragens status i området försämras särskilt av diffus belastning, försurningsbelastning på grund av torrläggning av sulfidlera och skadliga ämnen som sköljs ut i vattnet samt strukturella förändringar i vattendragen, såsom dammar och rensningar. Den diffusa belastningen handlar främst om näringsämnen och fasta partiklar och påverkar särskilt starkt vattendragen i de jordbruksdominerade avrinningsområdena. När det gäller skogsbruket förekommer problem särskilt på marker som har mer torv där man bland annat har genomfört mycket skogsdikningar. De hinder för fiskarna att vandra som uppkommit när man byggt och reglerat vattendrag påverkar föröknings- och livsvillkoren i synnerhet för ädelfiskarna i vattenförvaltningsområdet, såsom lax och sik. Efter 1970-talet har man satsat stort på rening av avloppsvatten från industrier och tätorter och punktbelastningen är numera betydligt mindre än den diffusa belastningen. Det kan dock förekomma problem exempelvis vid perioder av lågvattenföring eller i samband med överlopp. Lokala vattenskyddsproblem orsakas också av bland annat torvproduktion, pälsdjursproduktion och fiskodling. Grundvattnets kvalitet äventyras av diffusa utsläpp och punktutsläpp från jordbruket, marktäkt, utsläpp från industri- och företagsverksamhet samt förorenade markområden, belastning från saltning av trafikleder samt utsläpp från bosättning.

Målet för vattenvården är att förbättra och upprätthålla både yt- och grundvattnens goda status. I en stor del av områdets ytvattenförekomster är avsikten att uppnå en god ekologisk status med de föreslagna åtgärderna senast före slutet av 2027. I en del vattenförekomster tar det dock längre tid att uppnå målet på grund av naturförhållandena. Detta beror bland annat på åkrarnas höga fosforhalter, vattenorganismernas långsamma återhämtning samt de långvariga olägenheter som torrläggningen av sura sulfatjordar orsakar. Det är svårt att uppnå statusmålen särskilt i de inre kustvattnen och i den inre skärgården samt i åar och älvar.

När det gäller ytvattnens kemiska status är uppnåendet av en god status beroende av internationella åtgärder och tillämpningen av miljökvalitetsnormer inom EU. Regionalt kan man påverka metallbelastningen från sura sulfatjordar. När det gäller grundvattnen har orsaken till en förlängning av tidsfristen varit att det förorenade vattnet har haft en så stor areal, reningen har varit långsam eller svår att genomföra eller utsläppskällan varit okänd. För grundvattnens del återställs den goda kemiska statusen ofta först under årens eller årtiondenas lopp.

Hos konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster sätts statusen i relation till den maximala potentialen. I särskilda områden, t.ex. sjöar och vattendrag som används för vattenförsörjningen och områden som ingår i programmet Natura 2000 beaktas dessutom de miljömål som följer av speciallagstiftning. Det är som mest utmanande att uppnå statusmålen i kraftigt eutrofierade vattendrag och i vattendrag på sura sulfatjordar vars kemiska status är sämre än god. Även strukturella förändringar kan försvåra uppnåendet av målen.

I planen ska alla åtgärder som behövs för att uppnå en god status i vattnen presenteras till fullo. Åtgärderna har fokuserats på de yt- och grundvatten vars status är sämre än god eller vars status riskerar att försämras. De föreslagna åtgärderna minskar eutrofieringen som orsakas av diffus belastning och punktbelastning i området, förbättrar vattnens strukturella status och minskar belastningen av skadliga ämnen. Genom åtgärder som gäller grundvatten tryggas grundvattnens kemiska och kvantitativa status bättre än tidigare och statusen förbättras i områden som redan har dålig status. 

Genomförandet av de föreslagna åtgärderna förbättrar på bred front både yt- och grundvattnens status, naturens mångfald samt förutsättningarna för vattenförsörjning och vattenanvändning, inkl. rekreationsanvändning. Skadliga fenomen, såsom algblomningar, fiskdöd och hygieniska skador minskar samtidigt som uppskattningen av vattendragen och deras bruksvärde ökar. Förutom att vattnens status förbättras har genomförandet av planen positiva konsekvenser för människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel, organismer, jordmån, samhällsstruktur, landskap och anpassning till klimatförändringen. För den biologiska mångfalden är åtgärderna inom vattenvården i regel positiva då de även bidrar till att trygga bevarandet av hotade arter. En justering av regleringen av vattendragen förbättrar vattnens ekologiska status och rekreationsvärde. Fiskeriekonomiska restaureringar, inklusive avlägsnande av vandringshinder, återställer naturliga fortplantningsområden och ökar naturens mångfald och fiskerihushållningens rekreationsvärde.

Genom åtgärderna tryggas och förbättras grundvattnets kvalitet och en tillräcklig mängd grundvatten. Genom de åtgärder som föreslagits för grundvattenområdena kan man trygga bevarandet av den befintliga goda statusen, en förbättring av den kemiska statusen och i grundvattenområden med dålig kemisk status en förbättring av statusen som kommer att uppnås med fördröjning. Åtgärderna ökar vattenförsörjningssäkerheten.

Genomförandet av åtgärderna kräver förutom arbete från myndigheternas sida även omfattande samarbete och deltagande samt självständighet och initiativrikedom från regionala aktörers, företags, organisationers och vanliga medborgares sida.