3.3 Effekter av klimatförändringen och extrema hydrologiska förhållanden

Klimatförändringens konsekvenser på vattentillgångarna, den övriga miljön och samhället uppskattas öka väsentligt mot slutet av seklet. Olika klimatscenarier har visat att Finlands medeltemperatur kommer att stiga och att även nederbörden förväntas öka (Veijalainen m.fl. 2020). Åtgärdsprogramområdet är ett område med få sjöar, vilket innebär att sjöarnas utjämnande inverkan på åarnas vattenföring är mindre än i mer sjörika områden.

De ökande regnen och den minskande snötäckta perioden kommer att öka urlakningen, så att näringsbelastningen på vattendragen kommer att öka om växttäcket inte binder näringsämnen i marken och det inte är någon tjäle i marken. Störtregnen kommer sannolikt att öka mer än medelnederbörden. Störtregnen kommer att öka relativt sett mest på vintern, men huvudparten av dem kommer fortfarande på sommaren. Å andra sidan påverkas ökningen av vinteravrinningen också av att snön smälter, då det inte nödvändigtvis längre finns ett permanent snötäcke på vintern. Sannolikheten för vinteröversvämningar kommer att öka. Sannolikheten för höstöversvämningar uppskattas också öka. Vårens avrinning och vattenföring minskar däremot när mängden smältvatten minskar, så sannolikheten för vårfloder minskar (bild 3.3). Eftersom man uppskattar att det i framtiden även kommer att förekomma snörika vintrar, även om det är mer sällan än i dag, kommer vårfloderna inte att försvinna helt. Den kortare isbelagda perioden på vintern ökar sannolikheten för kravisöversvämningar i åar som är utsatta för kravis. Å andra sidan kan en längre sommar förvärra torkan i å- och älvvattendragen under sensommaren. Klimatförändringen har stor inverkan på de hydrologiska förhållandena i insjöarna och framför allt på fördelningen av avrinning, vattenföring och vattenstånd under året. (Parjanne m.fl. 2020, Veijalainen m.fl. 2020)

Det är mycket svårt att särskilja klimatförändringens inverkan på vattenkvaliteten och de ekologiska faktorerna från andra faktorer, såsom markanvändning eller annan mänsklig verksamhet. Den stigande vattentemperaturen och därigenom längre vegetationsperioden kan öka vattendragens primärproduktion och eutrofieringen kan också öka. När avrinningen ökar så ökar även risken för urlakning, särskilt under vintermånaderna. När sannolikheten för hydrologiska extrema väderfenomen ökar, ökar sannolikt urlakningen av metaller och surhet från marken, särskilt i sura sulfatjordar. Detta kommer att göra att sannolikheten för att vattenekosystem och fiskar exponeras för giftiga metallföreningar ökar. Höga koncentrationer av giftiga metallföreningar kommer att förekomma även i fortsättningen, särskilt efter störtregn som följer på långa torra perioder. Man har observerat att klimatförändringen i genomsnitt förstärker fenomenet med ytvatten som mörknar, som beror på att mängden löst organiskt kol från markområden har ökat. Hur mycket vattnet mörknar påverkas också av jordart och markanvändning i vattendragsområdet. De förändrade temperaturförhållandena kan också förändra vattenorganismernas utbredning och förhållandet mellan artbeståndens storlek. (Veijalainen m.fl. 2020)

Även i kustområdena påverkar klimatförändringen näringsbelastningen, perioden med istäcke och vattentemperaturen. Särskilt under snöfattiga, tjälfria vintrar ökar mängden fasta partiklar och näringsämnen som åarna för med sig till kusten. Klimatförändringen kan också påverka havsvattnets salthalt och havsvattenståndet. Å andra sidan bedöms landhöjningen i kustområdena vara större än havsvattenståndets långsiktiga ökning (Veijalainen m.fl. 2020).

Bild 3.3 Simulerad daglig vattenföring i Kyro älv och dess variationsbredd under perioden 2010–2039 (övre bild) och perioden 2040–2069 (lägre bild) jämfört med referensperioden 1981–2010. Källa: Syke, ClimVeturi-projektet.

Klimatförändringens inverkan på grundvattenresurserna har undersökts mindre än inverkan på ytvattnen. Enligt beräkningarna stiger grundvattennivåerna under vintern och sjunker något under sensommaren (Veijalainen m.fl. 2012; Vienonen m.fl. 2012; Veijalainen m.fl. 2019). De lägsta grundvattennivåerna under sommaren och hösten sjunker allt lägre, särskilt i södra och mellersta Finland. De torra perioderna ökar riskerna och problemen för vattentjänsterna som är beroende av grundvattenresurserna (Vienonen m.fl. 2012). Under torra perioder kan grundvattnets flöde mot ytvattnen (så kallad bottenström) å andra sidan ha en betydande roll som utjämnare av vattenföringen och vattenståndet i ytvattenförekomster.

I stora grundvattenförekomster påverkar nederbördens och smältningens årstidsrytm mindre än i små. De lägsta nivåerna har förekommit i de allra största grundvattenförekomsterna med fördröjning först efter att ytvattnens torrperioder upphört. På grund av växtperioden och avdunstningen hamnar sommarregnen sällan i grundvattnet och påverkar därför oftast inte bildningen av grundvatten i någon större utsträckning. Höstens och vinterns regn och smältvatten fyller på grundvattenreserverna effektivt. Grundvattenbildningen beror förutom på vattensituationen även på tjälen. Tjäldjupet minskar i genomsnitt i och med klimatförändringen, mest i södra, sydvästra och västra Finland (klimatguiden.fi). Tjäldjupet påverkas förutom av köldsumman även av snömängden, vars minskning i sin tur kan öka tjälen. Variationen i tjäldjupet förblir stor särskilt under de närmaste årtiondena. (Veijalainen m.fl. 2020)

Höst- och vinterregnen förutspås öka, vilket kan leda till att grundvattnets kvalitet försämras. När jordmånen är vattenmättad kan smutsigt ytvatten filtreras mer än vanligt direkt till grundvattentäkternas brunnar. Växtskyddsmedel och metaboliter såsom koliforma bakterier och läkemedelsrester orsakar störst risk i ytavrinning och sipprande vatten. Risken ökar särskilt i sådana områden där grundvattenytan ligger nära markytan. Det kan förekomma problem i vattenkvaliteten också i små grundvattenförekomster, där de minskade grundvattenflödena leder till syrebrist och höga halter av upplöst järn och mangan samt andra metaller. Detta visade sig under torkan 2002–2003. Även 2018 var det ovanligt lite nederbörd: I de torraste områdena var nederbördsmängden endast en tredjedel av det normala. Enligt en enkät som genomfördes för vattenverken låg tyngdpunkten för effekterna av torkan och de åtgärder den föranledde på vattenverk som använder grundvatten som råvatten, av vilka grundvattennivåerna sjönk med två tredjedelar till följd av torkan (Vattenverksföreningen 2019). (Veijalainen m.fl. 2020)