3.9 Hydrologiska och morfologiska förändringar

Vattendragen i Södra Österbottens NTM-centrals område har förändrats under århundradena genom byggande, rensning, invallning och reglering. Åtgärderna syftade i första hand till att främja energihushållningen och översvämningsskyddet samt tidigare även flottningen. Alla de största vattendragen i området har dämts upp och tagits i bruk för vattenkraft. Betydande vattenkraftproduktion finns i Kyro älv, Lappo å, Esse å och Perho å. Dessutom finns det många gamla kvarnar och andra konstruktioner som påverkar strömförhållandena och organismernas möjligheter att röra sig fritt. Det finns 12 konstgjorda sjöar i området (tabell 3.9, bild 3.9) och de ligger i Närpes ås, Kyro älvs, Toby-Laihela ås, Lappo ås och Perho ås avrinningsområden. Till Molnträsket i Toby-Laihela ås avrinningsområde leds vatten från Kyro älv. Det finns 32 andra reglerade sjöar i området. Tiisijärvi-Hirvijärvi-mellandiket och den konstgjorda sjön Patanas påfyllnadskanal räknas som konstgjorda vattenförekomster. Det finns 18 vattenförekomster som betecknas som kraftigt modifierade. De ligger i Närpes ås, Kyro älvs, Lappo ås, Esse ås, Perho ås och Lestijokis vattendragsområden. Längs kusten finns tre uppdämda havsvikar (Västerfjärden, Larsmosjön och Öjasjön) som används för behoven av vattenförsörjning inom industrin. Många strukturella förändringar har också gjorts i hamnområdena utanför Kristinestad, Vasa, Jakobstad och Karleby. Översvämningskänsliga åar har rensats och vallats in. Nästan alla bäckar och mindre rinnande vatten i vattenförvaltningsområdet har rensats i samband med dräneringen av skogar och åkrar. Det har även förekommit omfattande dikning i området. I dag har flottningsstadgarna huvudsakligen upphävts och flottningslederna har iståndsatts.

Vattenbyggandet har ändrat vattendragens strukturella och hydrologiska status. Åtgärderna har också delvis påverkat vattenkvaliteten. På många ställen hindrar uppdämda åar och älvar strömlekande fisk och nejonögon från att stiga upp till fortplantningsområdena. Vattenståndet och vattenföringen i utbyggda vattendrag är annorlunda än i naturliga vatten. Kraftverken och kraftverksbassängerna täcker forsområdena. Rensningar som har utförts för översvämningsskydd och flottning har å sin sida förstört många forsavsnitt. Den strömlekande fiskens fortplantningsområden har nästan helt och hållet försvunnit, men levnadsförhållandena för arter som har anpassat sig till ett långsamt vattenflöde har å andra sidan förbättrats.

I många sjöar har strandzonen, som är viktig för den biologiska produktionen, förlorat sin produktionsförmåga på grund av vattenregleringen. Konsekvensernas intensitet beror på regleringsintervallen och på hur mycket vattennivån sjunker under vintern. Sänkning av vattenståndet under vintern och andra regleringsåtgärder som ändrar vattenståndets naturliga rytm stör fiskens reproduktion. Regleringen nöter också på strandzonen och försvårar uppkomsten av strandväxtlighet samt minskar mängden bottendjur. Regleringar av vattenståndet har ofta även positiva verkningar på vattnens ekologiska status eftersom man med regleringarna kan jämna ut extrema vattenförhållanden. På det här sättet kan man trygga bättre livsbetingelser för de vattenlevande organismerna under torra perioder och samtidigt minska de skadliga effekterna av stora översvämningar. Oftast har målet med regleringen av sjöar samt byggandet av konstgjorda sjöar och regleringen av dem varit produktion av vattenkraft och översvämningsskydd. Idag tar man i allt högre grad även hänsyn till andra mål, såsom vattnets ekologiska status och rekreationsanvändning, i utvecklingsprojekt och praxis i anslutning till reglering.

Tabell 3.9 De konstgjorda sjöarna i området för NTM-centralen i Södra Österbottens åtgärdsprogram och den på 1700-talet byggda Kotilammi, som inte behandlas i vattenvården som en konstgjord vattenförekomst.

Bild 3.9 Hydromorfologisk status i vattendrag samt konstgjorda och kraftigt modifierade vattendrag.