5.1 Bedömning av ekologisk status

Klassificeringen av vattnens ekologiska status beskriver tillståndet i våra vatten. Tonvikten i den ekologiska klassificeringen ligger på vattnens biologi, det vill säga på hur vattennaturen reagerar på förändringar i den mänskliga verksamheten. Vid bedömningen av effekterna av den mänskliga verksamheten är utgångspunkten de naturliga särdragen i respektive vatten. Man jämför exempelvis inte grunda humussjöar, vatten i ytterskärgården och vattendrag i momarker med varandra, utan varje typ har sitt eget målvärde. I den ekologiska klassificeringen delas ytvattnen alltså in i ytvattenkategorier (vattendrag, sjöar och kustvatten) och typindelas enligt sina naturliga egenskaper. För sjöar är typindelningskriterierna areal, medeldjup och naturligt färgvärde och för vattendrag vattendragsområdets areal och jordart. Typindelningen är en väsentlig del av den ekologiska klassificeringen eftersom varje typ har sitt eget referensvärde som sjön eller vattendraget som hör till typen jämförs med. På detta sätt jämförs till exempel inte en djup sjö med klart vatten med en grund och humushaltig sjö, utan både sjöarna har egna typspecifika referensvärden till exempel när det kommer till vattenkvaliteten eller förekomsten av vattenvegetation och dess arter. För planeringen av klassificeringen och åtgärder kallas sjöar och vattendrag för vattenförekomster. Typiskt sett utgör en sjö eller ett vattendrag en vattenförekomst, men större sjöar eller vattendrag har av olika orsaker delats upp i flera vattenförekomster. Denna uppdelning görs till exempel då vattendragens typindelning ändras då avrinningsområdet växer.

I den ekologiska klassificeringen av ytvatten indelas vattnen på basis av den ekologiska statusen i fem klasser: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. I bedömningen av ytvattnens ekologiska status ligger tonvikten på de biologiska kvalitetsfaktorerna (tabell 5.1). I klassificeringen jämförs värdena på de variabler som beskriver planktonalgernas, vattenväxternas, påväxtalgernas, bottendjurens och fiskarnas tillstånd med förhållanden där människans inverkan är obetydlig. En kvalitetsfaktors avvikelse från de naturliga värdena uttrycks i en ekologisk kvalitetskvot. Kvalitetsfaktorerna för vattnets fysikalisk-kemiska status och de hydromorfologiska faktorerna beaktas som faktorer som stöder bedömningen av den ekologiska statusen. Om uppgifterna om de biologiska kvalitetsfaktorerna är bristfälliga har en expertbedömning gjorts av vattnens status, där man beaktar de fysikalisk-kemiska och de hydromorfologiska faktorerna samt belastningen och annan modifierande verksamhet.

Tabell 5.1 Kvalitetsfaktorer som ska beaktas i den ekologiska klassificeringen av vattnen.

I den ekologiska klassificeringen beaktas alltså även andra faktorer som beror på mänsklig verksamhet och som påverkar vattendragens status, såsom vattenkvalitet, belastning samt olika strukturella förändringar som orsakas av vattenbyggande, såsom dammar och rensningar. Det är nödvändigt att göra en helhetsbedömning, eftersom biologiskt material ofta används endast i begränsad utsträckning eller endast på vissa ställen. Till exempel samlas prover som beskriver åarnas och älvarnas status in från forsar, vars representativitet i förhållande till hela åförekomsten inte nödvändigtvis alltid är den bästa möjliga. Forsarna kan endast representera en liten del av fårans längd. Dessutom uppvisar de ofta en bättre status än den övriga åfåran. De tillgängliga biologiska analyserna eller vattenkvalitetsanalyserna beskriver inte heller nödvändigtvis belastningen på ett visst vattendrag i så stor omfattning. Typologisystemet medför också vissa problem, till exempel innehåller vissa typer vattenförekomster av mycket olika storlek, vilket har konsekvenser både för fastställandet av både jämförelsevärden och för klassificeringssystemets känslighet när det gäller att upptäcka förändringar. En del av förändringarna, såsom ökningen av humushalten, är däremot sådana att de tillgängliga metoderna inte reagerar särskilt bra på dessa, eftersom de till en början inte har planerats för att upptäcka förändringen i fråga. De biologiska variablerna påverkas också av naturliga faktorer, till exempel temperaturförhållandena på sommaren, variationer i vattenföringen och vattenståndet samt olikheter som har naturliga orsaker på provtagningsplatserna (t.ex. bottnens kvalitet). Därför kan det förekomma variationer mellan olika platser eller olika år som inte beror på mänsklig verksamhet, utan som är naturliga.

Med stöd av den ekologiska klassificeringen får man dock en mycket bra och heltäckande bild av vattenförekomstens status bland annat genom att ta hänsyn till vattenkvaliteten och de strukturella förändringarna. Det kan också finnas stora variationer bakom det faktiska klassificeringsresultatet. Det kan till exempel vara så att en förekomst mätt med ett visst mätinstrument har god status och mätt med ett annat dålig status. Det kan bero på att metoderna inte fungerar, men det beror ofta också på att olika typer av miljöbelastning påverkar miljön på olika sätt. Därför är det viktigt att mer i detalj gå igenom klassificeringsmaterialet även för planeringen av åtgärderna. Man måste alltså kartlägga vilka faktorer som försämrar statusen och vilka som förbättrar den och planera vattenvårdsåtgärderna utifrån det. Ekologisk klassificering är ett verktyg för detta.

Den första bedömningen och klassificeringen av ytvattenstatusen i Finland slutfördes 2008, den andra 2013 och den tredje 2019. Den första klassificeringen byggde huvudsakligen på uppföljningsmaterialet för åren 2000–2007, den andra på uppföljningsmaterialet för 2006–2012 och den tredje på uppföljningsmaterialet för 2012–2017. Av kostnadsskäl har man varit tvungen att gallra bort uppföljningarna och därför har man i klassificeringen använt delvis överlappande material för att säkerställa representativiteten och jämförbarheten. Omfattningen på materialet som använts till klassificeringen varierar beroende på vattenförekomst. Klassificeringens bakgrundsinformation och klassificeringsnivån finns sparade i miljöförvaltningens datasystem för vattenförekomster. I grunderna till ett klassificeringsbeslut anges till exempel när den kalkylmässiga klassen har korrigerats genom en expertbedömning och vad korrigeringen baserar sig på. Detaljerade resultat av statusbedömningarna kan ses på Vattenkartan (http://paikkatieto.ymparisto.fi/vesikartta) och i systemet för hantering av miljöinformation Hertta, på finska (http://www.syke.fi/fi-FI/Avoin_tieto/Ymparistotietojarjestelmat).

Även om vattenförekomstens kvalitet skulle vara utmärkt enligt andra faktorer (biologi, hydrologisk-morfologiska faktorer, fysikalisk-kemiska faktorer), kan den ekologiska statusen klassificeras på sin höjd som måttlig, ifall den årliga genomsnittliga halten av ett enda skadligt ämne som valts ut nationellt överskrider miljökvalitetsnormen. Det bör observeras att även andra ämnen, för vilka det inte finns kvalitetsnormer, kan påverka den ekologiska statusen genom biologiska konsekvenser. Till exempel lågt pH-värde i vattnet, hög konduktivitet eller zinkhalt kan användas som tilläggsmotivering i den integrerade expertbedömningen av klassificeringsvariablerna och belastningen av mänsklig verksamhet på vattnen, för att man ska kunna fastställa den ekologiska statusklassen genom att påvisa de ifrågavarande faktorernas negativa konsekvenser för biologiska kvalitetsfaktorer. Klassificeringen av vattenförekomsten kan på sin höjd ändras till måttlig status på grund av dessa ämnen.

När man jämför klassificeringarna från olika år med varandra bör man observera att klassificeringssystemet har förändrats något. Materialet har delvis blivit mer omfattande, nya metoder har införts och användningen av materialet, klassificeringsgränserna och beräkningsmodellerna har utvecklats utifrån erfarenheter och ökad kunskap. Därför är klassificeringarna inte direkt jämförbara. Som en del av klassificeringsarbetet har man dock bedömt om en eventuell statusförändring mellan perioderna beror på bättre information, ändrade bedömningsgrunder eller material eller om det verkligen handlar om en förändring.

Klassificeringens tillförlitlighet och jämförbarhet påverkas också av klassificeringsnivån. Klassificeringen kan bygga på en ekologisk klassificering som bygger på ett omfattande eller begränsat material, en klassificering av vattenkvaliteten, en expertbedömning eller en bedömning som görs på grundval av andra förekomster. Alla klassificeringar har bedömts med hjälp av stödjande faktorer, såsom belastningsgranskning, så att de slutliga klassificeringsresultaten är jämförbara oberoende av mängden material. Antalet vattenförekomster som inte klassificerats på detta sätt har minskat, vilket är nödvändigt med tanke på utarbetandet av åtgärdsprogrammen.

Inom verksamhetsområdet för NTM-centralen i Södra Österbotten finns data från huvudparten av förekomsterna, men klassificeringsnivån varierar (bild 5.1). Cirka en tredjedel av förekomsterna (116) har klassificerats utifrån begränsat material, varvid man i allmänhet har använt en biologisk kvalitetsfaktor och information om vattenkvaliteten. Omfattande material som innefattar alla biologiska variabler har använts i ungefär en fjärdedel av förekomsterna (84). En del har klassificerats enbart utifrån vattenkvaliteten (33) och i en del har en expertbedömning (90) gjorts eller en förekomst klassificerats med hjälp av andra vattendrag av motsvarande typ, egenskaper och belastning (12). Några små förekomster (4) har inte klassificerats alls och exempelvis statusmålen har bedömts med utgångspunkt i andra förekomster i området.

Bild 5.1 Nivån på klassificeringen av vattenförekomster i åtgärdsprogramområdet för NTM-centralen Södra Österbotten.