5.2 Bedömning av statusen för konstgjorda och kraftigt modifierade vatten

I klassificeringen av konstgjorda och kraftigt modifierade vatten är den centrala frågan i hur hög grad det är möjligt att förbättra statusen med hydromorfologiska åtgärder. Växtplankton och påväxtalger samt vattenkvaliteten bedöms på samma sätt som i icke-modifierade vatten med hjälp av gränsvärdena för den ekologiska klassificeringen av ytvatten (Aroviita m.fl. 2019).

Referensförhållandena i vattenförekomster som betecknats som konstgjorda och kraftigt modifierade vatten bestäms genom att man uppskattar den bästa statusen som man kan uppnå genom åtgärderna, den maximala ekologiska potentialen. Miljömålet, god ekologisk potential, kan på basis av EU-anvisningarna för modifierade vatten fastställas på två från varandra betydligt avvikande sätt. I Finland används en enklare metod, där fastställandet av miljömålet sker utifrån vattnets nuvarande status.

Den slutliga ekologiska statusklassen hos en kraftigt modifierad vattenförekomst bestäms enligt den sämre faktorn: vattenkvaliteten eller den hydromorfologiska statusen. Den egentliga klassificeringen har utvecklats på följande sätt:

1) Först har man i möjligaste mån bedömt de allmänna förhållandena i fråga om vattenkvaliteten och statusklassen för växtplankton (sjöar) eller påväxtalger (vattendrag) enligt anvisningen för den ekologiska klassificeringen.

2) Därefter har man bedömt effekterna av de hydromorfologiska förbättringsåtgärderna på vattenväxterna, bottendjursfaunan och fiskbeståndet.

3) Slutligen har man fastställt statusklassen som det lägre av värdena i fas 1 respektive 2.