5.3 Bedömning av ytvattnens kemiska status

Vattenförekomstens kemiska status fastställs genom att man jämför halterna av ämnen som valts på EU-nivå med deras miljökvalitetsnormer. Om halten av ett ämne överskrider normen är den kemiska statusen sämre än god. Den kemiska statusen har bara två klasser.

Miljökvalitetsnormer har getts i statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (1022/2006, de senaste ändringarna 1090/2016). De bygger på EU-direktiv 2013/39/EU. Under den tredje klassificeringsperioden ingår 12 nya ämnesgrupper i klassificeringen av den kemiska statusen och miljökvalitetsnormen för många av de ämnen som tidigare ingick i klassificeringen har ändrats. På grund av att långvarig exponering är så skadligt har nio ämnen fått miljökvalitetsnorm för halten i fisk och två ämnen halten i blötdjur. För övriga ämnen har miljökvalitetsnormen fastställts som årsgenomsnittet av den halt som uppmätts i vattnet. För många ämnen finns också en norm för maxhalten i vatten som bygger på ämnets akuta skadlighet. De normer som fastställts för vatten är i övrigt för de totala halterna, men för metaller antingen för lösliga eller biotillgängliga halter. Av metallerna är miljökvalitetsnormerna för bly och nickel i insjöarna de halter som är biotillgängliga men lösliga i havsvatten. Biotillgänglighet innebär till exempel den del av den totala nickelhalten som är giftig och överförs till exempelvis fisk. Halten av biotillgänglig nickel påverkas däremot av bland annat vattnets pH, humushalt och hårdhet. När till exempel humushalten ökar minskar den biotillgängliga delen. Den biotillgängliga halten är alltså alltid lägre än den totala halten. Miljökvalitetsnormerna för kadmium är för lösliga halter i insjöar och havsvatten. Tolkningen av ändrade författningar och förekomsten av nya ämnen i miljön beskrivs i miljöförvaltningens rapporter (Kangas 2018 och Siimes m.fl. 2019).

Vattnets kemiska status är sämre än god i hela landet, till skillnad från föregående klassificeringsperiod. Det är en följd av ändringen av kvalitetsnormen för bromerade difenyletrar (PBDE), eftersom den nya miljökvalitetsnormen för fisk är betydligt strängare än den som tidigare fastställts för vatten. Som ett resultat av detta har alla vatten i området för NTM-centralen i Södra Österbotten sämre än god status. Det baseras huvudsakligen på en riskbedömning. Enligt mätningarna överskrids halterna i området för NTM-centralen i Södra Österbotten i fem kust- och två sjövattenförekomster.

När det gäller kvicksilverhalten i fisk är den kemiska statusen sämre än god i cirka 67 procent (217/323) av vattenförekomsterna i Södra Österbottens NTM-centrals område (bild 5.3a). I de vattendrag som det fanns mätuppgifter om överskred kvicksilverhalten gränsen i 10 och underskred den i 19 vattenförekomster. Dessutom var halten så hög i 18 vattenförekomster att man måste hålla den under uppsikt. I den föregående klassificeringen avgjordes vattenförekomstens kemiska status oftast av kvicksilverhalten i abborre och huvudparten av bedömningarna gjordes med en modell som bygger på en enkel vattenförekomsts läge (breddgrad) och typ (främst humushalten). Även under den tredje klassificeringsperioden baserades största delen av bedömningarna av kvicksilver på modellering. Fiskarnas kvicksilverhalter har under tidigare årtionden varit anmärkningsvärt höga i flera av de konstgjorda sjöarna i det område som hör till NTM-centralen i Södra Österbotten. Kvicksilverhalterna i fisk från gamla konstgjorda sjöar har sjunkit under de senaste åren. Däremot överskrider kvicksilverhalterna i fisk från vatten nedanom de konstgjorda sjöarna, I Perho å överskrider man på vissa ställen miljökvalitetsnormen. Inom området för NTM-centralen i Södra Österbotten finns det dessutom naturliga sjöar där man har uppmätt höga kvicksilverhalter i fiskar. I Finland uppskattar man att insjöfiskarnas kvicksilverhalter har stigit huvudsakligen på grund av luftburet kvicksilver. Höga kvicksilverhalter förekommer vanligen i vatten som är rika på humusföreningar, eftersom kvicksilver binds kraftigt till organiskt material. Man har uppskattat att de faktorer som orsakar utsköljning av humus ökar belastningen av kvicksilver. Det finns också sjöar med klart vatten i området där miljökvalitetsnormen för kvicksilverhalterna överskreds.

Den kemiska statusen är sämre än god när det gäller kadmiumhalten i vattnet för cirka 8 procent (27/323) och nickelhalten för 7 procent (22/323) av vattenförekomsterna i Södra Österbottens NTM-centrals område (bild 5.3b). Dessutom uppmättes halter av kadmium som bör hållas under uppsikt i åtta förekomster och nickel i sju. Kadmium och nickel kommer till största delen från sura sulfatjordar som bildades under Litorinahavets tid för cirka 4 000–8 000 år sedan och som mestadels ligger under 60 meters höjd. När grundvattennivån sjunker till följd av torrläggning och landhöjningen oxideras de olösliga sulfiderna i marken och omvandlas till sulfater som lätt sköljs ut i vattnet. Oxidationen av sulfider gör att det skapas vätejoner i marken som orsakar försurning. Till följd av kemiska reaktioner som binder vätejoner i marken frigörs metalljoner från marken. Avrinningsvattnen sköljer ut det material som frigjorts och bildats i det försurade jordlagret och försurningen i vattendragen. I värsta fall orsakar detta omfattande fiskdöd och utöver vattendragets sämre än goda kemiska status även långvariga skadliga förändringar i den ekologiska statusen.

Andra föreningar i form av halter av PFOS-föreningar (PFOS = delvis eller helt fluorerade organiska föreningar) som är så höga att de bör hållas under uppsikt uppmättes i två vattenförekomster. Förorenad mark, i synnerhet i områden där släckskum har använts, är numera sannolikt ett stort lager av PFOS-föreningar och den viktigaste utsläppskällan, varifrån det så småningom frigörs belastning på grund- och ytvattnen (https://www.ymparisto.fi/fi-fi/kulutus_ja_tuotanto/kemikaalien_ymparistoriskit/ymparistoon_paatyvat_haitalliset_aineet/perfluoratut_yhdisteet).

Bild 5.3a Överskridande och underskridande av miljökvalitetsnormerna för kvicksilver i ytvattenförekomster. 

Bild 5.3b Överskridande och underskridande av miljökvalitetsnormerna för nickel och kadmium i ytvattenförekomster.