6.3 Målen för den tredje planeringsperioden

Statusmålen för ytvattnen bestäms delvis av förhållandet mellan det uppskattade aktuella tillståndet och det tillstånd som uppskattas ligga nära det naturliga tillståndet i varje vattenförekomst. Statusmålet för vatten med hög status är hög och för dem med god status är målet god status. Målet för förekomster med sämre än god status är att de ska uppnå god status. God och hög status ska dessutom bevaras, så att statusen i sådana vatten inte försämras. 

Statusen i yt- och grundvatten är god när miljökvalitetsnormerna enligt klassificeringen har uppnåtts. Metoderna är skydd, förbättring och restaurering av yt- och grundvattnen. I konstgjorda och kraftigt modifierade vattenförekomster fastställs målstatus som god status i förhållande till den maximala ekologiska potentialen. Statusmålen för de här vattenförekomsterna som har modifierats genom byggande kan var lägre än för naturliga vatten. 

I målen för eutrofieringen har man beaktat gränsvärdet mellan en god och tillfredsställande klass för varje kust-, å- eller sjötyp. Statusmålen är för eutrofiering sommar- eller årsmedelvärden och för surhet genomsnittliga årliga minimivärden under en längre period. Målen för minskning av halterna av totalfosfor presenteras på bild 6.3. Behovet av minskning är störst i vattenförekomster där fosforhalten avviker mest från gränsen för god status enligt typ. Sådana vattendrag är i synnerhet kraftigt belastade åar och älvar samt flera vattenförekomster i den inre skärgården. En sämre status än målet kan dock bero på eutrofiering och surhet, men också på exempelvis strukturella förändringar eller humusbelastning och belastning av suspenderat material.

I vissa fall kan man avvika från miljömålen. Behovet av en förlängning av tidsfristen för att uppnå ett mål kan emellertid konstateras först efter att åtgärdernas planerats och åtgärdsförslagen granskats. Det är dock klart att man också under den här omgången blir tvungen att skjuta på tidsfristen för flera vattenförekomster. Tidsfristen för uppnåendet av målen kan på vissa villkor förlängas med 6 år. Exempelvis kräver den dåliga ekologiska och kemiska statusen i vattnen, som är en följd av de sura sulfatjordarna, alldeles tydligt förlängd tid på grund av bristen på användbara metoder. Det som inverkar på hur målen nås är å ena sidan också den långsamma responsen på åtgärderna i vattnen och å andra sidan de tillgängliga resurserna. För att garantera att målen uppnås behöver vi utöver resurser också tillräckligt effektiva styrmedel. Trots att måluppnåendet uppskattas dröja ska åtgärderna inledas omedelbart. De föreslagna förlängningarna av tidsfristerna behandlas i kapitel 19.1. För att förbättra ytvattnens status strävar man efter att i synnerhet påverka eutrofieringen, surheten och vattnens struktur (morfologi). Det finns behov av förbättringar när det gäller eutrofiering i hela området för vattenvården vid NTM-centralen i Södra Österbotten och behov kopplade till surhet särskilt i åar nära kusten.

Bild 6.3 Minskningsbehov av totalfosforhalten i ytvattenförekomsterna.