8.2.1. Ytvattnens ekologiska status

Åar och älvar

Lestijokis nedre och mellersta lopp från Sykäräinen i Toholampi till åmynningen hör till de stora åarna och älvarna i torvmarker. Lestijokis övre lopp, liksom exempelvis Lochteå å, Viirretjoki och Pöntiönjoki, hör till de medelstora åarna och älvarna i torvmarker (tabell 8.2.1a). De mindre åarna är små åar i torvmarker, med undantag av Salinoja, som är en liten å i momarker. Endast en del av bäckarna i det lilla vattendragsområdet på 10–100 km² är med i granskningen.

Lestijokis mellersta och nedre del, liksom några av dess biflöden, rinner genom jordbruksdominerade områden, vilket förstärker belastningen från jordbruket. Den totala andelen åkermark är dock lägre än i exempelvis i södra Österbotten. I vattendragsområdets källområden betonas skogsbrukets påverkan. De utdikade myrarnas andel av vattendragsområdena är stor. I Lestijokis nedre lopp och nära kusten är problemet också surheten, eftersom det förekommer sura sulfatjordar i området. Sulfatjordarnas andel av Lestijokis avrinningsområde är dock mindre än i många andra stora åar och älvar i Österbotten. Renat avloppsvatten från kommunala reningsverk släpps också ut i vattendrag. Det finns gott om pälsdjursuppfödning i området. I synnerhet åar och älvar nära kusten har rensats, vallats in och rätats ut för bland annat torrläggning, översvämningsskydd och energihushållning. Det har försämrat deras ekologiska status och är den viktigaste faktorn i vissa vattendrag. I Lestijoki finns Korpela vattenkraftverk, men en fiskväg har byggts i anslutning till ån. Å andra sidan är många av fårorna i området relativt naturliga, vilket tydligt förbättrar deras ekologiska status, till och med när belastningen är relativt kraftig. I medelstora och framför allt små åar är fårornas och strandzonens tillstånd ofta en viktigare faktor för den ekologiska statusen än näringsbelastningen. Åvattnen är till största delen bruna, men vattnet i den övre delen av Lestijoki är tämligen klart. Åarna i vattendragsområdets övre del är mörkare till färgen, medan halterna av suspenderade ämnen är som högst i Lestijokis bifåror och tidvis i mellersta och nedre loppet. I planeringsområdet finns det mycket värdefull och välbevarad strömmande vattennatur. Lestijoki hör i sin helhet till Natura-nätverket av skyddsområden och hör till de naturekonomiskt mest värdefulla vattendragen på nationell nivå. Det ursprungliga beståndet av havsöring i ån klassificeras som akut hotat.

Tabell 8.2.1a Uppgifter om vattenkvaliteten och de biologiska kvalitetsfaktorerna i åarna och älvarna inom området Lestijoki-Pöntiönjoki för åren 2012–2017 (HERTTA-registret). Typer av åar och älvar samt förkortningar: L = liten, M = medelstor, S = stor, m = åar/älvar på momark, t = åar/älvar på torvmark. Det log-modifierade medelvärdet för pH årsminimum. − = har inte kunnat bedömas. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig. * = små fasta partiklar, ** = kraftigt modifierad. Enheten för fast substans mg/l, hymo = hydromorfologi. 

Lestijokis nedre lopp: Den ekologiska statusen i Lestijokis nedre lopp klassificeras som god när det gäller biologi och tillfredsställande när det gäller vattenkvalitet. Ån är förorenad av diffus belastning och punktbelastning samt sura sulfatjordar nedströms. Flottningsrensningar och invallningar har i viss mån förändrat åns tillstånd, men som helhet är Lestijoki i mycket naturligt tillstånd, vilket syns som genom att den har en relativt god ekologisk status. Dammarna har också restaurerats. Fisket är i gott skick och i ån finns ett av de få inhemska havsöringsbestånden i Finland. Populationen minskar dock och är hotad, vilket är anledningen till att den stöds med hjälp av utplantering. Andra arter som stiger upp i ån för att leka är bland annat vandringssik och nejonöga. Dessutom förekommer även stensimpa, som är känslig för surhet, i åns nedre lopp. Diffus belastning och delvis även punktbelastning eutrofierar ån och vattenkvaliteten kännetecknas även av förhöjda näringshalter och, i synnerhet under översvämningar, av grumligt vatten. Den nedre delen av huvudfåran innehåller också effektivt grundtorrlagda sulfatjordar, och belastningen från dessa försurar ibland vattnet. Surhetsskadorna är dock klart mindre allvarliga och mer sporadiska än i andra stora åar i Österbotten. Med utgångspunkt i belastningen av näringsämnen och fasta partiklar kan den goda statusen i ån preliminärt anses hotad. På grund av sina naturvärden hör Lestijoki till nätverket NATURA-2000.

De små åarna Salinoja och Ypyänoja, som rinner ut i den nedre delen av Lestijoki i Kannus, har ganska naturliga fåror, men utsätts för relativt stora belastningar från bland annat jord- och skogsbruk och pälsdjursuppfödning. Fårorna strömmar i djupa sänkor med erosionskänslig jordmån, vilket kan leda till höga halter av fasta partiklar, särskilt vid översvämningsperioder. Fiskbeståndet i Salinoja ger uttryck för en utmärkt status. I Salinoja förekommer öring, men beståndet främjas genom utplanteringar, vilket förvränger klassificeringarna. Det finns inga klassificeringsuppgifter om Salinoja eller Ypyänoja under den tredje perioden, men man såvitt man vet har inte belastningarna eller vattendragens status förändrats.

Bedömning: Den nedre delen av Lestijoki har god ekologisk status, åarna Salinoja och Ypyänoja har måttlig ekologisk status (figur 8.2.1).

Lestijokis mellersta lopp: Lestijoki mellan Kannus och Sykäräinen i Toholampi förorenas i varierande grad av jord- och skogsbruket, avloppsvatten från bosättning och pälsdjursuppfödning. Ån har dock betydligt bättre vattenkvalitet än den nedre loppet: Det finns inga surhetsskador och näringshalterna visar till och med på en god status. Den goda vattenkvaliteten förklaras av den goda kvaliteten i Lestijokis övre lopp, eftersom belastningen ökar betydligt först nedanför Sykäräinen. Ån är i övrigt i ett tämligen naturligt tillstånd i mitten, förutom där Korpela kraftverk i Kannus stänger av ån. En fiskväg byggdes dock förbi dammen 2014. Det finns också dammen i Parkkikoski, som ibland utgör ett vandringshinder. Påväxtalger och bottendjur samt fiskbeståndet uttrycker måttlig-utmärkt status. I Lestijokis mellersta lopp förekommer bland annat öring och harr. På grund av belastningen av näringsämnen och fasta partiklar kan man dock anse att åns goda status är hotad. På grund av sina naturvärden hör Lestijoki till nätverket NATURA-2000.

I mitten av Lestijoki mynnar fyra mindre älvar ut: Sarkoja, Kivioja, Härkäoja och Mato-oja. Dessa bäckar rinner nedströms i jordbruksdominerade områden, i det övre loppet finns skog och myr. Det finns en hel del kraftigt dikade myrar, men det finns också myrar i naturtillstånd. Mato-oja har rensats kraftigt. Rensningarna av de övriga bäckarna har begränsats främst till det övre loppet, men som helhet är de som i naturtillstånd. Det finns inga klassificeringsuppgifter om vattendragen under den tredje perioden och man vet inte om belastningarna eller vattendragens status har förändrats med undantag av Kivioja, vars status har minskat måttligt på grund av nya rensningar. Fiskbeståndet i Sarkoja återspeglar en utmärkt status. I bäcken förekommer havsöring, även om den förstärks genom utplanteringar. Av metodologiska skäl har klassificeringen av Sarkaoja reviderats till måttlig. 

Bedömning: Den mellersta delen av Lestijoki har måttlig ekologisk status (bild 8.2.1). 

Lestijokis övre lopp: Lestijokis övre lopp är en av de mest värdefulla och naturliga åarna i hela Österbotten. Ån är i relativt naturligt tillstånd och vattnet från sjön Lestijärvi är av god kvalitet. Lestijärvi jämnar ut vattenkvaliteten och vattenföringen och därför är vattnet i Lestijoki nedanför mycket klart och vattenkvaliteten uttrycker god status, när det gäller fosforn till och med utmärkt. Alla biologiska kvalitetsfaktorer återspeglar på motsvarande sätt en utmärkt status. Till fiskbeståndet hör bland annat öring och harr. Åstränderna har skyddats i stor utsträckning och även denna del av Lestijoki hör till nätverket NATURA 2000. 

I Lestijokis källsjö, Lestijärvi, mynnar lilla Pappilanpuro och större Lehtosenjoki ut. Pappilanpuros källflöde börjar i sjön Iso-Lemmistö och förenas med andra bäckar och diken längre ner. Bäcken strömmar genom ett jordbruksdominerat område i de nedre delarna. Det finns inga klassificeringsuppgifter om ån under den tredje perioden, men såvitt man vet har inte belastningarna eller vattendragens status förändrats. Lehtosenjokis avrinningsområde, som börjar i Lehtosenjärvi och mynnar ut i Lestijärvis sydvästra hörn, är myrmarksdominerat. En del av myrarna har dikats, men det finns också gott om myrar i naturtillstånd. I vattendragsområdet finns också sjöar, men relativt få åkrar. Näringsbelastningen är relativt liten och vattenkvaliteten ger uttryck för en god status. Vattnet är dock tämligen mörkt och relativt surt. Påväxtalger och bottendjur samt fiskbeståndet uttrycker måttlig-utmärkt status och i ån förekommer bland annat öring. På grund av markanvändningen kan den goda statusen i Lehtosenjoki anses hotad. 

Bedömning: Lestijokis övre lopp har en utmärkt ekologisk status, medan Lehtosenjoki och Pappilanpuro har god status (bild 8.2.1). 

Små åar vid kusten: Norr och söder om Lestijoki mynnar fyra åar som hör till de små eller medelstora åarna i torvmarker ut i havet: Koskenkylänjoki, Lochteå å, Viirretjoki och Pöntiönjoki. Lochteå å och Viirretjoki belastas kraftigt av diffus belastning från jord- och skogsbruket, avloppsvatten från bebyggelse och bland annat avloppsvatten från pälsdjursuppfödning. Näringshalterna är mycket höga särskilt för fosfor och tidvis för kväve. Lochteå å rinner också genom relativt erosionskänslig mark, vilket innebär att koncentrationerna av fasta partiklar är höga under översvämningsperioder. Åarna ligger också i områden med sulfatjordar. Under den tredje perioden har försurningsproblemen i Lochteå å varit klart lindrigare än tidigare, men kadmiumhalterna har trots det överskridit miljökvalitetsnormerna. I Viirretjoki är förhållandena något bättre när det gäller surhet och kadmiumkoncentrationerna ligger under gränsvärdena (se 6.3). Åarna har också rensats och strandzonen har förlorat sitt naturtillstånd. De ekologiska kvalitetsfaktorerna återspeglar näringsbelastningens inverkan på påväxtalgerna och återspeglar en otillfredsställande status, i övrigt är den tillfredsställande-god. Pöntiönjoki är i bättre skick. Åns bottenfauna och påväxtalger uttrycker måttlig-god status, surhetsskadorna är mindre och näringshalterna uttrycker måttlig-otillfredsställande status. Nejonöga stiger upp i ån. Försurningsskadorna i Forsby å har under den tredje perioden varit mindre än tidigare.  Det finns dock fortfarande en risk för försurning.

Bedömning: Pöntiönjoki har måttlig, de övriga åarna otillfredsställande ekologisk status (bild 8.2.1).

Endast i två vattendragsområden i planeringsområdet ändrades den ekologiska statusen:

• Lohtajanjoki: dålig → otillfredsställande

• Kivioja: bra → måttlig

Dessutom ändrades statusen för Koskenkylänjoki, Pöntiönjoki och Sarkoja av materialrelaterade och metodologiska skäl och är nu mer tillförlitlig än tidigare.

I Lestijokis mellersta del och Lehtosenjoki sjönk fosforhalterna och i Lochteå å och Viirretjoki steg de. Det senare berodde på att surhetsskadorna minskade. Kvävehalterna sjönk i nästan alla åar. Humushalterna steg i Lochteå å och Viirretjoki och vittnar också om att surhetsskadorna minskat. Med undantag av förändringarna i syrehalten höll sig förändringarna huvudsakligen inom klassgränserna. I övrigt förblev humushalterna i stort sett oförändrade, vilket kan anses positivt mot bakgrund av den allmänna utvecklingen med brunare vatten.

Sjöar

I planeringsområdet finns det relativt få sjöar och de ligger alla i vattendragsområdenas källområden, med undantag av Kirkkojärvi i Lestijokis mellersta lopp. Stora Lestijärvi hör till de grunda humussjöarna, alla andra är till av typen grunda humusrika sjöar (tabell 8.2.1b). Pitkäjärvi ligger i Himanganjoki, de övriga sjöarna i Lestijokis vattendragsområde.

Sjöarna ligger till största delen vid vattendragsområdenas källområden, och därför framhävs skogsbrukets betydelse för belastningen. Källsjöarnas avrinningsområde är ofta tämligen litet och därför är belastningen relativt liten och sjöarna har därmed en ganska god status. 

Lestijärvi: Lestijokis källsjö är områdets klart största (65 km²) och hela Mellersta Österbottens viktigaste sjö. Sjön är i relativt hög grad i naturtillstånd och regleras exempelvis inte. Sjön är också naturekonomiskt värdefull och en del av den är skyddad som en del av Natura-nätverket. Sjön ligger i ett mycket glest bebyggt källområde i sitt vattendragsområde. Jordbrukets betydelse som belastare är ganska liten, vilket framhäver betydelsen av belastningen från skogsbruket. Myrar i vattendragsområdet har dikats ganska effektivt, även om det också finns områden i naturtillstånd. Belastningen i sin helhet är tills vidare relativt liten, vilket syns i de relativt låga halterna av näringsämnen och klorofyll (tabell 8.2.1c). Vattenkvaliteten uttrycker också (när det gäller typ) en utmärkt status och det är sällsynt att det förekommer exempelvis blågrönalger. Under de senaste åren har rekreationsanvändningen tidvis störts av de ökade blomningarna av smyckes- och kiselalger. Sjöns fiskbestånd återspeglar dess utmärkta status och i sjön finns det bland annat siklöja. De årliga variationerna i regn och vattenstånd syns i belastningen på sjön och vidare på exempelvis vattnets färg. Det är också möjligt att belastningen från skogsbruket och dikningarna under årtiondenas lopp har fått vattnet i Lestijärvi att bli mörkare, vilket inte syns direkt i klassificeringen. Sjöns utmärkta status kan också anses vara hotad. 

Bedömning: den ekologiska statusen är utmärkt (bild 8.2.1).

Andra sjöar: Lehtosenjärvi är en grund sjö med ett rikligt antal öar vid vattendragsområdets källflöden. Sjöns avrinningsområde är litet och delvis i mycket naturligt tillstånd, och därför är belastningen mycket liten. Sjön är också skyddad som en del av NATURA-nätverket. Vattnet i sjön är mycket näringsfattigt och visar också på en utmärkt status. Även de biologiska kvalitetsfaktorerna återspeglar en god-utmärkt status. Iso-Lemmistö är en grund, igenväxt sjö, som bäcken Pappilanpuro har sin början i. Den grunda sjön är känslig för belastning och det är troligt att belastningen från markanvändningen i vattendragsområdet har påskyndat igenväxningen av sjön. Pitkäjärvi är en liten sjö vid Himankajokis källflöden. Sjöns avrinningsområde är mycket litet. Enligt gamla uppgifter och belastningsgranskningar har sjön sannolikt god status. Kirkkojärvi är en utvidgning av Lestijoki i Toholampi. Sjön är klart genomströmmande och dess vattenkvalitet och ekologiska status återspeglar tillståndet i Lestijokis mellersta del. På grund av belastningen kan den goda statusen i Lehtosenjoki anses hotad.

Tabell 8.2.1b Klassificering av sjöarnas status i området Lestijoki-Pöntiönjoki år 2020. GHr = Grunda humusrika sjöar, Gh = Grunda humussjöar. Klass: H = hög, G = god, M = måttlig, O = otillfredsställande, D = dålig, hymo = hydromorfologi.

Tabell 8.2.1c Vattenkvalitetsuppgifterna under sommaren (1.6–30.9.) i sjöarna inom Lestijoki ås avrinningsområde för åren 2012–2017. (GHr = Grunda humusrika sjöar, Gh = Grunda humussjöar) HERTTA-registret 2020.

Inga förändringar i den ekologiska statusen har skett i sjöarna i området. Fosforhalterna i Lestijärvi har stigit något och kvävehalterna har sjunkit, men halterna visar fortfarande på en utmärkt status. Det har inte heller skett någon förändring av siktdjupet.

Bild 8.2.1 Den ekologiska statusen i vattenförekomsterna inom planeringsområdet för Lestijoki, Pöntiönjoki, Lochteå å, Viirretjoki och Koskenkylänjoki.