-
- 2.1 Allmän beskrivning av området
-
2.2 Åar, sjöar och kustvatten
- 2.2.1 Vattenförekomster i Lestijokis, Pöntiönjokis, Lochteå ås, Viirretjokis och Koskenkylänjokis vattendragsområden
- 2.2.2 Vattenförekomster i Perho ås och Kelviå ås vattendragsområde
- 2.2.4 Vattenförekomster i Lappo ås vattendragsområde
- 2.2.5 Vattenförekomster i Kyro älvs vattendragsområde
- 2.2.6 Vattenförekomster i Närpes ås vattendragsområde
- 2.2.7 Vattenförekomster i Storå-Lappfjärds ås och Tjöck ås vattendragsområden
- 2.2.8 Vattenförekomster i kustvatten och små vattendrag
- 2.2.9 Vattenförekomster i Etseri- och Pihlajavesistråtens vattendragsområde
- 2.3 Grundvattenområden
-
- 3.1 Sammanfattning av verksamhet som försämrar vattnen
- 3.2 Bedömning av de faktorer som försämrar statusen
- 3.3 Effekter av klimatförändringen och extrema hydrologiska förhållanden
- 3.4 Intern belastning
- 3.5 Belastning på vattendragen
- 3.6. Försurning från marken
- 3.7 Ämnen och metaller som är skadliga för vattenmiljön
- 3.8. Vattentäkt från yt- och grundvatten
- 3.9 Hydrologiska och morfologiska förändringar
-
8 Lestijokis, Pöntiönjokis, Lochteå ås, Viirretjokis och Forsby åKoskenkylänjokis vattendragsområden
9.2.2 Bedömning av tillståndet i konstgjorda och kraftigt modifierade vattendrag
Perho ås vattendragsområde har byggts effektivt för översvämningsskyddets och krafthushållningens behov. I vattendragsområdet finns två kraftigt modifierade åar (Venetjoki, Patananjokis nedre lopp), en konstgjord åfåra (inloppskanalen till den konstgjorda sjön Patana), tre konstgjorda sjöar (Venetjoki, Patana och Vissavesi) samt en sjö som betecknats som kraftigt modifierad (sjögruppen i Perho ås mellersta del). De konstgjorda sjöarna byggdes på 1960-talet för att skydda mot översvämningar och för kraftproduktionens behov. Regleringsintervallet enligt tillståndet för vattenståndet i bassängerna är cirka 4–7 meter. Alla konstgjorda sjöar är grunda och har grundats i myrmarksområden i deras avrinningsområdens källområden. De konstgjorda sjöarnas vattenyta sänks kraftigt på vintern, vilket ökar iserosionen på stränderna och å andra sidan orsakar syrebrist genom att minska underskiktets volym. På grund av sin historia är sjöarna också mycket humushaltiga och mörka. Det ökar syreförbrukningen, belastar sjöarna och ökar också belastningen på vattendragen nedanför.
Åar: Venetjoki, som mynnar ut i Halsuanjärvi från Venetjoki konstgjorda sjö regleras, det finns vandringshinder i ån och den har både rensats och vallats in. Venetjokis ekologiska potential, det vill säga förhållandet till bästa möjliga status, är måttligt både med tanke på eventuella åtgärder och att döma av vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är ekologisk restaurering av grunddammar (4 st.) och två forsar, ökad mångfald hos strandvegetationen, utplantering av ädelfiskar och kräftor samt utveckling av regleringen med hänsyn till miljömålen, rekreationsanvändningen och klimatförändringarnas påverkan. Utöver de strukturella förändringarna påverkas åns status av belastningen från näravrinningsområdena. I åns nedre lopp finns det mycket åkermark, och dessutom belastas åns övre lopp av Kairinevas stora torvproduktionsområde. Däremot är vattnet i den konstgjorda sjön Venetjoki som mynnar ut i sjön relativt näringsfattigt, även om det är tämligen mörkt. Vattnet som tidvis tappas kan dessutom vara syrefattigt. Påväxtalgerna återspeglar en utmärkt status som är måttlig för bottendjuren och de fiskar som lider mest av vattenbyggandet har endast en otillfredsställande status. Vattneti Patananjokis nedre lopp som kommer från den konstgjorda sjön Patana är mycket mörkt och tidvis också syrefattigt. Näringsämnena uttrycker måttlig status. Den ekologiska potentialen i Patananjokis nedre lopp har klassificerats som måttlig både med utgångspunkt i åtgärderna och vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska potentialen är fiskeriekonomisk restaurering av forsarna och strömdragen (15 st.), ökning av strandvegetationen, tryggande av lågvattenföringen genom att utveckla regleringen, ökning och förvaring av trämaterial i fåran samt utplantering av ädelfisk och kräftor. Inloppskanalen i Patana konstgjorda sjö är en konstgjord fåra. Fårans ekologiska potential är god, att döma av åtgärderna och den måttliga vattenkvaliteten. Åtgärder som förbättrar den ekologiska statusen är att jämna ut bergströskeln i fåran och trygga tillräcklig lågvattenföring.
Konstgjorda sjöar och kraftigt modifierade sjöar: Venetjoki konstgjorda sjö är den största sjön i hela vattendragsområdet. Sjöns avrinningsområde är mycket glesbefolkat och fullt av myrmarker. Jordbrukets betydelse för belastningen är liten, på motsvarande sätt framhävs skogsbrukets betydelse. Vissavesi konstgjorda sjös vattendragsområde är mycket litet, myrdominerat och obefolkat. Det största vattendragsområdet finns i Patanas konstgjorda sjö, eftersom vattnet i Perho ås övre lopp leds till sjön. Därmed är belastningen på sjön också större, eftersom både Perho ås övre lopp och Patananjokis vatten är tämligen näringsrika. Venetjoki konstgjorda sjö är den sjö som är i bäst skick när det gäller vattenkvalitet och ekologi. Sjöns vattenkvalitet visar på en god-utmärkt status, kiselalgerna på en utmärkt och växtplanktonen på en måttlig status. Även halterna av näringsämnen och klorofyll i Vissavesi konstgjorda sjö visar på en god status. Vattnet är dock mycket mörkt och surt vatten från en konstgjord sjö och därför har klassificeringen beräknats vara måttlig. Det finns ingen aktuell information om Patanas konstgjorda sjö. Eftersom man inte vet att trycket har förändrats har sjön klassificerats utifrån tidigare uppgifter.
Den ekologiska potentialen i Venetjoki konstgjorda sjö är måttlig i fråga om åtgärderna och god i fråga om vattenkvaliteten. Den ekologiska potentialen hos de konstgjorda sjöarna i Vissavesi och Patana är både måttlig och god i fråga om vattenkvaliteten. Förbättringsåtgärder för alla konstgjorda sjöar är att utveckla regleringen med hänsyn till miljömålen, rekreationsanvändningen och klimatförändringens påverkan samt att kontrollera konsekvenserna, förutom i Venetjoki och Patana även avlägsnande av torvflak samt utplantering av rovfisk.
Sjögruppen i Perho ås mellersta del har utsetts till kraftigt modifierad eftersom sjöarnas yta har höjts med cirka 2 m, stränderna har vallats in och sjögruppen regleras kraftigt för krafthushållningens och översvämningsskyddets behov. Sjögruppen består av flera sjöar i anslutning till varandra. Förekomsten är tämligen labyrintartad och Perho å rinner genom den. Det är tydligt att det är fråga om en sjökombination med olika typer av vatten av genomströmningstyp. Även Ullava å och Köyhäjoki mynnar ut i sjögruppen. På så sätt samlar sjön in belastning från ett mycket stort område, men genomströmningen dämpar eutrofieringen i sjögruppens huvudbassänger. Å andra sidan kan problem ackumuleras i slutna vikar. Regleringen påverkar också sjöarnas status och bland annat förekommer det syreproblem i sjöarna i vissa områden. Sjögruppens ekologiska potential är god, att döma av åtgärderna och den måttliga vattenkvaliteten. Förbättringsåtgärder är att effektivera fiskvägens funktion, göra variationen i vattenståndet mer naturenlig, förbättra strömningsförhållandena och avlägsna bestånd samt stärka de rovfiskbestånd som är typiska för området. Vattenkvaliteten i sjögruppen visar på en måttlig status, men fiskbeståndet och växtplanktonen på en god status. Genomströmningen och vattnens mörka färg dämpar belastningens inverkan.
Bedömning: Måttlig ekologisk potential för alla förekomster (bild 9.2.1).