9.3.1 Mål för förbättring av vattnens status under den tredje vattenvårdsperioden

På samma sätt som under den andra planeringsomgången för vattenvården har nu de betydande tryck, det vill säga faktorer som försämrar statusen, som vatten med en status som är sämre än god är utsatta för bedömts. Dessutom har orsakerna bedömts. På den här grunden kan man skilja de vattenförekomster där målet för vattenvården sannolikt uppfylls utan nya åtgärder, från dem där bevarandet eller uppnåendet av målstatusen kräver nya åtgärder. I tabell 9.3.1a presenteras betydande tryck i planeringsområdet Perho å-Kelviå å. Detaljerad information finns i datasystemet för vattenförekomster, som kan nås via webbplatsen ”Vaikuta vesiin” (www.ymparisto.fi/vaikutavesiin > Vesienhoito).

Tabell 9.3.1a Betydande tryck på de klassificerade vattenförekomsterna inom Perho ås-Kelviå ås planeringsområde. Vattenförekomsterna har indelats i sjöar och i åar och älvar samt deras antal sammanlagt (st.) har angetts.

Målet är att bevara en god ekologisk status i 6 vattenförekomster (Ullava å, Penninkijoki, Pajuoja, Kivioja, Pahkajoki och Korpijärvi) (tabell 9.3.1b). För andra är målet att uppnå en god status eller en god ekologisk potential.

Tabell 9.3.1bStatusmålen för de ytvattenförekomster inom Perho ås-Kelviå ås planeringsområde som har betraktats i åtgärdsprogrammet. De kraftigt modifierade vattenförekomsterna har bedömts i förhållande till den maximala potentialen.

Inom planeringsområdet Perho å-Kelviå å har följande åar och sjöar inte god ekologisk status eller bästa ekologiska potential:

• Åar: Köyhäjoki, Perho ås nedre, mellersta och övre delar, Halso å, Köyhäjoki, Tastulanoja, Korpilahdenoja, Patananjokis övre lopp, Myllyoja, Kainobäcken, Såkabäcken, Hömossadiket, Kelviå och Vähäjoki.

• Sjöar: Patananjärvi, Haapajärvi, Jänänjärvi, Emmes-Storträsket, Halsuanjärvi och Ullavasjön

• Konstgjorda sjöar och kraftigt modifierade vattendrag: Venetjoki, nedre delen av Patanajoki, inloppskanalen för Patana konstgjorda sjö, sjögruppen i Perho ås mellersta del, Vissavesi konstgjorda sjö, Patana konstgjorda sjö och Venetjoki konstgjorda sjö.

Eutrofieringen och belastningen av suspenderade ämnen försämrar statusen för nästan alla granskade åar och sjöar. Surheten i marken försämrar tillståndet i Perho ås nedre lopp, de små åar som mynnar ut i ån samt i Kelviå å och Korpilahdenoja. Dessutom påverkar reglering, rensningar, bearbetning av strandzonen, vandringshinder och många andra strukturella faktorer statusen i flera vattenförekomster. I de övre delarna av åarna är torvproduktionen en betydande belastare och en karakteristisk belastare i området är även pälsdjursuppfödning. I omgivningen kring Karleby finns det fortfarande skinnindustri, och trots att antalet anläggningar och belastningen har minskat betydligt under de gångna årtiondena, finns det fortfarande relativt höga kromhalter i sedimenten i åmynningarna. 

För att uppnå god ekologisk status i åtgärdsområdet Perho å-Kelviå å krävs följande:

• Halten av näringsämnen och suspenderat material i vattendraget måste vara klart lägre.

• Surhetstopparna måste minskas i Perho ås nedre lopp och i de andra åar som lider av försurning och samtidigt måste de höga metallhalterna i vattendraget minskas så att fiskdöd inte längre förekommer och så att fiskbeståndet kan återställas i de delar av vattendraget där det har försvunnit eller gått tillbaka på grund av surheten.

• Vandringsfiskar (sik, havsöring och nejonöga) måste kunna röra sig åtminstone i Perho ås huvudfåra och fiskarna måste ha tillräckligt med fortplantningsområden.

• Livsmöjligheterna för vandringsfisk- och nejonögonbestånden i Perho å samt för örings- och kräftbestånden både i mellersta delen och i vattendragets källområden måste förbättras.

• Fåror i naturtillstånd eller som liknar det med tillhörande strandzoner måste bevaras och deras status förbättras där det är möjligt.

• Åekosystemets funktion och mångfald, inklusive strandzonen, måste tryggas och förbättras i synnerhet när det gäller att förbättra tillståndet i medelstora och små åar.

• Den organiska belastningen av suspenderade ämnen och humus måste minskas särskilt i avrinningsområdets källflöden.

• Kvicksilverhalterna i fiskar i konstgjorda sjöar och i åar som påverkas av dem bör minskas. Kontrollen av halterna måste fortsätta.

Statusmål för åar

I några älvar i området har god status redan uppnåtts, även om den kan vara hotad. I dessa vattendrag förutsätter en förbättring eller upprätthållande av statusen att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. I dessa åar är fåran och den strandnära zonen vanligtvis relativt nära naturtillstånd, men halterna av näringsämnen och fasta partiklar kan vara förhöjda. Åarna kan dock ha lidit till exempel av igenslamning av sand på grund av dikningar i avrinningsområdet och humusbelastning, varför det kan finnas behov av restaurering. Ullava å har sämre status än de andra åarna, med högre större belastning och förhöjda halter av näringsämnen. Mål: Ombesörjande eller ökning av mångfalden i åar och tillhörande strandzon, minskning av halterna av näringsämnen och fasta partiklar med 0–20 procent. En del av dem kan genom mindre åtgärder som minskar belastningen och sparar på strandnaturen till och med uppnå en utmärkt status. Till dessa vattendrag hör Penninkijoki, Pahkajoki, Kivioja, Pajuoja och Ullava å.

En del av de små och medelstora åarna belastas så mycket av jord- och skogsbruket, torvproduktionen och delvis också av till exempel tätorternas avloppsvatten att god status inte har uppnåtts. I åarna kan det också förekomma betydande strukturella förändringar, såsom rensningar och dammar. Förbättring av åarnas tillstånd förutsätter oftast en minskning av näringsbelastningen och belastningen av fasta partiklar och å andra sidan strukturella förbättringar, såsom avlägsnande av vandringshinder samt ökad mångfald i fåran och strandzonen. Mål: Minska koncentrationerna av näringsämnen, fasta partiklar och humus med 20–60 procent. Den ekologiska statusen kan också förbättras genom att öka och bevara mångfalden i åfårorna och strandzonen, vilket också minskar spridningen av fasta partiklar i ån. I Köyhäjoki bör dessutom miniminivån för pH-värdet under en längre period vara över 5,5. Till dessa vattendrag hör Perho ås mellersta och övre lopp, Köyhäjoki, Halso å, Myllyoja och Patananjokis övre lopp.

Det centrala problemet med åar som rinner i områden med alunjord (sur sulfatjord) är surheten. Statusen för dessa åar är i regel endast otillfredsställande. När det gäller surheten har det under de senaste åren funnits gynnsamma tecken i utvecklingen, men det kan handla om en gynnsam period, eftersom det grundläggande problemet inte har försvunnit. För att förbättra statusen i detta område krävs i första hand att försurningen minskas samt i andra hand att näringshalterna minskas och livsmiljöerna restaureras. Genom att lindra surhetsskadorna minskar man också halterna av skadliga metaller. Mål: Ett pH-minimum över 5,5 under en längre period; en minskning av fosforhalterna med 20–50 procent samt en ökning av mångfalden i fårorna och strandzonen. Dessa vattenförekomster är Kelviå å, Vähäjoki, Kainobäcken, Hömossadiket, Såkabäcken och Korpilahdenoja.

De centrala problemen med den ekologiska statusen i Perho ås nedre lopp är hydrologiska och morfologiska förändringar, såsom invallningar, bildande av bassänger och korttidsreglering. Dessutom visar näringshalterna i ån på eutrofiering och tidvis förekommer försurningsskador. Mål: Samordning av målen för översvämningsskyddet, krafthushållningen och vattenvården och hänsyn till naturvärdena på ett sätt som förbättrar vattnens ekologiska status bland annat genom att mildra konsekvenserna av regleringen, hålla ett pH-minimum över 5,5 under en längre period och minska fosforhalterna med 30 procent, vilket också främjar en minskning av belastningen av fasta partiklar.

Statusmål för sjöarna

Det största problemet i Ullavasjön och Halsuanjärvi är eutrofieringen och dess konsekvenser, såsom förändringar i fiskbeståndet. Båda sjöarnas försämrade status verkar ha stannat av och Ullavasjöns status verkar till och med ha förbättrats. Båda sjöarna är mycket humushaltiga och vattnets mörka färg dämpar näringsbelastningens inverkan på till exempel algproduktionen. Ingen av sjöarna är långt ifrån en god status, även om den nedre gränsen för god status ligger mycket långt från sjöarnas naturtillstånd. I synnerhet i Ullavasjön har näravrinningsområdet en central roll i minskningen av belastningen. Även betydelsen av intern belastning bör numera vara betydande. Mål: En minskning av halterna av näringsämnen och klorofyll med cirka 10 procent samt ett livskraftigt och mångsidigt fiskbestånd.

Korpijärvi är den enda sjön med god status i området. Sjöns vattendragsområde är mycket litet och delvis i tämligen naturligt tillstånd. För att upprätthålla eller förbättra Korpijärvis goda ekologiska status krävs det att belastningen eller andra åtgärder som försämrar statusen inte ökas. Mål: Undvika åtgärder som försämrar statusen för stränder och avrinningsområden.

En del av sjöarna i området är så eutrofierade eller förändrade av partikel- och humusbelastning att de inte uppnår god status. Dessa utsätts för näringsbelastning av varierande omfattning från jord- och skogsbruket och många har tidigare lidit av belastning av fasta partiklar och humus vid dikning av och torvproduktion på myrar. Redan i de sjöar som är grund av naturen har syretillståndet situationen förvärrats ytterligare. Några sjöar håller ofta på att växa igen av både naturliga och historiska orsaker (sjösänkningar), men belastningen av näringsämnen och suspenderade ämnen har påskyndat utvecklingen betydligt. Mål: Sänka halterna av näringsämnen och klorofyll med 0–20 procent och stoppa ökningen av humushalten. Restaureringar med flera mål i sjöar som håller på att växa igen. Dessa sjöar är Jängänjärvi, Patananjärvi, Haapajärvi och Emmes-Storträsket.

Statusmål för kraftigt modifierade och konstgjorda vattendrag

Problemen i samtliga konstgjorda sjöar och i sjögruppen i Perho ås mellersta del gäller användningen av dem och å andra sidan historien om deras uppkomst. Faktorer som försämrar statusen är en omfattande sänkning av ytan vintertid, som belastar stränderna och indirekt försämrar syretillståndet. Dessutom är förhöjda kvicksilverhalter hos rovfiskar typiska för konstgjorda sjöar. I sjögruppen i Perho ås mellersta del har också halterna av näringsämnen och klorofyll ökat betydligt, eftersom sjön belastas av hela Perho ås avrinningsområde ovanför. I synnerhet näringsbelastningen från Venetjoki konstgjorda sjö och därigenom även näringshalterna är däremot på en tämligen låg nivå. Alla konstgjorda sjöar har dock mycket mörkt vatten och därför bör den organiska belastningen minskas. På grund av historien om deras uppkomst är kvicksilverhalter i fiskar typiskt för konstgjorda sjöar. I alla konstgjorda sjöar och sjögrupper överskrider halterna miljökvalitetsnormerna antingen utifrån mätningar eller expertbedömningar. Mål: Samordning av regleringspraxisen och översvämningsskyddet med hänsyn till den ekologiska statusen, tryggande av fiskbeståndets rörlighet och livskraft, sjögruppen, vården av fiskbestånden, konstgjorda sjöar samt en sänkning av kvicksilverhalterna i fiskarna.

I kraftigt modifierade åar är konsekvenserna av vattenbyggande och reglering de mest centrala belastningsfaktorerna. Även i dessa åar är det viktigt att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar, men den största faktorn som påverkar den ekologiska statusen är den kvantitativa och kvalitativa försämring av livsmiljöerna som orsakas av vattenbyggande. I dessa åförekomster kräver uppnåendet av en god ekologisk potential att målen för vattenvården samordnas med de ramvillkor som gäller för krafthushållningen och översvämningsskyddet. Mål: Minska halterna av näringsämnen och fasta partiklar med 0–30 procent, öka mångfalden i åfåran och strandzonen, sörja för vattenorganismernas rörlighet och slå samman målen för vattenvården med målen för översvämningsskyddet. Dessa åar är Venetjoki, Patananjokis nedre lopp och inloppskanalen till Patana konstgjorda sjö.