2.2.3 Vattenförekomster i vattendragsområdet för åar och älvar som mynnar ut i Larsmo-Öjasjön
För planeringen av vattenvården har 22 sjö- och 28 å- och älvförekomster avgränsats i planeringsområdet (bilaga 1).
Åar och älvar
Kronoby å hör till de medelstora åarna i torvmarker och har sin början i Perho kommuns område från de bäckar som rinner ut i sjön Porasenjärvi. Under namnet Porasenjoki rinner ån vidare till Sexsjön, varifrån den rinner vidare till sjögruppen som ligger i Terjärv, ungefär i den mellersta delen av vattendraget. Från Terjärv flyter ån vidare med namnet Kronoby å genom Kronoby kommuncentrum och vidare i tre förgreningar för att sedan mynna ut i Larsmo-Öjasjön och vidare ut i Bottenviken. I den övre delen regleras sjögruppen för rekreationsbehov vid dammen i Grundfors, där det finns en fiskväg. I den övre och mellersta delen rinner ån genom åker- och skogsmarker i till vissa delar ödemarksliknande landskap. I den nedre delen av ån, i centrala Kronoby, finns två gamla kvarndammar som hindrar fiskens vandring. Den begränsade lågvattenföringen och tidvis surheten i vattnet begränsar Kronoby ås status och rekreationsmöjligheter. Kronoby å (och Porasenjoki) är dock ett regionalt viktigt rekreationsområde och fiskevatten, som har förvaltats genom utplanteringar av fisk och fiskeriekonomiska restaureringar. Det vandringshinder för fisk som orsakas av den gamla dammen i Åminne som ligger i Kronoby kommuncentrum kommer att avlägsnas under de närmaste åren.
Esse ås vattendragsområde börjar i Soini- och Lehtimäkiområdet och vattnet rinner ut via åar som kallas för Kuninkaanjoki och Levijoki i Alajärvi. Därefter rinner vattnet ut i Lappajärvi och därifrån vidare genom Välijoki till Evijärvi, i vars nedre lopp Esse å börjar. Välijoki och Esse å klassificeras som stora åar eller älvar i torvmarker, medan mindre åar klassificeras som små eller medelstora åar i torvmarker. Sjöprocenten i vattendragsområdet är exceptionellt stor för Österbotten, 10,5 procent. På grund av sjöprocenten är vattenkvaliteten bättre än i de övriga vattendragen i Österbotten. Nedanför Evijärvi ligger ån i Pedersöre kommun och Jakobstads stadsområde och rinner ut i Bottenviken via Larsmosjön. I det nedre loppet finns Jakobstads stads råvattentäkt. Esse å är värdefullt ur naturskydds- och fiskbeståndsperspektiv trots sina kraftverk (totalt 9 kraftverk i vattendragsområdet), och den relativt kraftiga regleringen och rensningarna. I Esse å finns ett rikligt utterbestånd och även en nationellt hotad musselart förekommer här. Skyddsvärdena i Esse ås vattennatur har tryggats med stöd av vattenlagen och forsskyddslagen och ingår i Natura 2000-nätverket.
Purmo ås vattendragsområde ligger i kommunerna Kauhava, Pedersöre, Evijärvi och Lappajärvi samt i små delar av Nykarleby kommun. Åns huvudfåra, det vill säga den södra armen, börjar i Purmosjön och mynnar ut i den konstgjorda sjön Larsmo-Öjajärvi vid Jakobstad. Purmo norra å börjar i Haapajärvi och förenar sig med Purmo å i Forsby by. Sjöprocenten i vattendragsområdet är 2,4 procent (Ekholm 1993) och de största sjöarna är Purmosjön, den reglerade Kerttuanjärvi och Haapajärvi. Flera rensningar har gjorts i ån av översvämningsskyddsskäl. Rekreationsanvändningen av Purmo å är liten på grund av rensningar, tidvis dålig vattenkvalitet och surhet samt på grund av den ringa vattenmängden sommartid. Åarna i vattendragsområdet hör till små eller medelstora åar i torvmarker.
De största sjöarna
Lappajärvi, som är en av de stora humussjöarna, är den största sjön i landskapet Södra Österbotten och ligger i Esse ås vattendragsområde. Sjön ligger i kommunerna Alajärvi, Lappajärvi och Vindala och har en yta på 145 km2, ett största djup på 38 m och ett medeldjup på 7,4 m. Avrinningsområdet är 1 526 km² vid sjöns utlopp. Sjön regleras tillsammans med Evijärvi med tanke på översvämningsskyddet och rekreationsanvändningen. Strandlandskapen i den kulturpåverkade kratersjön med få öar domineras av åkrar, byar, gårdar och många fritidshus. Det är en viktig rekreations- och semestersjö som även används för yrkesfiske. Lappajärvi, som är den största och fiskeriekonomiskt mest betydande sjön i sjöfattiga Södra Österbotten, har eutrofierats under de senaste årtiondena. De största belastningarna på Lappajärvi kommer från åkerodling, boskapsskötsel, glesbebyggelse, pälsdjursproduktion och skogsbruk.
Evijärvi hör till de grunda humussjöarna nedanför Lappajärvi. Sjön Evijärvi i Evijärvi kommun har en yta på 28 km2 och är grund med ett medeldjup på 1,7 m och med ett största djup på endast 3,5 m. Evijärvi är till sina centrala delar en genomströmningssjö där vattenkvaliteten är bättre än i slutna vikar. Vattnets beräknade uppehållstid i Evijärvi är 6 veckor. Evijärvi har en stark rekreationsanvändning i och med den permanenta glesbebyggelsen och fritidsbebyggelsen. Sjön är känd för sina rikliga fångster av braxen och gädda. Evijärvis status påverkas negativt av tidvisa syreproblem i mer avlägsna vikar. De nuvarande klimatförhållandena har förändrat vattenavtappningarna i Lappajärvi och Evijärvi och därför kan det bli aktuellt att göra regleringstillståndet mer flexibelt för att ta hänsyn till och förebygga problem med kravis.
Den reglerade sjön Alajärvi (11 km2) ovanför Lappajärvi hör till de grunda, humusrika sjöarna. Sjön är viktig för rekreation på grund av sin närhet till staden Alajärvis centrum. Alajärvis vatten rinner ut i Lappajärvi via Kurejoki. Alajärvis vattendragsområde är 478 km² och sjöprocenten är 1,7. Sjön har ett medeldjup på 40 meter och det största djupet är 8 meter. Alajärvis status har försämrats till följd av mänsklig verksamhet. Sjöns nuvarande tillstånd är ett resultat av ökade yttre belastning, kraftigare variationer i inkommande vattenföring och reglering av sjön. Tidvis syrebrist och blågrönalgsblomningar, riklig vattenväxtlighet, dominansen av karpfiskar i fiskbeståndet och variationer i vattenståndet försämrar områdets landskapsmässiga status och rekreationsmöjligheter. En generalplan för restaurering av sjön Alajärvi har utarbetats för perioden 2013–2021.
Larsmo- och Öjasjön konstgjorda sjöar, som är betecknas som grunda, humusrika sjöar, byggdes på 1960-talet genom att man dämde upp havsvikarna för att tillgodose industrins behov av färskvatten. Larsmosjön som ligger i städerna Karleby och Jakobstad samt i kommunerna Pedersöre, Kronoby och Larsmo är som störst 73 km2 och har ett medeldjup på 2,6 m och ett maxdjup på 11 meter. Öjasjön, som ligger i Karleby- och Kronobyområdet, är 12 km2 och har ett medeldjup på endast 1,6 m och ett maxdjup på 9 meter. Sjöarna är förbundna med varandra genom en kanal. Under ett genomsnittligt hydrologiskt år kommer ungefär hälften av vattnet i Öjasjön från Larsmosjön. Den reglerade vattennivån i Larsmo-Öjasjön ligger 10–20 cm över havsnivån. Larsmo-Öjasjöns närvattendragsområde är 410 km² och av det utgör Öjasjön 74 km². Larsmo-Öjasjön är mycket viktig både för rekreation och fiske. I dammvallarna mellan Larsmo-Öjasjön och havet har man byggt fiskvägar för att förbättra fiskvandringen och även för att öka vattenutbytet i och med att industrins sötvattenbehov har minskat sedan 1980-talet. Kritiska faktorer med tanke på användningen av Larsmo-Öjasjön är grundheten och den rikliga vattenväxtligheten, eutrofieringen och tidvisa surheten i vattnet.
